Efter hundratals år av mongoliskt välde kastade Ivan, storfurste av Moskva, år 1480 ut krigarna från öster och utropade sig till härskare. Med den pompösa titeln ”storfurste över alla ryssar” enade Ivan Ryssland, vars politiska och andliga huvudstad blev Moskva.
År 1547 tog sig Ivans barnbarn Ivan den förskräcklige den ryska kejsartiteln tsar, efter det romerska ordet caesar, som betyder kejsare. Under hans styre expanderade landet med omkring 35 000 kvadratkilometer om året. Snart blev Ryssland världens största stat, där gudsfruktan styrde allt och tsarens ord var lag.
Under de följande 350 åren växte Ryssland ytterligare i spåren av de otaliga krigen med landets många grannar. Tsarerna tillhörde Europas mäktigaste härskare. I slutändan var det bara det ryska folket som kunde sätta stopp för tsarväldet.
1. Ivan den förskräcklige (1547–1584)
Ivan den förskräcklige gjorde en lista över alla människor han låtit avrätta. Det fanns över 3 300 namn på den.
Massmördare såg fiender överallt
Storfursten Ivan IV var den förste ryske härskaren som tog sig kejsartiteln tsar, och han skaffade sig en dittills exempellös makt. Ivans bruk av mord och tortyr gav honom tillnamnet ”den förskräcklige” och hans hemliga polis var fruktad av alla.
Ivan var förutseende nog att öppna för handel med utlandet – bland annat såldes ryskt pälsverk till England – och hans erövringar i öster gjorde Ryssland till världens största rike.
Tsaren hade alltid varit lätt paranoid, men hans mentala tillstånd förvärrades kraftigt efter hustrun Anastasias död år 1560. Han misstänkte adeln för att ha förgiftat henne och såg fiender överallt, bland annat i Novgorod, där eliten år 1570 torterades och dödades, varefter staden brändes ner. Senare lät Ivan stycka sin rikskansler, och under ett gräl dödade han sin egen son.
I sin tilltagande galenskap ingick Ivan flera äktenskap och skrev ett stort antal förolämpande brev. Englands Elisabet I kallade han exempelvis ”nucka”. Efter 37 år på tronen dog Ivan år 1584 av ett slaganfall under ett parti schack.
2. Peter den store (1682–1725)
Med tanke på att Peter var 203 centimeter lång var hans tillnamn ”den store” träffande.
Stormakt skapades med krig och reformer
År 1698 återvände tsar Peter I hem med huvudet fullt av idéer efter en resa i Europa. Ryssland skulle föras in i den moderna världen och bland annat få sin första flotta samt ett sekulärt skolsystem. Prästerna och adeln tvingades raka av sig sitt gammaldags skägg, annars tvingades de betala en skäggskatt på upp till 100 rubel.
Den reformivrige Peter tillkallade experter från väst för att utveckla maskiner till bland annat gruvdrift. Tsaren byggde också upp en armé efter västligt mönster. Fotfolket försågs med gevär och i stora nordiska kriget (1700–1721) krossade den ryska armén Sveriges imperiedrömmar.
Genom att fördriva svenskarna från bland annat Baltikum blev Ryssland den nya stormakten i Östersjön. För att visa sin status lät tsaren anlägga en ny stad, Sankt Petersburg, som ”ett fönster mot väst”. Bygget kostade uppemot 100 000 tvångsarbetare livet och kallades i folkmun ”staden byggd på ben”.
Efter ett liv med hög alkoholkonsumtion dog Peter år 1725. Dessförinnan hade han gett sig själv tillnamnet ”den store”.
3. Elisabet (1741–1762)
Elisabet lät inte avrätta någon under hela sin tid som regent.
Tsarinnan älskade klänningar
År 1741 tog Peter den stores dotter makten genom att avsätta sin ettårige kusin, tsar Ivan VI. Som tsarinna engagerade sig Elisabet i flera krig och förödmjukade bland annat Preussen i sjuårskriget (1756–1763), då ryska styrkor ockuperade Berlin. Stormakten Ryssland var nu både fruktad och erkänd i Europa.
På hemmafronten var Elisabet inte lika konfliktinriktad. Tsarinnan avskydde pappersarbete, men hon lyssnade gärna på reformvänliga rådgivare. På deras inrådan avskaffade hon både dödsstraffet och rikets inre tullgränser. Hon lät även bygga bland annat Vinterpalatset och inrättade konstakademin i Sankt Petersburg.
Elisabet var något av en docka. Hon använde aldrig en klänning två gånger och enligt lag fick ingen annan ha samma frisyr, klänning eller smycken som kejsarinnan.
När Elisabet dog av ett slaganfall på julafton 1661 lämnade hon efter sig 15 000 klänningar i sina klädskåp. Dessförinnan hade den barnlösa tsarinnan adopterat sin systerson Peter, som blev hennes efterträdare.
4. Katarina den stora (1762–1796)
Katarina betraktade sig själv som en upplyst härskare, men hon vägrade hjälpa landets förtryckta bönder.
Tysk adelsfröken dominerade Europa
Det var inte många vid det ryska hovet som intresserade sig för den 15-åriga Sophie, men den tyska furstedottern överraskade adeln. Hustrun till den blivande tsar Peter III lärde sig ryska, konverterade till den ortodoxa tron och tog sig det ryska namnet Katarina. År 1762, ett halvår efter det att Peter krönts till tsar, lät hon spärra in honom och kröna sig till tsarinnan Katarina II.
Katarina var inspirerad av upplysningen och lät bland annat inrätta gratis skolor och ett parlament.
Även storpolitiskt nådde Ryssland nya höjder under Katarina, då bland annat Kurland och Belarus erövrades. År 1783 kastade hon ut osmanerna ur Krim. Därmed fick Ryssland hamnar vid Svarta havet.
Fram till sin död år 1796 var Katarina chockerad över konsekvenserna av franska revolutionen år 1789. Rädslan för ett liknande kaos i Ryssland fick hennes efterföljare att avvisa allt tal om reformer.
5. Nikolaj II (1894–1917)
Nikolaj II, som var djupt troende, ansåg att Gud hade gett honom ställningen som Rysslands tsar.
Världsfrånvänd tsar körde riket i botten
Att lätta på greppet om makten ledde bara till anarki, det var tsar Nikolaj II övertygad om. Hans farfar Alexander II hade avskaffat livegenskapen och censuren – och blivit mördad av anarkister.
”Till hela nationens nytta ska jag använda all min styrka för att upprätthålla det absoluta enväldet”, sa tsarens till sina rådgivare när han avvisade alla försök till reformer.
Medan tusentals ryssar dog av svält levde tsarfamiljen i överflöd. År 1905 samlades 150 000 invånare utanför palatset för att be Nikolaj att förbättra deras levnadsvillkor. Tsarens vakter svarade med ett regn av kulor. Över 100 obeväpnade demonstranter dödades.
Kejsarens popularitet bara minskade när mystikern Rasputin fick inflytande vid hovet. Även Rysslands inträde i första världskriget blev katastrofalt. År 1917, då landets ekonomi befann sig på gränsen till kollaps, utbröt revolutionen. Tsar Nikolaj tvingades abdikera och året efter dödade bolsjevikerna honom, hans hustru och deras fem barn. Sedan dess har den ryska kejsartronen stått tom.