I den romersk-katolska kyrkan ska präster vara ogifta och leva i celibat. Enligt teologin uppträder präster som Kristus representanter och ska därför spegla Jesu kyskhet. Celibatet är ”en särskild gåva från Gud”, tack vare vilken präster ”kan stå nära Kristus med ett odelat hjärta”, som det står i den romersk-katolska lagboken Codex juris canonici.
Katolska kyrkan har skakats av flera skandaler, då präster förgripit sig på barn.
Av allt att döma ställde den kristna kyrkan under sina tidiga år inget krav på präster att leva i celibat. Den första skriftliga källa som nämner frågan är ett dekret från ett kyrkomöte i Spanien år 305.
”Det har beslutats att äktenskap ska förbjudas för biskopar, präster och diakoner”, lyder dekretet.
År 385 slog ett brev från påve Siricius dessutom fast att sexuell avhållsamhet var praxis bland apostlarna, och att kyrkans personal skulle göra likadant.
Präster gav jobbet åt sönerna
När celibat blev ett uttalat krav för katolska präster är dock oklart. Enligt vissa källor skedde det så sent som på 1000-talet, och det finns dokumentation som visar att flera katolska präster under 1100-talet överlät ämbetet åt sina söner.
I vår tid betraktar den katolska kyrkan inte religiöst celibat som en fråga om tro utan om disciplin.
Teologer diskuterar flitigt om präster inom den katolska kyrkan bör leva i celibat.
Traditionen diskuteras flitigt bland teologer, och den nuvarande påven Fransiscus har tidigare sagt att han inte är främmande för reformer. Celibatet har under de senaste decennierna blivit en kontroversiell fråga efter att flera fall av sexuella övergrepp och pedofili inom den katolska kyrkan har avslöjats.