Armé av apor skulle göra Sovjetunionen oövervinnelig
En damm för att smälta Nordpolen, evig ungdom och en armé av apmänniskor. Sovjetunionens ledare gjorde allt för att betvinga naturen. I bästa fall var försöken harmlösa, men flera av dem orsakade naturkatastrofer och hungersnöd.
Sovjets ledare hade många, vilda planer för unionens överlevnad, som omfattade bland annat medicinska experiment och soldat-mutanter.
Vintervete: Hat mot Charles Darwin gav hungersnöd i Sovjet
Med en ny sorts supersäd skulle Sovjetunionen bli av med svälten för all framtid. Det lovade agronomen Trofim Lysenko, som på 1930-talet sade sig ha funnit nyckeln till ständigt goda skördar trots Sibiriens stränga klimat.
Första delen av Lysenkos plan var egentligen bra. Hemma på sin fars gård hade han experimenterat med att utsätta växtfröer för kyla: vernalisering.
Genom att lägga utsäde i snödrivor fick han fram vintervete som kunde sås redan på hösten och ligga i jorden under vintern. Längre växtperiod gav större avkastning.
Men andra delen av hans plan var en katastrof. Lysenko trodde nämligen att fröna från det skördade vintervetet hade ”lärt sig” att växa i kyla.
Han och sovjetledarna föraktade Charles Darwins lära om att genetiska förändringar kräver många generationer och massor med tid.
Lysenkos skörd slog fel när utsädet dog i den frusna marken, och Sovjetunionen drabbades av en ny hungersnöd.
Vintervetet skulle bevisa Lysenkos teori: Sädeskorn kan ”lära sig” att växa i minusgrader.
Blodbank: Kollektivt blod skulle ge evigt liv
Den 51-årige läkaren Aleksandr Bogdanov hade för avsikt att – med Stalins välsignelse – hitta ett botemedel mot döden.
I hans försök skulle unga personer byta blod med äldre, och på lång sikt integrera sovjetmedborgarna i ett kollektivt blodomlopp.
Efter elva lyckade transfusioner på sig själv drog Bogdanov slutsatsen att det unga blodet bland annat bromsat hans håravfall. Men den tolfe transfusionen blev ödesdiger.
Den 7 april 1928 bytte han blod med en 21 år gammal student med inaktiv tuberkulos. Två veckor senare dog han. Experimentet avbröts men Bogdanovs institut för blodtransfusioner finns kvar.
Supersoldater: Mutantarmé skulle sätta skräck i alla
En armé av muskulösa superkrigare som lydde minsta order och inte kände någon smärta – det var troligen en sådan mutantarmé Stalin hade tänkt sig när han år 1925 bad vetenskapsakademin i Leningrad att ta kontakt med den ryske biologen Ilja Ivanovitj Ivanov.
På en zoologkongress femton år tidigare hade den internationellt erkände inseminationsexperten talat om sin vision: att skapa en ny och mer hårdför art genom att korsa människa och apa. Nu skulle Ivanovs idé förverkliga Stalins dröm:
Alla nationer skulle – så snart de mötte den skräckinjagande aparmén – erkänna Sovjetunionen som världens obestridda ledare.
Samtidigt skulle den nya arten betyda dödsstöten för all religion; apmänniskan skulle bevisa att människan – och inte Gud – ägde skaparkraften.
År 1926 stödde Stalin och politbyrån en expedition till Afrika, där Ivanov förgäves inseminerade tre schimpanser med mänsklig sperma. Därefter tog han med sig omkring femton apor hem till Sovjet och inrättade en försöksstation i Suchumi i Georgien.
Men även försöken där misslyckades och snart hade alla aphonor dött. Å andra sidan anmälde sig flera sovjetiska kvinnor frivilligt till ett nytt experiment: att insemineras med säd från apor och få äran att föda ”den nya människan”.
År 1929, innan försöken hunnit påbörjas, dog emellertid den sista apan – orangutangen Tarzan.
Efter alla fiaskon föll Ivanov i onåd hos kommunistpartiet. Försöken avbröts och Ivanov tvingades gå i exil år 1930. Två år senare avled han av en hjärtattack.
Stalin ville ha en armé av apor som inte ifrågasatte vare sig order eller matransoner.
Megadamm: Vetenskapsman ville smälta isen i Arktis
Vetenskapsmannen Petr Mikhailovitj Borisov presenterade en ambitiös plan år 1957: en enorm, flytande betongfördämning i Berings sund mellan Alaska och Sibirien.
Dammen skulle hindra Stilla havets kalla havsströmmar att gå norrut – och samtidigt skulle enorma propellrar i dammen pumpa bort kallt vatten från Norra ishavet.
Borisov hävdade att Atlantens varma golfström därmed skulle påverka Arktis mer, smälta polarisen och göra oljan nere i berggrunden mer lättillgänglig.
Idealmänniska: En ny, kollektiv människa – homo sovjeticus
Sovjetstaten ville skapa en helt ny människa: den starke arbetaren som osjälviskt offrade sig för kollektivet.
Alla gamla ”borgerliga” vanor och tankar skulle utrotas och ge plats för nya, kollektiva värden – bland annat skulle invånarna säga ”vi” i stället för ”jag”.
I ett enormt omskolningsprojekt stuvades invånarna samman i hus och lägenheter där de delade allt ifrån badvatten till sovplatser. Fabriksarbetare på 1920-talet brukade säga: ”Sov fort, så att din trötte kamrat kan få överta kudden.”
I fabriker och jordbruk arbetade kvinnor och män under samma villkor, och Sovjet blev ett föregångsland inom barnpassning i stora daghem.
Moderskänslor sågs som en kvarleva från en egoistisk familjekultur. Sovjet menade även att kriminaliteten avskaffats. Om någon ändå begick ett brott skulle han eller hon ”uppfostras på nytt” i arbetsläger.
Tamrävar: Rävar blev tamdjur
På 1950-talet, i ett reservat i Sibirien, lyckades genetikern Dmitrij Beljajev avla fram rävar som var så tama att de åt ur handen och gnällde av glädje när de fick syn på sin ägare.
Bland 130 silverrävar hade han valt ut de minst aggressiva genom att sträcka fram handen mot rovdjuren – de rävar som bet togs inte med i försöket.
Resten delades in i kategorier, och de fredligaste korsade han med varandra. Efter tio generationer med noggrant planerade parningar hade Beljajev och hans medarbetare skapat husdjur som var lika tillgivna som hundar.
Sovjets pälsindustri hade dock ingen nytta av experimentet; de framavlade tama silverrävarna fick fläckig päls som inte gick att sälja på den internationella pälsmarknaden.
Beljajev var en klassisk darwinistisk vetenskapsman och stötte på en hel del motstånd i början.
Konstbevattning: Sibiriens floder skulle rinna åt andra hållet
Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov presenterade år 1961 en plan för att förbättra jordbruket.
De stora floderna i Sibirien skulle vändas så att de rann från norr till de torra, centralasiatiska stäpperna i söder.
Hans storstilade planer låg nere fram till 1970-talet då ingenjörer sprängde atombomber för att leda om floderna Petjora och Kama mot floden Volga.
Miljöforskare protesterade högljutt mot metoden och projektet lades på is. Drömmen om att kunna vända floderna lever emellertid kvar än i dag.
Konstbevattning: Bevattningskanaler tömde Aralsjön
Nästan en miljon människor dog av svält i Sovjetunionen år 1947. Orsaken var torka, och året därpå presenterade Stalin en ambitiös plan som kallades ”den stora naturtransformationen”. Den skulle förvandla klimatet för alltid.
”Naturen ska betvingas”, löd diktatorns order. Strategin var att plantera bälten av skog för att skydda stäpperna mot vind och jorderosion. Planen gick ut på att 6 000 ton frö till träd och buskar skulle sås på ett 117 900 hektar stort område mellan Uralbergen och Kaspiska havet – en sträcka på 530 mil.
Den stora planen tvärstannade emellertid när Stalin dog år 1953 och hans kritiker inledde en ”avstalinisering”.
Däremot fortsatte ett annat av Stalins projekt – med förödande konsekvenser. Den jättelika Aralsjön, som då var världens fjärde största, var centrum i ett enormt konstbevattningsprojekt. Sovjet hade lett om de två stora floder som mynnade i sjön; vattnet leddes ut på de centralasiatiska stäpperna. Syftet var att säkra en stor bomullsskörd, särskilt i Uzbekistan som på den tiden var en del av Sovjetunionen.
Projektet lyckades delvis – under 1980-talet blev Uzbekistan en av världens ledande bomullsproducenter, men å andra sidan innebar konstbevattningen att Aralsjön sakta men säkert håller på att torka ut. Det har fått katastrofala miljökonsekvenser – kemiskt avfall som dumpats i sjön blåser nu ut över markerna runt omkring i sandstormarna.
Dräneringen av Aralsjön blev dödsstöten för traktens fiskare.