Var fick de kristna syndaflodsmyten ifrån?
Är berättelsen om Noas ark en biblisk företeelse? Eller finns den i andra religioner?
Översvämningar har setts som straff i många religioner
Många religioner har genom tiderna haft sin egen dramatiska berättelse om översvämningar nedkallade av en gudomlig makt. I regel var översvämningarna ett straff för att människan inte levde efter gudarnas anvisningar.
Så avlägsna kulturer som inkafolket i Sydamerika hade en myt om guden Viracocha, som dränkte alla människor kring Titicacasjön – så när som på två som återbefolkade jorden. Kristendomens
syndaflod är dock inte hämtad från Amerika, utan kommer från judarnas berättelse om Noa och hans ark.
Mesopotamien gick ombord först
Utnapishtim: Babyloniernas syndaflod
Odödlighet var vad Utnapishtim fick som belöning när han räddade människan från utrotning genom att bygga en båt. Ombord hade han sin familj, djur och hantverkare.
Deucalion: Grekernas syndaflod
Titanen Prometheus varnade sin son, kung Deucalion, för att Zeus tänkte översvämma jorden. Med sin hustru ombord for Deucalion omkring i nio dagar innan han strandade.
Noa: De kristnas syndaflod
Patriarken bodde enligt vissa källor nära Nilens utlopp. Utöver sin hustru, och två av alla världens djur, tog Noa med sina tre söner och deras hustrur i arken.
Judarna kände till Noa före de kristna
Såväl kristendom som judendom bygger sin tro på Gamla Testamentet. Judarna hade dock läst om Noa i över tusen år innan kristendomen uppstod.
Tusen år innan judendomen fanns praktiserade babylonierna en polyteistisk religion med en dramatisk syndaflodsberättelse i vilken Utnapishtim räddade sin familj och alla djurarter i en båt.