Bankväsendet i Sovjetunionen var statsägt och användes som ett verktyg för att styra nationalekonomin.
Centralbanken Gosbank grundades 1921, efter upprättandet av det nya, kommunistiska landet, och användes bland annat för att kontrollera industrin och säkerställa att all produktion skedde i enlighet med de femårsplaner som staten angav. Det gjorde man genom att bokföra alla banktransaktioner till och från fabrikernas konton.
Efter Sovjetunionens fall 1991 togs statens banker över av de före detta sovjetrepublikerna.
Gosbank hade en rad underavdelningar med olika funktioner. Vnesjtorgbank ansvarade för alla transaktioner som rörde import och export, medan investeringsbanken Strojbank erbjöd företag lån till långsiktiga investeringar – förutsatt att planerna överensstämde med statens.
Vanliga sovjetmedborgare gjorde sina dagliga bankärenden i Sberkassa. I dessa sparbanker kunde invånarna ta ut sin lön, betala räkningar och göra överföringar. Först och främst användes emellertid dessa banker för besparingar.
Kapitalistiska fenomen som krediter eller konsumtionslån fanns inte i Sovjetunionen, så för att kunna köpa en kapitalvara som ett kylskåp var invånarna tvungna att spara i flera år.