Lukasjenka och Leninstaty utanför regeringsbyggnaden i Minsk.

Belarus: Europas sista diktatur

Belarus har strävat efter frihet under hela sin historia. När självständigheten kom, vann den brutale Aljaksandr Lukasjenka fem presidentval i rad med över 80 procent av rösterna. Hur kommer det sig? Och varför är Ryssland och Belarus så goda vänner?

Belarus har strävat efter frihet under hela sin historia. När självständigheten kom, vann den brutale Aljaksandr Lukasjenka fem presidentval i rad med över 80 procent av rösterna. Hur kommer det sig? Och varför är Ryssland och Belarus så goda vänner?

Alamy/Shutterstock

Belarus historia har nästan alltid dominerats av större makter.

Landet, som tidigare kallades Vitryssland, har varit en del av Kievrus, det har härjats av mongoler, och grannen i öster har styrt och ställt, både som Sovjetunionen och som Ryssland.

Här reder vi ut Belarus brokiga historia fram till president Aljaksandr Lukasjenka – Europas siste diktator.

Sovjetunionens dödsstöt

Den 8 december 1991 möttes den ryske presidenten Boris Jeltsin, Ukrainas president Leonid Kravtjuk och Belarus inofficiella statsöverhuvud Stanislav Sjusjkevitj i en statlig belarusisk datja (sommarresidens) utanför Viskuli i Białowieżaskogen i Belarus.

Några månader tidigare hade de forna sovjetstaterna Estland, Lettland och Litauen förklarat sig självständiga från Sovjetunionen.

Ända sedan Berlinmurens fall 1989 hade det varit uppenbart vad som höll på att ske: den kommunistiska stormakten höll på att vittra sönder.

Nu var det dags att ge Sovjetunionen dödsstöten, och det blev Jeltsin, Kravtjuk och Sjusjkevitj som höll i kniven.

Belavezjaavtalet undertecknas.

Ledarna från Ryssland, Belarus och Ukraina undertecknar Belavezjaavtalet 1991. Avtalet blev den slutgiltiga dödsstöten för Sovjetunionen. Belarus spirande demokrati ersattes dock snart av en brutal diktatur under president Aljaksandr Lukasjenka.

© Creative Commons

Ledarna från de tre nationerna, som hade ingått i ett förbund sedan 1922, satte sina signaturer på det historiska så kallade Belavezjaavtalet.

Med avtalet upprättades Oberoende staters samvälde (OSS), vilket de facto upplöste Sovjetunionen för gott.

Det sägs att de tre ledarna firade avtalet med vodka och pistolskytte i den belarusiska skogen.

”Vi, republiken Belarus, den ryska rådsrepubliken och Ukraina, förkunnar att Sovjetunionens existens som folkrättsligt subjekt och som geografisk-politisk realitet har upphört att existera”, löd det officiella pressmeddelandet efter undertecknandet av avtalet.

Nu var Belarus fritt och herre i sitt eget hus.

Belarus var förtryckt i århundraden

Slottet Mir i Belarus

Slottet Mir i Belarus härrör från medeltiden. Slottet fick sin nuvarande framtoning under renässansen och 1500-talets andra hälft. Slottet finns med på UNESCO:s lista över världsarv.

© Shutterstock

Området som i dag utgör Belarus befolkades av slaver från i synnerhet de baltiska länderna omkring år 400–500 efter Kristus.

På 800-talet införlivades området i Kievrus, som då var den största staten i Europa och utöver Belarus omfattade Ukraina och nordvästra delen av dagens Ryssland.

Efter att mongoliska invasioner fick Kievrus att kollapsa på 1200-talet blev Belarus en del av storfurstendömet Litauen, som senare även kom att omfatta dagens Polen.

Lösgörandet från Kievrus ledde även till uppkomsten av ett eget belarusiskt språk, som hör till den slaviska språkstammen.

I åtskilliga hundra år låg den polsk-litauiska unionen ständigt i krig med med sina grannar, och i slutet av 1700-talet delades riket upp i de europeiska stormakterna Preussen, Österrike och Ryssland.

Slukat av Sovjetunionen

Regeringsbyggnaden i Belarus med Leninstaty

Regeringsbyggnaden i Belarus med den centralt placerade och intakta Leninstatyn utanför. Statyns skick visar tydligt att Belarus inte tagit avstånd från landets förflutna under sovjettidens ”folkets diktatur”.

© Shutterstock

Belarus kom att lyda under det ryska tsardömet, men förklarade sig kortvarigt självständigt i kölvattnet på den ryska oktoberrevolutionen 1917.

Endast två år senare blev Belarus en del av Sovjetunionen, men trots införlivandet i den kommunistiska stormakten fick landets språk och kultur lov att existera inom unionens ramar.

Belarusiska är väldigt likt ukrainska, men har under historiens gång inkorporerat ord och uttal från polska och ryska.

Skillnaden mellan ryska och belarusiska är lite förenklat som skillnaden mellan italienska och spanska. Det finns överlappningar, men i grunden har de båda folken svårt att förstå varandras språk.

Belarusier har dock i allmänhet lättare att förstå ryska än omvänt. Det beror framför allt på att ryssarna inte på samma sätt har varit tvungna att förhålla sig till en besläktad variant av ett östslaviskt språk, som befolkningen i Belarus har.

I dag har de flesta belarusier (cirka 6,5 miljoner) ryska som förstaspråk, medan en minoritet av drygt två miljoner talar i första hand belarusiska.

Fakta om Belarus

Visent i Belarus

Belarus är ett av få länder där man kan få uppleva hyfsat stora hjordar av den europeiska bison, visenten (Bison bonasus) i naturen. Arten var egentligen utdöd i det fria, men har återupprättats efter utsättning av djur från zoologiska trädgårdar.

© Shutterstock

Officiellt namn: Republiken Belarus.
Huvudstad: Minsk.
Grannar: Polen, Litauen, Lettland, Ryssland och Ukraina.
Storlek: 207 600 km2.
Befolkning: 9,5 miljoner (varav ca 8 procent ryssar).
President sedan 1994: Aljaksandr Lukasjenka.

Belarus är ett platt land med gott om våtmarker, sjöar och skogar. En tredjedel av landets yta täcks av skog, och flera av dessa områden har status som naturparker. Mest berömd är Białowieżaskogen, en urskog som hyser åtskilliga sällsynta djurarter, bland annat visent.

Under sovjettiden var Belarus en av de ekonomiskt sett mest välutvecklade delrepublikerna. Landet levererade maskiner, olja, elektronik och virke till Sovjetunionen.

Belarus flacka landskap gör dessutom landet synnerligen väl lämpat för lantbruk, och nästan hälften av arealen är avsatt för jordbruk. De viktigaste grödorna som produceras i Belarus är vete, råg, lin och potatis.

Nazisterna mördade Belarus judar

Målning av Marc Chagall

Marc Chagall: ”Jag och byn”. Marc Chagall (1887–1985) var både jude och belarusier. Målningen är från 1911 och målades året efter att Chagall flyttade till Paris. Minnen från Chagalls uppväxt på landet i området utanför Vitsebsk i Belarus är tydliga i målningen.

© Creative Commons

Uppblomstringen av belarusisk kultur var dock kortvarig.

Under 1930-talet gjorde den sovjetiska diktatorn Josef Stalin allt för att trycka ner den spirande belarusiska nationalismen. Ännu värre blev det, när Adolf Hitlers styrkor invaderade Belarus under andra världskriget.

Nazisterna utsatte befolkningen för omfattande avrättningar och deportationer. Det uppskattas att i stort sett hela den judiska befolkningen i Belarus omkom under kriget.

Från russifiering till belarusisk envåldshärskare

Lukasjenka framför serbiska soldater

Berlaus president Aljaksandr Lukasjenka inspekterar soldater under ett besök i Serbien 2019.

© Shutterstock

Efter kriget flyttades gränsen mellan Polen och Sovjetunionen längre västerut, vilket innebar att fler belarusier nu kom att bo i Sovjetunionen.

De följande årtiondena fortsatte russifieringen av Belarus, och på 1970-talet blev det förbjudet att undervisa på belarusiska i sovjetrepubliken.

I kölvattnet på Sovjetunionens sammanbrott såg det för första gången på flera århundraden ut som om demokrati och nationell självständighet skulle bli verklighet för de cirka nio miljoner invånarna i Belarus.

Drömmen om demokrati övergick dock snabbt i den diktatoriska mardröm som belarusierna vid det här laget har blivit vana att leva i.

I valet 1994 valdes Aljaksandr Lukasjenka till president i Belarus.

Lukasjenka ställde upp som ett alternativ till kommunistpartiet och Stanislau Sjusjkevitj, som han anklagade för korruption.

Lukasjenka vann med cirka 80 procent av rösterna.

Lukasjenka och mänskliga rättigheter

Hungerstrejk i Belarus parlament

Ledamöter i Belarus parlament under en hungerstrejk den 11 april 1995. Nitton ledamöter protesterade mot ett antal förslag till ändringar i landets författning, som Lukasjenka, utan att de godkänts av parlamentet, lagt fram för omröstning. Natten mellan den 11 och den 12 april fördes de hungerstrejkande ut ur parlamentet och misshandlades.

© Creative Commons

Innan Aljaksandr Lukasjenka kom till makten arbetade han under 1980-talet som ordförande för kolchosen Gorodetz i norra Belarus.

Där var han känd som en brutal chef, som slog personalen om de inte lydde hans order.

Denna brutalitet har varit utmärkande för Lukasjenka under de snart tre årtionden som han suttit vid makten.

Belarus är det enda land i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraff. Medborgarrättsorganisationen Vjasna uppskattar att omkring 400 personer avrättats med nackskott i belarusiska fängelser sedan 1991.

Internationella organisationer som Amnesty International anklagar dessutom regimen i Belarus för mängder av brott mot mänskliga rättigheter.

Dessa omfattar bland annat polisvåld, våld mot minoriteter, bristande yttrandefrihet och förtryck av fackföreningar.

Europas sista diktatur

Belarus på en karta

Belarus ligger på gränsen mellan Europa och Ryssland.

© Wikimedia Commons

Det var på goda grunder som den tidigare amerikanske presidenten George W. Bush år 2005 betecknade Belarus som ”Europas sista diktatur”.

Landet, som ligger inklämt mellan Lettland, Litauen, Polen, Ukraina och Ryssland, har isolerats internationellt och bland annat uteslutits ur Europarådet.

Trots åtskilliga inhemska demonstrationer mot Aljaksandr Lukasjenka – senast 2020 – har det inte gått att störta Belarus mäktige diktator.

KGB och Putin spökar i Belarus

Vladimir Putin och Aljaksandr Lukasjenka

Aljaksandr Lukasjenka och Vladimir Putin i februari 2021.

© Creative Commons

Medan Europas förhållande till Belarus kan betecknas som iskallt, är relationerna mellan den forna sovjetstaten och moderlandet Ryssland betydligt varmare.

Vladimir Putin och Aljaksandr Lukasjenka har knutit starka politiska, militära och ekonomiska band sedan millennieskiftet.

Omkring 50 procent av Belarus export går till Ryssland, som i utbyte får billig olja och gas. Utan dessa avtal skulle Belarus gå under ekonomiskt.

Det är ingen hemlighet att Vladimir Putin betraktar Belarus som en del av Ryssland, och arvet från det gamla Sovjetunionen är i högsta grad levande i Belarus.

Omkring 70 procent av alla företag i Belarus är statliga, statyer av Lenin tronar i alla städer, och i skuggorna opererar resterna av sovjettidens ökända hemliga polis – KGB.

Protester efter valet 2020

Protester i Minsk efter presidentvalet 2020

Protester i Minsk efter presidentvalet 2020.

© Shutterstock

Efter det kontroversiella valet av Lukasjenka 2020, som utlöste omfattande demonstrationer, skickade Putin soldater till Belarus för att hans allierade skulle kunna sitta kvar vid makten.

När kriget bröt ut i Ukraina lät Lukasjenka den ryska armén passera genom Belarus för att invadera grannlandet.

Med valsegern 2020 bekräftade Aljaksandr Lukasjenka sin position som Europas siste diktator.

Trots att den politiska oppositionen har kallat resultatet för valfusk, och att tusentals invånare har demonstrerat mot presidenten, är det inget som tyder på att Aljaksandr Lukasjenka har för avsikt att ge tillbaka makten till folket.

Som han sa till den lokala nyhetsbyrån BELTA i samband med de omfattande demonstrationerna efter valet 2020:

”De (demonstranterna, red.) försöker skapa kaos. Men jag har redan varnat dem: Det blir ingen revolution.”

Lukasjenka vinner alltid presidentvalen med stor marginal

Lukasjenka med hund

Aljaksandr Lukasjenka med hund fotograferad vid ett lokalt mästerskap i träklyvning i Belarus.

© Shutterstock

80-procentsmannen

Lukasjenka har vunnit alla val han ställt upp i sedan han kom till makten i Belarus. Vare gång har han vunnit med en överväldigande majoritet – omkring 80 procent av rösterna. Det framstår som en astronomisk siffra för personer som lever i västerländska demokratier, där minoritetsregeringar hör till det normala. Här är resultaten av de senaste fem presidentvalen i Belarus. Vi låter siffrorna tala för sig själva