En kort tid efter det att Vladimir Lenins bolsjeviker tagit makten i en kupp i november 1917 lovade han att Ryssland skulle dra sig ur första världskriget.
Löftet infriades, men först efter det att en tysk invasion av Ukraina tvingat fram ryska eftergifter.
Lenin ville fokusera på att bekämpa revolutionens motståndare i Ryssland.
I januari 1918 drev den nybildade Röda armén bort tsartrogna styrkor från Donregionen i söder. Detta var dock bara en av de vita, konservativa arméer som stred mot de röda.
Hösten 1919 var general Judenitj nära att inta Petrograd (Sankt Petersburg), men bolsjevikerna lyckades slå tillbaka angreppet.
Samma år stoppades general Denikin strax utanför Moskva.
Utöver uteblivna framgångar på slagfältet var det ett problem för den vita sidans generaler att de hade svårt att få folkets stöd.
Våren 1920 evakuerades den sista vita armén från Krim, varefter Lenin fokuserade på att kväsa bondeuppror och bekämpa andra grupper på vänsterkanten.
Inbördeskriget slutade emellertid inte förrän år 1923, då det sista upproret krossades.
Lenin inför diktatur
Den siste tsaren störtades i den första revolutionen i mars 1917, men den provisoriska regeringen upprätthöll Rysslands allians med Storbritannien och Frankrike under första världskriget.
När den provisoriska regeringen störtades grep bolsjevikerna makten, trots att de inte var landets största vänsterparti.
Det största partiet var de socialistrevolutionära, som ville ha demokratisk socialism och verkade för en jordreform.
De socialistrevolutionära fick också flest röster i valet som hölls efter bolsjevikernas revolution.
När valresultatet stod klart beslutade Lenin emellertid att upplösa parlamentet och införa diktatur.
”Häng minst hundra kulaker, rika män och blodsugare.” Lenin i ett brev till kommunistledare i Pensaområdet år 1918
Därefter utsatte Lenins regim de socialistrevolutionära, anarkisterna och andra politiska grupper för omfattande förföljelser.
Motståndet avtog först när Lenin år 1921 började införa en friare ekonomisk politik.