Ukraina växte fram ur ett vikingarike, som uppstod när skandinaver på 700-talet slog sig ner där vår tids Kiev ligger. År 1199 slog två av rikets många mindre furstendömen sig samman till ett rike: Galitj-Volynien. Området fick namnet Ukraina, som är ett östslaviskt ord för gränsland.
Ukraina utsattes ständigt för påtryckningar från grannarna. År 1654 var kosackerna som styrde landet tvungna att be ryssarna om hjälp mot Polen i utbyte mot en trohetsed. Eden avhöll inte Ryssland och Polen från att 1667 dela upp Ukraina mellan sig. Östra sidan av floden Dnepr knöts nu till Ryssland, medan den andra delen vände sig västerut.
1. TRÄLDOM
Efter att bönderna i nästan 70 år varit livegna förkunnade tsar Alexander II år 1861 att de var fria.
Katarina den stora gjorde bönderna till slavar
Delningen av Ukraina gav den ryska kejsarinnan Katarina II en språngbräda för att utvidga sitt rikes gränser söder- och västerut genom krig mot bland annat Osmanska riket. Från 1795 härskade hon över större delen av dagens Ukraina.
För Ukrainas bönder blev erövringen en katastrof. De hade tidigare varit fria, men blev nu livegna precis som de ryska bönderna. Som livegna var de nu sin herres egendom. Först 1861 upphävdes livegenskapen i Ryssland och Ukraina.
2. RYSSIFIERING
Universitetet i Kiev uppfördes under tsar Nikolaj I, som personligen övervakade att lärosätet inte blev ett fäste för nationalister.
Språket skulle utplånas
Katarina II och hennes efterträdare gick hårt fram för att utplåna Ukrainas språk och kultur. Intellektuella som ägnade sig åt ukrainsk litteratur och historia fick sparken och trakasserades.
Tsar Alexander II gick 1876 så långt att han förbjöd all publicering av texter på ukrainska. Inte heller föredrag eller teaterföreställningar på språket var tillåtna.
Läs också: Ukrainska och ryska – vad är skillnaden?
Några år senare bannlystes ukrainska i skolor och kyrkor, och barn fick inte längre ges ukrainska namn.
3. FÖRTRYCK
Sunda och rättskaffens arbetare som motsats till giriga och vällustiga kapitalister var ett vanligt tema i kommunistisk propaganda.
Politiska motståndare undanröjdes
Efter revolutionen 1917 bröt ett blodigt inbördeskrig ut i Ryssland.
De nya makthavarna, bolsjevikerna, tog tillfället i akt att låta Röda armén röja undan alla politiska motståndare. Många tusen dödades för att de ansågs tillhöra ”de ägande klasserna”.
Särskilt hårt drabbades Ukraina, där motståndet mot bolsjevikerna var stort. I staden Charkiv dödades enbart under 1919 omkring 5 000 personer, medan minst 3 000 personer miste livet i Kiev.
4. TERRORHUNGERSNÖDEN
Den österrikiske fotografen Alexander Wienerberger dokumenterade svältkatastrofens offer, som denna flicka i Charkiv.
Miljoner svalt ihjäl
Det bördiga Ukraina var Sovjets kornbod. Men när Stalin 1929 tvångskollektiviserade lantbruket gjorde Ukrainas bönder uppror.
Som straff konfiskerade Stalin böndernas livsmedelsförråd. Minst 3,9 miljoner ukrainare dog i den efterföljande svältkatastrofen, som fått namnet holodomor.
Enligt ögonvittnen åt människor i desperation de döda. Historiker anser att Stalin medvetet utnyttjade hungersnöden för att kväsa Ukrainas strävan efter självständighet.
Diktatorn lät senare ett stort antal ryssar bosätta sig i östra Ukraina.
5. MASSDÖDANDE
Tyska styrkor överrumplade den 22 juni 1941 Stalin genom att angripa Sovjetunionen längs en 290 mil bred front.
Politiska fångar slaktades som djur
Tyska styrkor gick den 22 juni 1941 över gränsen till Sovjet.
Av rädsla för att de många politiska fångar som fyllde statens fängelser skulle falla i tyskarnas händer gav Stalin säkerhetstjänsten order att döda de fängslade.
I Ukraina, där många nationalister satt i fängelse, blev det extremt blodigt. Minst 10 000 fångar sköts, stacks ihjäl med bajonetter eller brändes levande veckorna efter invasionen.
Stalins illdåd fick många ukrainare att betrakta tyskarna som befriare.