På 1500- och 1600-talet kallades de franska protestanterna för hugenotter av sina katolska landsmän. Ordet är troligen en fransk omskrivning av det tyska ordet Eidgenosse, ”edsvuren frände”.
Hugenotterna var inspirerade av reformatorn Jean Calvin (1509–64), som ville ha en teologisk uppgörelse med den katolska kyrkan, som större delen av den franska befolkningen tillhörde på 1500-talet.
Vid seklets mitt ökade anslutningen till hugenotterna så kraftigt, framför allt bland adeln och borgarna, att protestanterna kom att betraktas som ett allvarligt hot mot både katolska kyrkan och kungamakten.
Spänningarna mellan trosriktningarna eskalerade, hugenotterna förföljdes och flera stora, väpnade konflikter bröt ut under 1500-talets andra hälft.
Många framträdande hugenottledare dödades under Bartolomeinatten.
Hatet fick fritt utlopp i augusti 1572 under den så kallade Bartolomeinatten, då hugenotter runt om i Paris angreps och dödades av katoliker.
Historikerna uppskattar att omkring tvåtusen protestanter dödades i den blodiga massakern.
De följande veckorna spred angreppen sig till flera franska provinser. Totalt cirka tjugotusen hugenotter tros ha omkommit.
Konflikterna fortsatte under 1600-talet och innebar att cirka en halv miljon franska protestanter flydde till andra länder. Först 1787 fick hugenotterna rätt att utöva sin tro i Frankrike.