Den första stora religionen med endast en gud anses vara zoroastrismen. Trosriktningens ursprung är oklart, men den kan ha uppstått för cirka 3 500 år sedan.
Religionen är uppkallad efter grundaren Zarathustra, som enligt lingvistiska och arkeologiska spår levde kring 1500–1300 före Kristus i området mellan Iran och Afghanistan.
Enligt zoroastrismens heliga skrifter fick Zarathustra som trettioårig en uppenbarelse när han såg en gudomlig figur. Efter det började han predika tron på en gud, Ahura Mazda (den vise herren).
Akhenaton var far till den berömde egyptiske faraon Tutankhamun.
Farao gav egyptierna en gud
Det gamla Egypten hade en uppsjö av små och stora gudar. På 1300-talet före Kristus försökte farao Akhenaton byta ut de traditionella gudarna mot en gud: solguden Aton.
Införandet av den nya guden var framför allt ett försök att försvaga prästerskapet, som fått för stor politisk makt.
Den religiösa reformen slog dock aldrig igenom i det egyptiska samhället och upphävdes efter faraons död.
Samtidigt ströks han ur regentlängderna och alla hans byggnadsverk revs.
En viktig kärna i den nya tron var att människan fick en fri vilja och kunde välja mellan gott och ont.
Genom att vara rättskaffens och sannfärdig i tanke, ord och handling kunde människan därmed själv avgöra sitt öde i döden.
Idén föll i god jord, och zoroastrismen blev så stor att den blev statsreligion i det mäktiga perserriket.
Där bidrog tron, enligt vissa forskare, till etableringen av andra stora monoteistiska religioner. Idéer som paradis, helvete och domedag anses härröra från zoroastrisk teologi.
Den muslimska erövringen av Persien vid 600-talets mitt inledde zoroastrismens tillbakagång. I dag har religionen omkring 120 000 anhängare i framför allt Indien och Iran.