År 1762 besteg 33-åriga Katarina II Rysslands tron. Av Europa betraktades landet som svagt och underutvecklat, men det var en bild som kejsarinnan tänkte förändra.
Katarina införde en rad reformer. Till exempel avskaffade hon tortyr och införde gratis skolgång för både flickor och pojkar.
Därefter kom turen till utrikespolitiken. Nu skulle Ryssland inta sin rättmätiga ställning som europeisk stormakt.
Att nå det målet krävde dock att Katarina skaffade sig en strategisk tillgång som Ryssland saknade – en isfri och centralt placerad örlogshamn.
Valet föll på Krimhalvöns sydspets. Därifrån kunde Rysslands flotta inte enbart kontrollera Svarta havet; skeppen hade även tillgång till Medelhavet genom Bosporen.
Höga klippor gjorde platsen i det närmaste ointaglig från land. Ett milt klimat garanterade dessutom att vattnet förblev isfritt hela vintern.
Krim var på den tiden ett khanat som lydde under osmanerna. Det bekymrade inte Katarina, som 1783 erövrade halvön. Kejsarinnan beordrade därefter sin general – och älskare – Grigorij Potemkin att uppföra ett fort på halvön.