Klockan har passerat midnatt, när storfurstinnan Anastasia den 17 juli 1918 väcks av familjen Romanovs läkare, Eugene Botkin. Han säger åt henne att klä på sig. Strax därefter förs 17-åriga Anastasia tillsammans med resten av hennes familj och deras tjänstefolk ner i källaren.
Året innan hade Anastasias far, tsar Nikolaj II, abdikerat. Ett inbördeskrig bröt därefter ut mellan bolsjevikerna och landets tsartrogna, men olyckligtvis för Anastasia är hon och hennes familj fångar hos bolsjevikerna.
”Herregud, vilken besvikelse! En fjärde flicka.” Ksenija Alexandrovna (Anastasias faster), när Anastasia föddes den 18 juni 1901.
Nu närmar tsartrogna styrkor sig Jekaterinburg, och familjen informeras om att de därför ska flyttas till en säkrare plats. Men det är en lögn – kommunisterna har betydligt brutalare planer. Utan förvarning kliver en grupp beväpnade män in i rummet i källaren. En av dem läser upp en order, och i nästa ögonblick fylls det lilla rummet av höga knallar och krutrök.
Så gick avrättningen av den avsatte tsar Nikolaj och hans familj och tjänstefolk till. I alla fall enligt vad som påstås. Ända sedan den ödesdigra natten har det dock ryktats att den yngsta av Nikolajs fyra döttrar, Anastasia, överlevde den brutala avrättningen.
Bolsjevikerna mördade tsar Nikolaj II och hans familj under ryska inbördeskriget.
FÖR OCH EMOT: Försvunna kroppar gav upphov till tvivel
Kropparna var borta, när de vita – bolsjevikernas fiender – intog Jekaterinburg omkring en vecka efter att tsarfamiljen skulle ha avrättats.
Envisa rykten gjorde dock gällande att ett eller flera av barnen hade överlevt. Kvinnor från olika håll i Europa påstod att de var Anastasia – och i synnerhet en av dem framstod som trovärdig för alla som träffade henne: Anna Anderson, som 1920 levde i Berlin.
Flera ryska immigranter i Tyskland trodde fullt och fast på att Anna Anderson verkligen var Anastasia. En av dem var Zinaida Tolstoj – en väninna till Anastasias mor, tsaritsan Alexandra Fjodorovna. Under resten av sitt liv vidhöll Anna att hon var Anastasia.
Anna Anderson dog 1984, och hennes dna jämfördes efter det med dna från tsarfamiljens levande släktingar. Undersökningen visade att det var omöjligt att Anna Anderson var Anastasia.
År 1979 hittades kvarlevorna av tsarfamiljen, men upptäckten offentliggjordes först ett decennium senare. Två av familjemedlemmarna saknades – deras kvarlevor hittades 2007. Enligt experter var en av de båda möjligen Anastasia.
Analyser av dna i de kvarlevor som hittats slog 2009 fast att samtliga skelett tillhörde tsarfamiljen. Därmed har forskarna slutgiltigt bevisat att inga av Nikolaj II:s barn överlevde dödandet i Jekaterinburg 1918.
Utredare förstörde väggarna i jakten på kulor och annat bevismaterial i det källarrum som tsarfamiljen mördades i.
SLUTSATS: Lögnerna orsakades av mental instabilitet och pengar
Föreställningen att storfurstinnan Anastasia skulle ha överlevt avrättningen av tsarfamiljen har motbevisats av dna-analyser.
Att flera kvinnor under 1900-talet påstod sig vara Anastasia kan bero på flera saker: en önskan om att bli berömd, drömmen om att komma över familjen Romanovs enorma förmögenhet – eller psykisk sjukdom.
I en biografi om Anna Anderson som gavs ut 1957 vidhöll författaren att hon i själva verket var den ryska storfurstinnan Anastasia.
Anna Anderson var inlagd på ett mentalsjukhus i Berlin, när hon i början av 1920-talet första gången påstod att hon var Anastasia. Hon var inlagd för att hon hade försökt ta livet av sig genom att hoppa från en bro.
Så sent som 1995 påstod en kvinna vid namn Natalja Bilikhodze att hon var Anastasia. Hon gjorde anspråk på en del av familjen Romanovs förmögenhet, men fick nobben.
MYTKROSSARNAS DOM:
Anastasia mördades 1918.