Katarina den stora stal sin makes tron

Katarina den stora ville komma åt makten till varje pris. I juni 1762 burade drottningen in sin make tsaren, och satte kronan på sitt eget huvud – och snart manövrerade hon även ut sin son.

Katarina den stora ville komma åt makten till varje pris. I juni 1762 burade drottningen in sin make tsaren, och satte kronan på sitt eget huvud – och snart manövrerade hon även ut sin son.

Getty images, Hermitage museum, Shutterstock

Medan penseln glider över duken måste den unga prinsessan, 13-åriga Sophie Friederike Auguste, ständigt korrigera sin hållning. Av sin guvernant har hon fått veta att hennes spetsiga haka är ett problem. Om hakan sticker ut för mycket kommer den att förstöra den bild som porträttmålaren nu nästan är klar med.

Sophie vet att resultatet på duken är av största vikt om hon ska kunna finna en passande make. Ett vackert porträtt kan nämligen kompensera för det faktum att hon är prinsessa i Anhalt-Zerbst – ett ganska obetydligt furstendöme. Men denna höstdag 1742 kan hon inte veta att hon kommer att bli Rysslands främsta kejsarinna genom tiderna: Katarina II, med tillnamnet ”den stora”.

När prinsessan Sophie Friederike Auguste var tretton år gammal fick hon sitt porträtt målat.

© Shakko

Peter såg efterbliven ut

Tillsammans med ett smickrande brev skickas porträttet till Rysslands nya tsarinna, Elisabet. Förhoppningen är att hon ska vara välvilligt inställd till ett äktenskap mellan tronföljaren Peter och Sophie. Glädjen är därför stor när kejsarinnan i januari 1744 bjuder in den nu 15-åriga flickan till det ryska hovet.

Den 9 februari kommer Sophie till Moskva. Hon hinner knappt byta kläder innan tronarvingen Peter annonseras. För Sophie blir mötet en chock. Den ett år äldre Peter har ett avlångt ansikte, utstående ögon och blöt mun. Sophie tycker att hennes tilltänkte make ser korkad ut. Men hon vet sin plats och niger ödmjukt. Strax slås dubbeldörrarna till salen upp och Sophie står framför den kvinna som ska avgöra hennes vidare öde: Elisabet.

Redan 1762 var Ryssland världens till ytan största land. Men administrationen var så usel att ingen kunde tala om för Katarina hur stort hennes rike egentligen var. Den uppgiften tog kejsarinnan dock snart reda på.

© World maps

Sophie vågar knappt andas men tsarinnan ler. Sophie är precis vad Elisabet drömt om; en frisk och till synes väl fungerande barnaföderska som ska förse dynastin med arvingar.

Trots det vänliga mottagandet blir livet vid det ryska hovet en prövning. Sophie mäts och vägs och hon lär sig snart att hon måste anpassa sig till de ryska sederna för att bli accepterad. Den protestantiska Sophie ägnar sig flitigt åt att studera den ortodoxa tron för att kunna konvertera. Och hon lär sig ryska i expressfart. På nätterna går hon omkring och repeterar ord och böjningar.

Ivan VI tillbringade det mesta av sitt liv i fängelse – bland annat i dagens Sjlisselburg vid floden Nevas mynning i Ladoga.

© History Archive

Rival växte upp i fängelse

Under den kryptiska titeln ”Fånge nr 1” hölls ett av tsardömets främsta problembarn undangömt – tsar Ivan VI. Om den unge mannen kom ut skulle han kunna hota hela rikets säkerhet.

När Katarina tog över tronen år 1762 ärvde hon samtidigt problembarnet Ivan VI. Som liten hade han år 1740 utropats till tsar, men när Elisabet – Katarinas föregångare – tog makten genom en kupp stoppades den knappt tvåårige Ivan undan i en fängelsehåla. Under hela sin uppväxt levde pojken avskärmad från omvärlden – han fick inte ens träffa sin egen familj. Under en kort tid övervägde Katarinas man – Peter III – att släppa ut pojken men efter ett besök i Ivans fängelsehåla blev Peter tvungen att förkasta sina planer.

Livet bakom galler hade gjort Ivan till en sinnesförvirrad stackare som inte visste vem han var. När han blev tilltalad stammade han fram halva, obegripliga meningar. Trots Ivans tillstånd var både Elisabet, Peter III och Katarina den stora livrädda för att ”Fånge nr 1” skulle komma ut och resa en armé för att kräva sin plats på tronen. Därför hade vakterna order om att döda Ivan om någon försökte frita honom.

På vintern 1764 var den djupt skuldsatte löjtnanten Vasilij Mirovitj posterad vid Ivans fängelse. Bitter över livets orättvisor började Mirovitj planera en fritagning – naturligtvis mot riklig betalning. Vid midnatt den 5 juli 1764 försökte Mirovitj och några andra män befria Ivan, men vakterna gjorde sin plikt och när Mirovitj kom fram till cellen låg den unge Ivan död i en blodpöl. Efter det misslyckade fritagningsförsöket avrättades Mirovitj.

Bröllopsnatten ett fiasko

Den 28 juni 1744 konverterar Sophie och blir Katarina Aleksejevna. Drygt två månader senare, den 21 augusti, står bröllopet. När festen är slut eskorteras Katarina till sina gemak.

Katarina får hjälp med att klä av sig och lägga sig i en enorm brudsäng, och sedan lämnar alla rummet. I sin ensamhet stirrar Katarina på dörren som Peter ska komma in genom. Men ingenting händer. Efter två timmar är den unga bruden nära att bryta ihop:

”Skulle jag stiga upp eller stanna kvar i sängen? Jag hade ingen aning”, skrev Katarina senare i sina memoarer.

Vid midnatt dyker Peter äntligen upp. Berusad klättrar han upp i sängen, somnar och börjar snarka. Till Katarinas förvåning upprepas samma sak natt efter natt.

Familjerna brevväxlade i cirka två år innan Katarina blev godkänd som Peter III:s blivande hustru.

© Ritzau Scanpix, History Archive

Efter ett par månader är Katarina fortfarande inte gravid och kejsarinnan börjar visa sitt missnöje genom att inför andra anklaga Katarina för att inte sköta sitt äktenskap. Men Peter är helt enkelt inte intresserad av den unga kvinnan. I stället leker han med soldater av papier-maché.

Vissa nätter är hela brudsängen full med lek­saker som den barnslige Peter flyttar omkring medan han härmar ljudet av skott från gevär och kanoner. En dag upptäcker Katarina till sin fasa en död råtta som hänger i ett snöre från taket. Peter förklarar att råttan har ätit upp soldaterna och därför blivit avrättad av en militärdomstol.

Katarina var inte bara konstens och kulturens beskyddare. Hon var även en slug politiker, som utnyttjade varje möjlighet att utvidga imperiet.

© World maps

Ryssland fick koloni i Amerika

Alaska var redan en rysk koloni men under Katarina byggdes den första ryska bosättningen på ön Kodiak år 1784. Handel med päls gjorde kolonin till en lönsam affär. Katarina ville ha en bra relation till områdets ursprungsbefolkning aleuterna, men flera tusen av dem dödades.

© World maps

Krim gav tillgång till Svarta havet

Krimhalvön och södra Ukraina blev 1774 självständigt från Osmanska riket med hjälp av Ryssland. Men Katarina inledde omedelbart ett stort koloniseringsprojekt i området, som hon 1783 annekterade. Det gav Ryssland tillgång till Svarta havet.

© World maps

Polen slukades bit för bit

Polen drabbades hårt av stormakternas krig. Katarina utnyttjade landets försvagade ställning för att 1772, 1793 och 1795 roffa åt sig polska områden – bland annat Belarus och det baltiska Kurland. Efter 1795 var Polen helt utplånat från Europakartan.

Ett litet snitt väckte sexlusten

Trots makens brist på intresse vet Katarina att felet inte ligger hos henne; spegeln visar en spirande skönhet:

”Jag blev vackrare för varje dag. Jag var lång och hade fin figur”, mindes hon senare. Förvandlingen uppmärksammas av bland andra adelsmannen Sergej Saltykov som uppvaktar Katarina och vinner hennes hjärta. Men det är en farlig förbindelse.

Tronföljarparet är oskulder, och om Katarina blir gravid vore det en skandal utan dess like. Rykten vid hovet påstår att Peter lider av förhudsförträngning, vilket kan orsaka smärtor vid sexuell upphetsning. Och enligt en rapport från en fransk diplomat är ”storhertigen inte i stånd att få barn på grund av ett hinder som orientaliska folk avlägsnar genom omskärning”.

Peter är livrädd för ingreppet, men en kväll super Saltykov den unge mannen stupfull och ropar på den läkare som står gömd. Ingreppet får önskad effekt och snart kan Peter ägna sig åt kärleken – men inte med Katarina, utan med en puckelryggig och koppärrig adelsdam.

Läkarens ingrepp kommer i sista sekunden; knappt ett år senare – den 20 september 1754 – föder Katarina sonen Paul, resultatet av sin kärleksaffär. Efter förlossningen känner sig Katarina isolerad vid hovet. Samtidigt har hennes älskare börjat jaga andra kvinnor.

Men i stället för att låta sig kuvas kastar sig storhertiginnan åter ut i hovlivet och flirtar med diplomater och utländska representanter – bland andra greve Stanislav Poniatowski. Katarina faller pladask för den unge polacken och för första gången blir hennes känslor besvarade.

Förhållandet blir en accepterad, officiell hemlighet men lyckan varar bara i ett par år. I takt med sin allt sämre hälsa blir nämligen kejsarinnan allt mer misstänksam mot sin unga, begåvade släkting. En kväll kallar hon till sig Katarina för förhör, och Poniatowski utvisas till sitt hemland Polen. Elisabet bombarderar Katarina med frågor. Inte förrän klockan tre på natten har hon blivit övertygad om Katarinas lojalitet.

© Russian Portraits of 18th & 19th Centuries

Kjoljägaren

Sergej Saltykov var den förste av Katarinas många älskare. Hans intresse för kejsarinnan ska enligt uppgift ha stärkts av det faktum att hon var oskuld. I sina memoarer antyder kejsarinnan att Sergej var far till tronarvingen Paul.

© Getty Images

Den ambitiöse

Stanislav Poniatowski blev Katarinas favorit sedan Sergej Saltykov tappat intresset för henne. Han utnyttjade förhållandet för att stärka sin position inom den polska aristokratin. Poniatowski förvisades till slut från hovet, men 1764 blev han polsk kung.

© Hermitage Museum

Den allierade

Grigorij Orlov blev Katarinas älskare före kuppen, och de fick ett barn tillsammans utan att tsaren fick reda på det. Grigorij Orlov hjälpte Katarina till makten. Ett tag funderade hon på att gifta sig med adelsmannen, men starka krafter vid hovet såg till att det inte blev så.

© Heritage Images/Getty Images

Vännen

Grigorij Potemkin var en rysk general, som förförde kejsarinnan med sin styrka. Efter att förhållandet tagit slut fortsatte de att vara vänner. Potemkin introducerade till och med nya älskare för henne och tog emellanåt själv hand om ”plikterna” i sängkammaren.

Katarina hyllades av folket

Trots förskräckelsen väcker förhöret Katarinas ambitioner. Kejsarinnan kommer inte att leva länge till och alla anser att Peter är en odugling. Tack vare sin elegans och sitt intellekt nämns Katarina i smyg som en tänkbar arvtagare. En samtida diplomat beskriver henne som ”stolt, graciös och nobel. Hon för sig som en regent”.

En av Katarinas största beundrare är löjtnanten och krigshjälten Grigorij Orlov, som hon snart inleder en kärleksaffär med. Tack vare Grigorij och hans fyra bröder får Katarina värdefulla kontakter inom militären. Sakta men säkert bildas en hemlig armé bakom den unga kvinnan.

Den 25 december 1761 dör kejsarinnan och Peter utropas till tsar. Men han gör sig snart impopulär genom att införa höga skatter och dra in både pengar och privilegier från kyrkan. Samtidigt har Peter satt Katarina i fångenskap på ett slott utanför Sankt Petersburg medan han själv roar sig med sin älskarinna.

”Nu är det dags att stiga upp. Allt är klart för att utropa er till kejsarinna!” En av Grigorij Orlovs bröder till Katarina, den 28 juni 1762.

När Peter följande sommar reser till sitt sommarresidens slår Katarinas anhängare till. Den 28 juni 1762 tar sig Grigorijs bror in i Katarinas fängelse och väcker henne med orden:

”Nu är det dags att stiga upp. Allt är klart för att utropa er till kejsarinna!”

De båda smyger ut och rider därefter i full galopp till Sankt Petersburg. Trots att bröderna Orlov garanterat att hon har både folkets och arméns stöd är Katarina nervös. Hon är en utländsk uppkomling och Peter är rysk tsar av blodsband.

Men två dagar senare visar det sig att Orlov haft rätt. När hon gör sitt intåg i Sankt Petersburg ringer kyrkklockorna och Katarina omringas av soldater som vinkar med sablar och gevär och ropar:

”Matusjka, matusjka!” – Lilla mor. Invånarna går man ur huse och faller på knä längs hennes väg.

Till sin kröning lät Katarina II tillverka en ny krona – med 4 936 diamanter.

© Bridgeman Images, Ritzau Scanpix

Gräl slutade med mord

Men Katarinas triumf blir snart naggad i kanten. Peter sitter i husarrest och sent på kvällen en vecka senare får Katarina ett brev från Grigorij Orlov, som skriver:

”Peter började bråka med greve Fjodor under middagen och innan vi hann skilja dem åt var kejsaren icke mer.”

Trots omskrivningen är saken klar. Bröderna Orlov har hjälpt Katarina att bli fri från maken, men därmed gjort henne medansvarig. Katarina lämnar saken därhän och meddelar i ett officiellt uttalande att Peter dött av hemorrojder.

Den officiella förklaringen var att Peter III:s död berodde på hemorrojder. I själva verket dödades han i samband med ett gräl.

© Ritzau Scanpix

Förklaringen utlöser inga protester från ryssarna, som bara är glada över att slippa tyrannen. Katarina kan nu koncentrera sig på nästa steg – sin kröning.

Ryssland är en fattig nation efter många decennier av dåligt styre, men Katarina vill ändå göra ceremonin till en maktuppvisning som ska märkas över hela Europa. Guldsmederna som ska tillverka hennes krona får ett halvt kilo guld och tio kilo silver, och körsnärerna syr upp en kröningskappa av inte mindre än 4 000 hermelinskinn.

Den 22 september 1762 blir hon välsignad av ärkebiskopen av Novgorod i Moskvas domkyrka. Vid 33 års ålder kan Katarina nu kalla sig ”den mäktiga prinsessan och fru Katarina II, kejsarinna och ensam härskare över alla ryssar”.

För att förnärma Katarina II lät Pugatjov måla sitt porträtt ovanpå en målning av henne.

© History Archive

Kosack utmanade kejsarinnan

Den luggslitne desertören Jemeljan Pugatjov satte det ryska riket i brand när han påstod sig vara Katarinas framlidne make – den avsatte tsar Peter III.

Sommaren 1774 stod namnet Jemeljan Pugatjov skrivet med eldskrift på himlen över tsardömet. Desertören från ett kosackregemente påstod sig vara den avsatte tsar Peter III som på ett mirakulöst sätt återuppstått elva år efter sin död. De båda männen var för övrigt inte ens lika varandra:

Peter hade varit lång, smal över axlarna och talat knagglig ryska, men Pugatjov hade ett vildvuxet svart skägg, en satt kroppshydda och talade ryska flytande. Det visste dock inte fattiga ryssar som aldrig hade sett tsaren.

För Pugatjov handlade det om att störta Katarina II men snart utvecklades motståndet till ett uppror från samhällets lägsta klasser. Folk var trötta på den orättvisa samhällsindelningen med en vansinnigt rik adel och en utfattig underklass.

Åren 1773–74 drog Pugatjov och hans armé genom Ryssland, brände ned byar och dödade mängder av adelsmän. Under slagord som ”Ut med den tyska kvinnan!” och ”Bekämpa djävulens dotter!” intog Pugatjov staden Kazan år 1774.

När staden föll sattes Moskva och Sankt Petersburg i högsta beredskap. Ett enkelt bondeuppror höll på att växa till inbördeskrig. Katarina II skickade ut sin armé för att sätta stopp för van­sinnet och den 24 augusti 1774 led Pugatjov ett förkrossande nederlag.

Strax därefter blev Pugatjov förrådd av sina egna och fördes till Moskva i en bur. Upprorsledaren halshöggs och styckades år 1775.

Ingen visste hur stort riket var

Den unga kejsarinnan börjar genast reformera sitt rike och göra det till en ny stormakt i upplysningens anda – en enorm uppgift. Katarina arbetar varje dag från klockan sex på morgonen till sent på kvällen.

Först måste den skrala statskassan fyllas. Det är inte lätt för ingen vet hur många som bor i riket. Under ett möte i den ryska senaten inser Katarina till sin stora förvåning att ledamöterna varken känner till hur stort Ryssland är eller antalet medborgare.

Inte ens i senatens egna samlingar finns någon karta över Ryssland. Katarina ger fem rubel till en tjänare som ilar över till Vetenskapsakademin för att köpa en atlas.

Den falska prinsessan av Vladimir lockades till Ryssland där en fängelsecell väntade henne.

© The Picture Art Collection/Imageselect

Falska arvingar plågade Ryssland

Under Katarina den storas tid på tronen 1762–96 hävdade hela 16 personer att de var den mirakulöst återuppståndne tsar Peter III.

Även en påstådd dotter till Elisabet, alltså till Katarinas föregångare, dök upp i Europa. Den unga kvinnan kallade sig omväx­lande prinsessa av Vladimir, prinsessa av Asov och grevinnan Pimberg. Hon påstod sig vara den rättmätiga arvingen till den ryska tronen. Lycksökerskan fick en snabb sorti när Katarina i novem­ber 1774 gav Aleksej Orlov order om att ta hand om saken.

I flera smäktande kärleksbrev övertygade Aleksej den falska prinsessan om att han själv och Katarinas högra hand Grigorij Orlov trodde på henne. Efter löften om giftermål lät sig kvinnan lockas till Ryssland där hon fängslades. Hon avled av tuberkulos i fängelset.

Grigorij Orlov tröttnar på reformarbetet och ersätts snart av en annan man som stöttat statskuppen: Grigorij Potemkin. Den tio år yngre adelsmannen blir Katarinas rådgivare och vän för livet. Tillsammans utformar de lagar och dekret för bland annat byggande av vägar och skeppsvarv.

Ryssland upprättar handelsförbindelser med bland andra Japan, och armén och flottan moderniseras. Katarina bjuder in bönder från sitt hemland Tyskland för att lära ryssarna att odla de bördiga jordarna längs Volga mer effektivt med moderna metoder.

Under Katarina kliver Ryssland på allvar in på den storpolitiska scenen. Efter två lyckade fälttåg tvingar ryska armén bort osmanerna från Krim och Svarta havet, och genom att sätta sin före detta älskare Poniatowski som marionett på den polska tronen skaffar sig Katarina en maktbas mitt i Europa.

En av upplysningstidens stora filosofer, Denis Diderot, inspirerade Katarina till reformer.

© Bettmann/Getty Image

Katarina moderniserade Ryssland

Under Katarina II:s drygt 34-åriga regim upplevde det gigantiska men underutvecklade Ryssland stora förändringar. Kejsarinnan kämpade för att reformera landet till en upplyst nation av västerländskt snitt.

Katarina II var fast besluten att dra sitt rike ut ur mörkret och in i upplysningstiden. Hon plöjde bland annat igenom ett antal verk av de franska filosoferna Voltaire och Denis Diderot – två upplysningsmän som agiterade för religions- och yttrandefrihet samt en separation av stat och kyrka.

De båda filosoferna var mer än villiga att läsa igenom och kommentera den unga kejsarinnans idéer om ett modernt samhälle. I femton år korresponderade Katarina med Voltaire, som höjde henne till skyarna för hennes reformarbete och kallade henne ”Nordens stjärna”.

Katarina hade emellertid baktankar med vänskapen. Som kvinnlig usurpator var hon tvungen att ge legitimitet åt sin position, och hon visste att en nära relation till Europas viktigaste opinionsbildare skulle vara guld värd i det avseendet.

Sonen var för dum för att härska

Arbetet upptar all Katarinas tid. Snart slutar hon med sina långa ridturer och med att promenera med sina hundar, och hon blir allt tjockare. Hennes största problem är dock att sonen Paul inte verkar vara lämpad att överta tronen. Paul utvecklar samma karaktärsdrag som sin officielle far: han är mycket barnslig, och totalt ointresserad av allt som rör staten.

Katarina beslutar att Paul aldrig ska bli tsar. I ett hemligt testamente utnämner hon i stället Pauls förstfödde son Alexander till tronarvinge. Dokumentet ska förvaras bakom lås och bom tills Alexander är myndig.

När Paul I intog tronen försökte han ihärdigt förbättra Peter III:s eftermäle, bland annat genom att kröna hans kvarlevor. Tsaren vägrade att tro på ryktena om att Peter III inte var hans far.

© Getty Images

När franska revolutionen bryter ut år 1789 blir Katarina chockad av det regentfientliga kaos som uppstår i Frankrike. Nu måste hon till varje pris säkra släktens makt över Ryssland – bland annat genom att officiellt utnämna Alexander till sin tronföljare.

Men Katarina klamrar sig fast vid makten, och när hon dör av ett slaganfall den 17 november 1796, bara en vecka före den officiella utnämningen, är det för sent. Mot hennes vilja övertar den 42-årige Paul tronen.

Paul blir snart impopulär hos adeln och mördas i mars 1801. Efter mordet går Katarinas önskan i uppfyllelse när den 23-årige Alexander intar tronen.