Advent markerar börjar på det nya kyrkoåret och början på julen. Exakt hur traditionen uppkommit har dock gått förlorat i historiens töcken, och historikerna kan inte med säkerhet slå fast när kristna började fira de fyra söndagarna före jul.
Enligt historikern och biskopen Gregorius av Tours (cirka 539–594) tog traditionen sin början i slutet av 400-talet, då kyrkan uppmanade alla troende att fasta och göra bot från mitten av november. Målet var att rena sinnet och förbereda sig andligt på ”adventus Domini” – Herrens ankomst.
Upphovspersonen ska ha varit biskop Perpetuus av Tours, som slog fast att Mårtensdagen – den 11 november – skulle vara början till advent.
Den stora symbolen för advent – adventsljusstaken – kom till Norden från Tyskland vid 1800-talets mitt.
Sex söndagar blev fyra
De följande hundra åren tillämpades adventstraditionen huvudsakligen i och kring staden Tours i Frankrike.
Efter en synod – ett stort kyrkomöte, då teologiska och kyrkliga frågor diskuteras – år 581 spreds adventstraditionen emellertid till hela Frankrike, och resten av Europa följde snart efter. Ungefär samtidigt nämner de första kyrkliga texterna särskilda adventsgudstjänster.
Fram till medeltiden omfattade advent fler söndagar – i regel fem eller sex – men antalet reducerades därefter till de fyra vi känner i dag.