År 2005 sattes delar av den muslimska världen i brand, när den danska tidningen Jyllands-Posten publicerade tolv teckningar av profeten Muhammed. Enligt en del kritiker var teckningarna hädiska – dels för att de framställde Muhammed på ett nedlåtande sätt, men framför allt för att avbildningar av människor är förbjudet inom islam. Ilskan späddes på ytterligare år 2007 i samband med att den svenske konstnären Lars Vilks ritat ett antal teckningar föreställande Muhammed som så kallad rondellhund.
Koranen innehåller inget uttalat förbud mot avbildningar, och det religiösa påbudet bygger framför allt på så kallade hadither – texter i vilka religiösa lärda har analyserat Muhammeds liv och gärningar. Enligt vissa hadither är avbildningar att betrakta som ett försök att efterlikna Guds skapelse, och det kommer att bestraffas på domedagen. Det ursprungliga syftet med ett förbud var troligen att undvika avgudadyrkan.
En del muslimska konstnärer har dolt profeten Muhammeds ansikte på sina avbildningar.
Förbudet tolkas på olika sätt
Hadithernas ord till trots så har frågan om avbildningar historiskt sett tolkats på olika vis av olika riktningar inom islam. Teckningar av Muhammed är inte särskilt vanliga, men inom den muslimska världen finns det flera illustrationer av profeten – bland annat i persiska manuskript. I många fall är Muhammeds ansikte emellertid dolt.
Förbud mot avbildningar har i perioder förekommit även inom judendomen och kristendomen. Under reformationen på 1500-talet vände en del protestanter sig mot att katoliker fyllde sina kyrkor med målningar och ikoner. En del sekter – till exempel puritanerna – förbjöd avbildningar för att förhindra avgudadyrkan.