Look and Learn/Bridgeman Images
Dostojevskijs falska avrättning.

Dostojevskij överlevde sin egen avrättning

När han var 28 år gammal var han några minuter från att bli skjuten. Han förvisades till Sibirien. Han led ständigt av dålig hälsa. Och han förlorade allt på roulett. Trots det lyckades Fjodor Dostojevskij skriva några av världens bästa romaner.

Fjodor Dostojevskij (1821–1881) är en av de största ryska författarna genom tiderna. Han är upphovsperson till obestridliga litterära mästerverk som Idioten, Brott och straff och Bröderna Karamazov.

Dostojevskijs privatliv var dock långt ifrån någon framgångssaga. Fattigdom, tragiska dödsfall, sjukdom och ett förödande spelberoende plågade honom under hela hans liv.

Men trots de många personliga tragedierna hittade författaren motivation och styrka att skriva sina tegelstensromaner, ofta i ett ursinnigt tempo och utan hänsyn till omvärlden.

Läs mer om Dostojevskijs otroliga liv och författarskap här.

Dostojevskij blev pånyttfödd efter avrättning

Den 22 december 1849 står 28-årige Fjodor Dostojevskij på Semjonovskijtorget i S:t Petersburg och väntar på att möta sin skapare.

Det har gått åtta månader sedan den lovande författarbegåvningen och tre av hans vänner arresterades för att de läste och diskuterade utländsk litteratur och filosofi. Under den enväldiga tsarregimen förbjöds artiklar och böcker från Västeuropa på grund av deras potentiellt omstörtande idéer.

Dostojevskijs tre vänner står bundna vid trästolpar med säckar över huvudet. En officer läser upp dödsdomen och soldaterna lägger an. Inom några sekunder är hans vänner döda, och sedan är det Dostojevskijs tur.

Illustration av Dostojevskijs iscensatta avrättning.

Den 22 december 1849 stod Fjodor Dostojevskij och tre av hans författarvänner bakbundna och inväntade döden. Enligt planen skulle Dostojevskij avrättas sist, men dödsdomarna upphävdes i sista ögonblicket.

© Wikimedia Commons

Då inträffar ett till synes gudomligt mirakel. En budbärare från tsar Nikolaj I rider in på torget och avbryter avrättningen. I sista stund omvandlas dödsstraffet till fyra års hårt arbete i ett sibiriskt fångläger följt av sex års obligatorisk militärtjänstgöring.

”Mitt liv börjar i dag. Nu är jag återfödd i en ny form”, skrev Fjodor Dostojevskij om denna upplevelse.

Det är få människor förunnat att få en andra chans i livet, och Dostojevskij har för avsikt att ta den. Han tänker arbeta resten av sitt liv för att bli den största författare som Ryssland någonsin har sett.

Pappan hittades död i ett dike

Mariinskij-sjukhuset i Moskva.

Mariinskij-sjukhuset i Moskva, där Fjodor Dostojevskij föddes den 11 november 1821. Dostojevskijs far, Michail Andrejevitj Dostojevskij, arbetade som läkare på sjukhuset, som i dag hyser att av många ryska museer över Dostojevskij.

© Creative Commons

Den amerikanske författaren Ernest Hemingway fick en gång frågan vad som är den viktigaste förutsättningen för att bli en stor författare. ”En olycklig barndom”, svarade han.

Om det är sant var Fjodor Dostojevskij förutbestämd för litterär storhet.

Fjodor Dostojevskij föddes den 11 november 1821 på Mariinskijsjukhuset i Moskva och var den näst äldsta sonen i en barnaskara som kom att bestå av åtta barn.

Han blev först medveten om böckernas magi när hans mamma läste Tusen och en natt för honom när han var liten. Senare blev han särskilt förälskad i den ryske poeten Aleksandr Pusjkin.

För lille Fjodor fanns det goda skäl att fly in i litteraturens värld. Hans far var en kolerisk och sträng familjetyrann, hans mor en bräcklig kvinna som dog av tuberkulos när Dostojevskij var i tonåren.

Efter moderns död tog fadern till flaskan, och den 16 juni 1839 hittades han livlös i ett dike. Officiellt dog fadern av en hjärtattack, men det ryktades att han hade dödats av sitt tjänstefolk efter ett våldsamt gräl.

Vid den tiden studerade Fjodor och hans äldre bror Michail i enlighet med faderns önskan till militäringenjörer i Sankt Petersburg. Fjodor Dostojevskij avslutade sin utbildning till ingenjör 1843 och fick strax därefter anställning som löjtnant.

Redan ett år senare sa han upp sig, 23 år gammal. Han ville inte ägna sig åt ingenjörskonst, utan ville i stället utforska den mänskliga existensen. Som han uttryckte det i ett brev till sin bror:

”Människan är en gåta. Denna gåta måste lösas, och om du ägnar hela ditt liv åt att lösa den kommer ditt arbete aldrig att vara förgäves; jag tar itu med den här gåtan för att jag vill vara en människa.”

Mordförsök mot tsar Alexander II

Tsar Alexander II utsattes för fem misslyckade attentatsförsök, innan han omkom i det sjätte. Här överlever han 1879 det tredje försöket, då en pistolbeväpnad man dyker upp medan tsaren tar sin dagliga promenad runt sitt palats i Sankt Petersburg.

© Imageselect

1800-talets Ryssland var konstant i krig med sig självt

Den ryske författaren Fjodor Dostojevskij levde i en omtumlande tid präglad av omfattande förtryck, våldsamma uppror och ideologiska maktkamper.

Bönderna slet som slavar

Medan industrialiseringen förvandlade större delen av Europa från mitten av 1600-talet och framåt var upp till 85 procent av den ryska befolkningen under Dostojevskijs livstid fortfarande bönder. De hade levt i livegenskap i generationer, vilket innebar att de var godsägarens egendom som han kunde bestraffa hur han ville. Bönderna var i själva verket slavar.

Ryssarna levde i ett totalitärt envälde

Medan demokratierna långsamt utvecklades i Västeuropa skärpte tsar Nikolaus I (1825–1855) sitt totalitära grepp om Ryssland. Västerländsk filosofi och litteratur förbjöds, och de ”eurofila” ryssar som kämpade för att vända Ryssland i en västeuropeisk riktning bekämpades med hårda metoder.

Kommunister och nihilister splittrade Ryssland

Under 1800-talets andra hälft vann två rörelser mark i Ryssland – den gudsförnekande, mörka nihilismen och den nya kommunistiska ideologin, som kom från utlandet. Ryska upprorsmän mördade 1881 tsar Alexander II, men det var kommunisterna under ledning av Lenin som 1917 gav tsarstyret dödsstöten med den ryska revolutionen.

Debuten gjorde Dostojevskij till en sensation

Fjodor Dostojevskij publicerade sin första roman, Arma människor, 1846. Debuten gjorde honom till en litterär sensation och han hamnade snart i den inre kretsen av unga, liberala författare i Sankt Petersburg.

Varje fredag träffades författarna i socialisten Michail Petrasjevskijs hem för att läsa och diskutera litteratur. Den så kallade Petrasjevskij-cirkeln var särskilt intresserad av västeuropeiska artiklar och böcker, som på grund av sina subversiva idéer var förbjudna i det enväldiga Ryssland.

Våren 1849 var bokklubben ett minne blott. Spioner från tsar Nikolaj I:s hemliga polis hade infiltrerat gruppen och samlat tillräckligt med bevis för att gripa de unga författarna.

Den 23 april klockan 4 på morgonen greps Fjodor Dostojevskij i sin lägenhet. Åtta månader senare ”återföddes” han efter den inställda avrättningen på Semjonovskijtorget och skickades till ett fångläger i Sibirien. Där inledde författaren det mörkaste kapitlet i sitt liv.

Lägervistelsen präglades av ångest och hemorrojder

Fångläger i Sibirien 1891.

Ryskt fångläger i Sibirien 1891 några decennier efter Dostojevskijs tid där 1850–1854.

© Library of Congress/World Digital Library

Fjodor Dostojevskij anlände till lägret i den sibiriska staden Omsk den 23 januari 1850 iförd fotbojor. Under de följande fyra åren bodde författaren i en kall och fuktig barack med murkna träväggar.

”Smutsen på golvet var centimetertjock. Från morgon till kväll var det omöjligt att inte bete sig som svin”, skrev han om sitt nya hem.

Vistelsen tog hårt på Dostojevskij. Han fick ofta ångestattacker, sov inte mer än fyra eller fem timmar per dygn och led dessutom svårt av hemorrojder.

Värst av allt var emellertid att han inte längre kunde skriva. Som han senare melodramatiskt uttryckte det: ”Livet kan inte fortsätta förrän jag blir publicerad igen!”

Dostojevskij frigavs i februari 1854. De följande sex åren av sitt straff tjänstgjorde han som soldat i staden Semipalatinsk (numera Semej i Kazakstan) – ett område så ödsligt att Sovjetunionen senare använde det för provsprängningar av kärnvapen.

Under vistelsen i Semipalatinsk blev Dostojevskij förälskad i den 28-åriga änkan Marija Isajeva, som han gifte sig med 1857. På bröllopsnatten drabbades Dostojevskij av ett svårt epileptiskt anfall. Det skulle bli det första av många i hans liv.

Dostojevskijs epilepsi

Epileptiskt anfall.

Illustration av ett epileptiskt anfall i en vetenskaplig publikation från 1897.

© Public domain

Freud kallade Dostojevskijs epilepsi för ”hysteri”

Ny tsar lindrar censuren

Äktenskapet med Marija Isajeva återhämtade sig aldrig riktigt från förskräckelsen i samband med Fjodors epileptiska anfall. Maria kände att hon hade blivit lurad att gifta sig med en invalid, och relationen blev inte bättre av att parets första dotter Sonya dog vid bara tre månaders ålder.

Medan det gick utför med privatlivet i det iskalla Sibirien, blossade Dostojevskijs kreativa låga upp på nytt. Han började bland annat skriva om sina upplevelser i sibirisk fångenskap, vilket senare blev till romanen Anteckningar från döda huset.

År 1859 blev Dostojevskij slutligen friställd från armén på grund av sin epilepsi. Samma år reste han till Sankt Petersburg med Marija och hennes son från ett tidigare äktenskap.

”Hemligheten med mänsklig existens är inte bara att leva, utan också att veta vad man lever för.” Dostojevskij i romanen ”Bröderna Karamazov”.

Det var ett förändrat Ryssland som mötte Fjodor Dostojevskij. Tsar Nikolaj I hade dött 1855 och hans son Alexander II satt nu på tronen.

Den nye tsaren var mer liberal än sin föregångare och lättade bland annat på statens hårda censur. I det mildare politiska klimatet beslutade Fjodor Dostojevskij och hans bror Michail 1861 sig för att ge ut en ny tidskrift, som de kallade Vremja (”Tiden”).

I slutet av 1863 förbjöd myndigheterna Vremja efter att författaren och filosofen Nikolaj Strachov publicerat en kritisk artikel om tsaren. Tidskriften var tvungen att bomma igen och bröderna Dostojevskij stod med en enorm skuld till sina många investerare.

Kort därefter dog först hans hustru i tuberkulos och sedan hans bror Michail i en leversjukdom med några månaders mellanrum.

”Mitt liv har krossats under ett enda år”, skrev den sörjande författaren i sin dagbok.

Två månader för att skriva en tegelstensroman

Dostojevskijs arbetsrum.

Dostojevskijs arbetsrum återskapat i författarens sista bostad i Sankt Petersburg. Runt om i Ryssland finns det flera Dostojevskijmuseer. Uret till höger visar på precis det klockslag då författaren avled den 9 februari 1881.

© Creative Commons/Davide Mauro

Fjodor Dostojevskij var återigen ensam – den här gången i ett skuldfängelse med obetalda räkningar på totalt 25 000 rubel (motsvarande cirka 1,5 miljoner kronor i dagens penningvärde). Han hade också sin styvson, sin brors fru och fyra barn att försörja.

I detta kaos började han arbeta på en av sina mest kända romaner, Brott och straff, som publicerades 1866. Samma år gjorde han en av historiens sämsta affärer med den ökände förläggaren Stellovskij.

Dostojevskij fick 3 000 rubel i förskott i utbyte mot att han gav Stellovskij rätten att publicera alla sina tidigare verk. Samtidigt åtog sig författaren att leverera en ny roman senast den 1 november 1866.

Om Dostojevskij missade tidsfristen skulle förläggaren få rätten att publicera alla Dostojevskijs verk under de kommande nio åren – utan att betala en rubel för dem.

Dostojevskij hade en idé till en roman som skulle heta Spelaren, om en spelmissbrukare som spelade bort sitt liv. Berättelsen låg nära Dostojevskijs eget liv.

Sedan ett besök på ett kasino i Tyskland 1863 hade författaren själv blivit spelberoende, och roulettens snurrande hjul blev en förödande besatthet för honom under de följande åren.

I september 1866 hade Dostojevskij ännu inte skrivit en enda rad av den roman som Stellovskij skulle ha på sitt skrivbord mindre än två månader senare.

Stenograf blev Dostojevskijs stora kärlek

Dostojevskij 1876.

Dostojevskij 1876.

© Public domain

I ett anfall av panik anlitade Dostojevskij en stenograf för att skriva ner romanen medan han dikterade den.

Valet föll på 20-åriga Anna Snitkina. På mindre än två månader var de färdiga med romanen och lämnade in den till förläggaren den 1 november 1866 – bara några timmar före deadline.

Fram till dess hade den 45-årige Fjodor Dostojevskij inte haft någon tur i vare sig spel eller kärlek, men Anna Snitkina skulle visa sig vara hans stora vinst.

De blev förälskade och gifte sig 1867. Tillsammans fick de fyra barn, varav två dog som spädbarn.

Bröllopsresan gick till Europa och skulle ha varat i tre månader. Men speldjävulen slog sina klor i Dostojevskij igen, och han spelade bort alla pengar som paret behövde för att komma hem. Spelberoendet ledde till att de förlängde sin smekmånad med fyra år.

Fyra mästerverk av Dostojevskij

Den ryske författaren skrev några av världslitteraturens viktigaste verk. Här är fyra av mästarens romaner som du inte får missa.

”Brott och straff” – bokomslag från 1920-talet
© ”Brott och straff”: Kvasnička och Hampl, Prag, 1925

Den berömda – ”Brott och straff” (1866)

Romanen anses vara en av världslitteraturens största prestationer. Den berättar historien om den fattige studenten Raskolnikov, som omsorgsfullt planerar ett rånmord på en pantlånerska. Berättelsen kretsar kring stora frågor som skuld, straff och samvete – eller brist på samvete.

”Idioten” – omslag.
© ”Idioten”: Kvasnička och Hampl, Prag, 1925

Den mänskliga – ”Idioten” (1869)

Denna nästan handlingslösa mastodont på över 800 sidor handlar om furst Leo Mysjkin, som är så godhjärtad och barmhärtig att han inte ser andras ondska. Av alla andra betraktas huvudpersonen som en idiot. Liksom Dostojevskij själv lider titelfiguren av våldsamma epileptiska anfall.

”Anteckningar från Döda huset” av Dostojevskij.
© ”Anteckningar från Döda huset”, andra delen: Kvasnička och Hampl, Prag, 1926

Den självbiografiska – ”Anteckningar från Döda huset” (1860)

De flesta av Dostojevskijs romaner bygger på författarens eget liv, men få gör det lika tydligt som den halvt självbiografiska Anteckningar från Döda huset. Romanen bygger på författarens vistelse i ett sibiriskt fångläger, och Dostojevskijs alter ego i berättelsen är adelsmannen Aleksandr Petrovitj. Anteckningar från Döda huset var Dostojevskijs återkomst till den litterära scenen efter tio års ofrivillig vistelse i Sibirien.

”Bröderna Karamazov” av Dostojevskij.
© ”Bröderna Karamazov”, tredje delen: Kvasnička och Hampl, Prag, 1926

Den sista (och bästa?) – ”Bröderna Karamazov” (1880)

Vem mördade Fjodor Karamazov? Denna fråga är utgångspunkten för Dostojevskijs sista och mest ambitiösa verk. Berättelsen väver samman trådarna från hans andra stora romaner och introducerar läsaren för dysfunktionella familjer, hjärtesorg och en nagelbitande rättegång. För många är detta författarens definitiva huvudverk.

Dostojevskij – bibliografi

Dostojevskijs produktion var enorm. Han skrev romaner, noveller och en uppsjö andra texter. Här är en översikt över några av de viktigaste av Dostojevskijs romaner:

  • 1846 – Arma människor
  • 1846 – Dubbelgångaren
  • 1860 – Anteckningar från Döda huset
  • 1861 – De kränkte och de förödmjukade
  • 1864 – Anteckningar från ett källarhål
  • 1866 – Brott och straff
  • 1867 – Spelaren
  • 1869 – Idioten
  • 1870 – Den evige äkta mannen
  • 1872 – Onda andar
  • 1875 – Ynglingen
  • 1880 – Bröderna Karamazov

Dostojevskij drack te hos tsaren

Endast tack vare ett generöst lån från Dostojevskijs förmögna faster kunde Fjodor och Anna äntligen återvända hem till Sankt Petersburg sommaren 1871.

Året därpå publicerade Dostojevskij romanen Onda andar och från och med 1876 gav han ut En författares dagbok som en månadsskrift.

Dessa publikationer, som kan jämföras med dagens tidningskrönikor eller författarbloggar, innehöll Dostojevskijs personliga observationer och åsikter om tiden och samhället i ett Ryssland i förändring, där tronen skakade betänkligt under tsaren.

En författares dagbok gav äntligen författaren den framgång hos allmänheten som han hade suktat efter i hela sitt liv – och 1878 bjöds han till och med in till te med Alexander II i det överdådiga Vinterpalatset.

Vinterpalatset i Sankt Petersburg.

Vinterpalatset i Sankt Petersburg, dit Dostojevskij bjöds in för att dricka te med tsaren. I dag hyser palatset ett av världens främsta konstmuseer: Eremitaget.

© Shutterstock

Med utgivningen av sin ambitiösa roman Bröderna Karamazov 1880 befäste Dostojevskij sin status som en av Rysslands största författare. Dessvärre fick han inte tillfälle att njuta av sin berömmelse särskilt länge.

Den 9 februari 1881 avled författaren av det lungemfysem och den epilepsi som hade plågat honom under hela hans vuxna liv. Han blev 59 år gammal.

Dostojevskij hade tillbringat hela livet med att försöka lösa den mänskliga existensens gåta – och i en av de mest kända passagerna i Bröderna Karamazov gav han sina läsare svaret:

”Hemligheten med mänsklig existens är inte bara att leva, utan också att veta vad man lever för.”