Jeltsin utanför Vita huset i Moskva

Jeltsin: Folkets man lade Ryssland i ruiner

Han blev känd som den effektive byggledaren som löste alla problem i den kommunistiska vardagen och slutade som alkoholisten Boris Jeltsin, som sålde ut Ryssland till oligarkerna.

Han blev känd som den effektive byggledaren som löste alla problem i den kommunistiska vardagen och slutade som alkoholisten Boris Jeltsin, som sålde ut Ryssland till oligarkerna.

AP/Ritzau Scanpix

På årets sista dag 1999 tar Boris Jeltsin på sig sina finaste kläder. Han ska hålla sitt nyårstal och han har ett viktigt budskap till det ryska folket.

Innan han lämnar presidentens ämbetsbostad tar han farväl av sin hustru: ”Naina, du ska titta på mig på tv. Jag tänker avgå.”

Glädjen väller upp inom Naina. Nu kommer Boris efter många år av uppslitande arbete äntligen att kunna ägna sig åt sin familj. Hon kramar om honom.

”Akta så att du inte skrynklar till mina kläder”, säger han skämtsamt.

En kort tid senare sitter han bakom skrivbordet. Långsamt och med sprucken röst börjar han: ”I dag talar jag för sista gången till er som Rysslands president. Jag har fattat ett svårt beslut. I dag, på århundradets sista dag, avgår jag. Jag ber om förlåtelse, eftersom många av våra gemensamma drömmar inte gick i uppfyllelse.”

”Jag ber om förlåtelse, eftersom många av våra gemensamma drömmar inte gick i uppfyllelse.” President Jeltsin i sitt nyårstal till ryssarna år 1999

När han tillträdde som landets ledare år 1990 började han genomföra stora förändringar. Folket fick demokrati och statsägda företag privatiserades. Med årens gång har emellertid Rysslands nationalprodukt halverats, var fjärde invånare lever under fattigdomsgränsen och utlandsskulden har passerat 160 miljarder dollar.

Jeltsin är tydligt märkt av en mångårig alkoholism. Det finns inte mycket kvar av den handlingskraftige ingenjör han en gång var.

”Vi trodde att vi i en handvändning – med ett språng – skulle kunna ta oss från vår grå, stagnerade, totalitära historia till en strålande, rik och civiliserad framtid. Jag avgår nu, för jag har gjort allt jag kunde”, säger presidenten.

Jeltsin hittar lösningar

Boris Jeltsin kom till världen år 1931 i en by i Uralbergen. Modern överöste honom med kärlek, medan fadern slog både henne och pojken. Tiderna var hårda på den sovjetiska landsorten.

”När Boris kom hem från skolan satte han sig i ett hörn och mumlade otröstligt: ’Jag är hungrig. Jag står inte ut’”, berättade Jeltsins mor Klavdija.

Hungern till trots växte Boris upp till en stark ung man, som fick möjlighet att studera i Sverdlovsk (Jekaterinburg), staden som bara 30 år tidigare varit skådeplatsen för tsarfamiljens avrättning.

Ipatjevhuset i Jekaterinburg

Ipatjevhuset i Jekaterinburg, där tsaren mördades år 1918. År 1977 befarade partitopparna i Moskva att huset skulle frammana en tsarkult och beordrade därför Boris Jeltsin att riva det.

© Historical Images Archive/Imageselect

Studierna ledde år 1955 till en anställning i distriktet Sverdlovsks byggdirektorat, där han satte sig i respekt. Ingenjör Jeltsin tolererade varken fylleri under arbetstid eller stöld från byggarbetsplatser.

I 30-årsåldern låg Jeltsin bakom utveckling av elementbyggnad. Med förtillverkade betongväggar kunde hans arbetslag bygga flerfamiljshus på rekordtid. Sjuttio dagar efter byggstart var lägenheterna klara för inflyttning.

Resultaten väckte respekt, men Jeltsins karriärmöjligheter hindrades av att han inte hade någon partibok. År 1961 blev han emellertid medlem av kommunistpartiet. På alla sina poster inom hierarkin visade han sin effektivitet, så när posten som partiavdelningens förstesekreterare blev ledig var han det naturliga valet.

Spårvagn

Sverdlovsk gick inte att känna igen efter det att Boris Jeltsin intagit posten som förstesekreterare i partiavdelningen.

© Frank Schultze/Imageselect

Nya tider i Sverdlovsk

Den nye ledaren fick saker att hända. Jeltsin skaffade fram pengar av självaste Brezjnev, så att staden kunde få en tunnelbana, när stadens mödrar saknade stekpannor fick han vapenfabrikerna att ställa om produktionen och när planekonomin satte krokben för livsmedelsleveranserna lät Jeltsin befolkningen öppna privata marknader.

Förstesekreteraren var också en chosefri man. Det märkte man i Sverdlovsk när han år 1981 talade under ett tv-sänt medborgarmöte, där han svarade på kritik från bland annat en universitetsstudent.

”Vår matsal är smutsig. Det är ofta flugor på maten och kackerlackor far runt på borden. Maten är oaptitlig. Vi tvingas köa, man erbjuds inga alternativ och rätterna är alltid de samma”, löd kritiken.

Jeltsin hade förberett sig noga inför kritiken. Med ett ironiskt leende svarade han: ”I dag tog jag kontakt med kamraterna i matsalen, men jag begick möjligen ett misstag, för jag anmälde mitt besök klockan elva i går kväll. Resultatet var att vi inte såg någonting av det som har beskrivits i klagomålet. Vi hittade varken kackerlackor eller flugor. Det var en imponerande mängd kakor, juice, te, gurka, tomater och tre sorters soppor.”

”Folkets förtroende håller på att ebba ut.” Jeltsin varnar Gorbatjov för alltför långsamma reformer

Åhörarna jublade. Alla förstod att Jeltsin just hade bekräftat allas fördomar om sovjetstaten.

Partiledarens okonventionella stil uppmärksammades även i Moskva, där den reformvänlige Michail Gorbatjov i mars 1985 hade utnämnts till partiets generalsekreterare, Sovjetunionens högsta post. Redan månaden därpå bad han Jeltsin komma till Moskva som byggnadsminister. Några månader senare befordrades Jeltsin till stadens partiordförande och året efter fick han en plats i politbyrån, partiets högsta beslutsfattande organ.

Första konfrontationen med Gorbatjov

Jeltsin blev emellertid snart otålig. Gorbatjovs reformer gick för långsamt och hans sätt att förhålla sig till demokrati var alltför halvhjärtat. Demonstrationer var till exempel nu tillåtna, men inte fullt ut. När Gorbatjov i september tillrättavisade Jeltsin för att ha godkänt demonstrationer i Moskva fick han nog. I ett brev skrev Jeltsin vad han tyckte och avgick därefter från politbyrån. Det hade ingen annan under Sovjetunionens nästan 70 år långa historia gjort.

Gorbatjov bad Jeltsin stanna kvar på sin post, bara för att därefter ignorera honom. Likgiltigheten gjorde Jeltsin så upprörd att han på nästa partimöte i oktober 1987 gav Gorbatjov svidande kritik.

”Folkets förtroende håller på att ebba ut”, varnade Jeltsin.

Så snart han satt sig ner igen lät generalsekreteraren sin vrede få fritt utlopp.

”Boris Nikolajevitj, är du en så stor politisk analfabet att vi måste inrätta en skola för dig, så att du kan lära dig att läsa och skriva?” fräste han, och Gorbatjovs trofasta partivänner gav honom sitt stöd.

Jeltsin tvingades inse att han inte hade någon med sig och kände sig tvungen att rösta för en resolution som fördömde hans egna åsikter. Två dagar senare stack han i ren desperation en sax i sitt eget bröst och skar tills blodet rann.

Motgången stärker Jeltsin

Jeltsin talade aldrig själv om episoden som ett självmordsförsök, utan som ett ”sammanbrott”.

”Min organism kunde inte hantera den nervösa anspänningen”, förklarade han.

Hustrun Naina tog emellertid så allvarligt på händelsen att hon fick sin mans livvakt att avlägsna alla vassa föremål inför Jeltsins hemkomst från sjukhuset.

Jeltsins familj

År 1956 gifte sig Boris Jeltsin med Naina Girina. Paret fick döttrarna Jelena och Tatjana. Naina var också ingenjörsutbildad och arbetade inom Sverdlovsks byggsektor när hon träffade Boris.

© SHONE/Getty Images

Gorbatjov visade dock ingen förståelse. Två dagar efter Jeltsins sammanbrott lät han KGB-officerare tvinga upp honom ur sjukhussängen, så att han återigen kunde läxas upp. Medan mötesdeltagarna taktfast stampade med fötterna och ropade ”Doloi!”, ”Ut med honom!”, fråntogs han alla sina förtroendeuppdrag.

Gorbatjovs uppläxning gav emellertid rakt motsatt effekt än den önskade. Jeltsin blev nämligen mer populär än någonsin. Hans position som utstött tilltalade de ryssar som själva kände att de stod utanför samhället. Resultatet blev att Jeltsin år 1989 valdes in i Högsta sovjet som oppositionskandidat, och efter att Ryssland året därpå lämnat Sovjetunionen valdes Jeltsin till det nya landets första president.

Nu var Jeltsin och Gorbatjov uppenbara rivaler, men när gammelkommunisterna i augusti 1991 försökte avsätta Gorbatjov genom en kupp hindrade Jeltsin dem och såg till att Gorbatjov kunde återvända till sin post.

Jeltsins ingripande visade sig vara klokt. Kuppen hade visat på både Sovjetunionens och Gorbatjovs svaghet. Några månader senare, i december 1991, kunde Jeltsin därför tillsammans med andra regionala ledare underteckna ett dokument som upplöste Sovjetunionen. Den 25 december avgick Gorbatjov.

Gorbatjov och Jeltsin

Före kuppförsöket år 1991 hade Michail Gorbatjov och Boris Jeltsin haft många duster, men i nödens stund kom Jeltsin till Sovjetunionens presidents undsättning.

© Peter Turnley/Getty Images

Boris Jeltsin gav Sovjetunionen dödsstöten

Kuppförsöket mot Gorbatjov på sommaren 1991 visade på både Sovjetunionens och president Gorbatjovs svaghet. Fyra månader senare undertecknade Boris Jeltsin det dokument som officiellt upplöste unionen.

Michail Gorbatjovs försiktiga reformer blev för mycket för de konservativa krafterna inom partiet, militären och KGB.

Den 18 augusti 1991 kom en delegation som bland annat inkluderade försvarsminister Jasov och vicepresident Janajev till Gorbatjovs datja på Krim. De fängslade honom och kallade till presskonferens för att meddela att presidenten hade trätt tillbaka på grund av sjukdom.

Under tiden samlades stridsvagnar utanför parlamentsbyggnaden i Moskva.

Boris Jeltsin agerade rådigt. Inför rullande tv-kameror klev han upp på närmaste stridsvagn och talade mot kuppmakarna. Hans beslutsamhet fick flera officerare som stöttade kuppen att ändra sig, och under de följande dagarna föll kuppmakarnas plan samman.

Kuppmakarna ställdes inför rätta och Gorbatjov kunde återvända till Moskva. Kuppförsöket gjorde dock många övertygade om att Sovjetunionens tid var förbi. Fem månader senare undertecknade Jeltsin å Rysslands vägnar, tillsammans med Ukrainas och Belarus presidenter, den deklaration som upplöste Sovjetunionen.

Uppror mot Jeltsin

Nu var Jeltsin Rysslands mäktigaste man. Till slut kunde han ge sina landsmän den frihet och det materiella välstånd som de förtjänade. Uppgiften var emellertid svårare än förväntat, för långt ifrån alla delade hans visioner.

Gång på gång stötte presidenten på motstånd i det ryska parlamentet i Vita huset, där gammelkommunisterna fortfarande bestämde. När Jeltsin föreslog en ny författning som skulle ge presidenten mer makt lade lagstiftarna hinder i vägen. Som motdrag lät Jeltsin upplösa parlamentet den 21 september 1993.

Ledamöterna reagerade prompt med att avsätta Jeltsin. Konflikten eskalerade när parlamentsledamöterna ockuperade byggnaden och uppförde barrikader.

Det ryska parlamentet

Ledamöter i det ryska parlamentet ockuperade parlamentsbyggnaden, medan president Boris Jeltsin argumenterade för den nya författningen, som skulle ge honom mer makt.

© AP/Ritzau Scanpix

Under de tidiga morgontimmarna på måndagen den 4 oktober rullade pansarfordon genom barrikaderna utanför Vita huset. Eld från fyra tunga stridsvagnar av typen T-80 fick marmorfasaden på de övre våningar att spricka. Under tiden stormade 1 300 kommandosoldater in i Vita huset.

Tio timmar senare hade soldaterna slagit ner upproret, i vilket 187 människor dog, 437 sårades och Vita huset svärtades av sot.

Folkomröstningen om den nya författningen gav senare ett tydligt godkännande (58 procent) av Jeltsins hårda ledarstil.

Stridsvagnarnas beskjutning

Efter stridsvagnarnas beskjutning blev parlamentsbyggnaden Vita husets översta våningar utbrända. Bilderna var dramatiska och Jeltsin hade fått sin vilja igenom.

© Wojtek Laski/Getty Images

Jeltsin utlovar aktier till alla

Den nya författningen gav Jeltsin fria händer att genomföra de ekonomiska förändringar som landet var i så stort behov av. Privatisering stod högt på dagordningen. Försäljningen av statsägda företag till privata ägare hade redan börjat, men nu tog processen verklig fart.

För att säkerställa vanliga ryssars stöd för de genomgripande förändringarna lät presidenten utfärda 149 miljoner tillgodohavanden. Varje tillgodohavande var värt omkring 10 000 rubel (motsvarande drygt 700 kronor) och kunde användas för att köpa aktier i företagen när de såldes.

Det var emellertid bara ett fåtal personer som fick någon verklig glädje av initiativet. Inflationen härjade i Ryssland, så många invånare hade snart inte råd med ens de mest grundläggande förnödenheter.

Inflationen berodde på att Jeltsin år 1992 hade tagit bort den styrmekanism som höll nere priserna på konsumtionsvaror. När priserna steg explosionsartat uppgick inflationen samma år till svindlande 2 520 procent. Ökningstakten minskade visserligen år 1993, men de allra flesta ryssar tvingades sälja sina tillgodohavanden för att klara sig.

Köparna var en liten grupp nyrika som hade skaffat sig pengar genom bland annat svartabörshandel. Med tillgodohavandena köpte de nyrika aktier i företagen, ofta till ett pris som låg långt under marknadsvärdet.

Jeltsin i oligarkernas ledband

När privatiseringen ebbade ut år 1994 hade omkring 15 000 statsägda företag sålts. Endast några av de största företagen förblev i statlig ägo. Tanken var att de skulle säljas senare – men så fick Jeltsin en idé.

De kaotiska förhållandena hade minskat presidentens popularitet. Det blev inte bättre av att Jeltsins försämrade hälsa gjorde det svårt för honom att sköta sitt arbete. En gammal ryggskada och hjärtproblem gav honom ständig värk.

Ihållande rykten gjorde gällande att han lindrade smärtan med vodka, ett antagande som bekräftades av tv-bilderna av en kanske väl livfull president. När det planerade valet år 1996 närmade sig och Jeltsins opinionssiffror sjönk under tio procent beslutade han att använda sig av storföretagen för att öka sin popularitet.

Programmet kallades ”Lån för aktier”. I all sin enkelhed gick det ut på att låta rikemännen låna staten pengar med statsägda företag som säkerhet. Om staten inte kunde betala tillbaka lånen skulle rikemännen få ta över de statliga företagen.

Fördelarna med upplägget var uppenbara. Lånen fyllde snabbt statskassan och de säkrade Jeltsin stöd från landets rikaste, mest inflytelserika män.

Oligarkerna, den nya, välbeställda klassen, såg också det fina i kråksången och investerade miljontals rubel. Två av investerarna kontrollerade till och med ett par av Rysslands stora tv-stationer, som belönade Jeltsin med gratisreklam i valkampanjen.

Presidenten vann valet med 54 procent av rösterna, men segern räckte inte för att väcka den effektive ingenjören Jeltsin till liv. Hans sista regeringsår präglades av dålig hälsa och på nyårsafton 1999 lämnade Jeltsin presidentposten. Som sin efterträdare utsåg han Vladimir Putin, en blek KGB-agent som både Jeltsin och oligarkerna var övertygade om att de kunde kontrollera.

Putin och Jeltsin

Jeltsin avgick på nyårsafton 1999. Den nye presidenten hette Vladimir Putin.

© Itar-Tass/Epa-Epa/Ritzau Scanpix

Alla misstog sig på ämbetsmannen Putin

År 1990 återvänder den tidigare KGB-agenten Vladimir Putin till Sovjetunionen och inleder en karriär som ämbetsman. Med tiden hamnar han i president Jeltsins innersta krets, där oligarkerna får upp ögonen för honom.

Utan att göra något större väsen av sig löste Vladimir Putin sina uppgifter. Han ledde Sankt Petersburgs borgmästares valkampanj, chefade för den ryska statens fastighetsadministration och ansvarade för underrättelsetjänsten FSB. Under tiden samlade han på sig kunskaper om landets maktförhållanden.

I slutet av 1990-talet gick president Jeltsin helt i en liten grupp arroganta rikemäns ledband. Oligarkerna ansåg att de bästa affärerna kunde göras i den politiska världen.

Jeltsin letade efter en arvtagare och testade tre män på posten som premiärminister. Alla misslyckades. Sedan bestämde han sig för den nye FSB-chefen Vladimir Putin. Oligarkerna var med på noterna. Här hade de en man som i tio år bara hade följt order. Honom skulle de enkelt kunna kontrollera.

Där misstog de sig emellertid gravt. Efter bara fyra dagar greps den första oligarken och Jeltsins dotter avskedades som presidentens rådgivare. En kort tid senare fick oligarkerna veta att de inte skulle lägga sig i politiken mer. Skatt skulle de också betala.

Rysslands nye tsar säkrar sin makt

Vladimir Putin har kallat Sovjetunionens sammanbrott för ”1900-talets största geopolitiska katastrof”. Sedan år 2000 har han verkat för att återskapa imperiets ställning.

2000: En bro till Sovjetunionen
När Sovjetunionen föll sönder behövdes inte längre nationalsången med den pompösa melodin. Den nye presidenten Vladimir Putin låter dock skriva en ny text, som hyllar Rysslands historia och traditioner.

2001: Konsolideringen börjar
Presidenten utökar sin maktbas. Omvälvningarna i landet har kostat tusentals poliser, officerare och underrättelseofficerare jobbet. De tänker som Putin, så han tillsätter dem på landsbygden och inom förvaltningarna.

2002: En tuffing som Putin
Putin visar sig gärna i medierna som judoutövare med svart bälte eller som skjortlös ryttare i den sibiriska naturen. Årets hit är En man som Putin. Tre sångerskor önskar sig en pojkvän som han, som inte dricker och som är pålitlig.

2003: Ny varning till oligarkerna
Michail Chodorkovskij äger oljebolaget Yukos. När han kritiserar landets tilltagande korruption förlorar han sina många miljarder och döms till tio års fängelse för bedrägeri. Nu vet de övriga oligarkerna vad som händer om de inte rättar in sig i ledet.

2006: Medierna tystnar
Rysslands kritiska medier har antingen köpts upp eller lagts ner. Journalisten Anna Politkovskaja skjuts till döds av okända gärningsmän i Moskva. Datumet är den 7 oktober, Putins födelsedag.

2006: Putins långa arm
En avhoppad KGB-agent som lever i exil i London mördas med polonium. Det radioaktiva grundämnet lämnar efter sig ett spår som leder till Ryssland.

2014: Historien som vapen
Ryska styrkor ockuperar östra Ukraina och Krim. I ett tal förklarar Putin att Ukraina inte är ett land genom att hänvisa till den ryska historien.

2021: Oppositionen fängslas
Varje gång ryska oppositionspolitiker ser ut att hota Putin antingen dör de eller hamnar i fängelse. Senast hände det Aleksej Navalnyj, som först överlever ett giftattentat och sedan döms till flera fängelsestraff.

2022: Anfallskriget mot Ukraina
Den ryska armén marscherar in i Ukraina, som enligt Putin är ryskt. Han har mer än antytt att landet bara är det första av en rad länder som bröt sig ur Sovjetunionen som nu ska återerövras.