Mellan 1419 och 1434 utkämpade tjeckiska rebeller i kungariket Böhmen flera segerrika slag mot den tysk-romerske kejsaren Sigismund.
Rebellerna kallades husiter – uppkallade efter sin ledare, prästen Jan Hus.
Han krävde att predikningar skulle hållas på tjeckiska, och att Böhmens tyska överklass inte skulle kunna köpa sig till höga ämbeten.
Sigismund skickade riddare från Tyska orden mot Prag för att slå ner de upproriska tjeckerna, men tack vare den skicklige generalen Jan Žižka vann husiterna slag efter slag mot riddarna.
Jan Hus
Den tjeckiske teologen och prästen Jan Hus började undervisa vid Prags universitet 1398 och hans kritik av den katolska kyrkan fick många anhängare.
År 1414 blev Hus ombedd att framföra sina synpunkter inför ett koncilium, men så fort han kom dit greps han.
Eftersom Hus konsekvent vägrade att ta avstånd från sin kritik brändes han på bålet.
Husiternas banbrytande taktik byggde på användningen av en så kallad vagnborg – av tyskarna kallad Wagenburg.
Ett antal vagnar arrangerades i en defensiv cirkel en bit bakom slaglinjen, och i den kunde husiternas män och artilleri ta skydd.
Med sina kanoner besköt de fienden och tvingade dem att anfalla, men så snart de kom nära vagnborgen möttes de av vagnar fyllda med soldater, som de inte kunde forcera.
När riddarna blåste av anfallet, öppnade husiterna en lucka i vagnborgen och skickade ut sitt eget kavalleri för att göra slut på fienden.
De många nederlagen gjorde att kejsaren och påven 1433 såg sig tvungna att skriva under ett fördrag, som uppfyllde rebellernas krav.
Men bland husiterna rasade interna konflikter, och redan 1434 förlorade de radikala husiterna mot de mer moderata utrakvisterna, som hade allierat sig med katolikerna.
