Invånarna i forntidens Mesopotamien var av allt att döma några av de första som utövade exorcism – utdrivning av onda andar eller demoner – för omkring 5 000 år sedan.
Mesopotamierna var oerhört vidskepliga och övertygade om att en massa övernaturliga väsen kunde skada eller gynna människor.
Exorcism var därför en fast del av vardagen, då ritualer, besvärjelser och amuletter spelade en stor roll i försöken att slippa sjukdomar och olyckor.
Exorcismen utfördes i regel av en präst, som läste en särskild besvärjelse, som skulle driva ut alla onda väsen. Vid en del tillfällen nedtecknades besvärjelserna på lertavlor, som grävdes ner eller placerades i hemmet hos den person som misstänktes vara besatt.