Många katolska präster har i det fördolda brutit löftet om celibat.

© Artgate Fondazione Cariplo

Varför måste präster leva i celibat?

Sedan 1123 har det varit förbjudet för katolska präster att ingå äktenskap och därmed även att utöva könsumgänge, men hur blev celibatet en fast del av den katolska kyrkan?

8 maj 2019 av Bue Kindtler-Nielsen

Sedan den kristna kyrkan uppstod har celibat varit en omdiskuterad fråga. Inspirerade av Jesus och aposteln Petrus, som enligt Bibeln aldrig gifte sig, valde en del tidiga biskopar att leva utan partner. 

Det var dock först vid första Lateran­konciliet år 1123 som det beslöts att äktenskap och därmed även allt könsliv var förbjudet för katolska kyrkans företrädare. 

Prästerna skiljde sig från kungarna

Officiellt var skälet att prästerna skulle fjärma sig från den materiella världen och närma sig Gud. 

Förbudet behövdes dock även för att visa hur kyrkan trots sin enorma makt skilde sig från den världsliga kungamakten. 

Genom att eliminera möjligheten för arvingar såg kyrkan till att rikedomar stannade kvar i kyrkan efter till exempel en biskops död.

Katoliker är kyskast

I världens andra stora religioner är celibatet ingen särskilt vanlig praxis.

  • Judendomen: Har aldrig krävt att religiösa ledare ska leva i celibat. Äktenskap är i regel en plikt.

  • Buddhismen: Traditionellt skulle buddhistmunkar leva i celibat, men inte alla grenar tillämpar det. Sedan 1872 har japanska buddhister haft rätt att gifta sig. 

  • Islam: Uppmanar alla att gifta sig, men ­fördömer kraftfullt samlag utom äktenskapet. Ledarna av sekter i bland annat Kina tillämpar dock celibat.

Kanske är du intresserad av...