Varför måste präster leva i celibat?
Sedan 1123 har det varit förbjudet för katolska präster att ingå äktenskap och därmed även att utöva könsumgänge, men hur blev celibatet en fast del av den katolska kyrkan?
Många katolska präster har i det fördolda brutit löftet om celibat.
Sedan den kristna kyrkan uppstod har celibat varit en omdiskuterad fråga. Inspirerade av Jesus och aposteln Petrus, som enligt Bibeln aldrig gifte sig, valde en del tidiga biskopar att leva utan partner.
Det var dock först vid första Laterankonciliet år 1123 som det beslöts att äktenskap och därmed även allt könsliv var förbjudet för katolska kyrkans företrädare.
Prästerna skiljde sig från kungarna
Officiellt var skälet att prästerna skulle fjärma sig från den materiella världen och närma sig Gud.
Förbudet behövdes dock även för att visa hur kyrkan trots sin enorma makt skilde sig från den världsliga kungamakten.
Genom att eliminera möjligheten för arvingar såg kyrkan till att rikedomar stannade kvar i kyrkan efter till exempel en biskops död.