Redan i de tidigaste kristna samfunden fanns det kvinnor som vigde sitt liv åt Jesus. De kallades för ”Jesu brudar” och levde ett liv fyllt med bön och hårt fysiskt arbete.
På 300-talet upprättades de första munkklostren, men nunnekloster existerade ännu inte, så kristna kvinnor fick utöva sin tro hemma hos familjen.
Ofta var det dock svårt att få viga sitt liv åt det, eftersom familjen såg flera fördelar med att gifta bort kvinnan.
Först på 400-talet uppstod de första nunneklostren. En del historiker tror att dessa tidiga ordnar även var ett sätt för kvinnor att slippa gifta sig med en man som de inte ville ha.
Andra historiker har påpekat att familjen hade en ekonomisk fördel av att sätta sina ogifta döttrar i kloster, för därmed behövde familjen inte betala en stor hemgift till brudgummen.
Syster Scholastica upprättade den första kända nunneorden i början av 500-talet.
Bror och syster blev överhuvuden för var sin orden
Historikerna har inga skriftliga källor, som kan berätta vad de tidiga nunneordnarna kallade sig. Först med grundandet av benediktinorden omkring år 529 står historikerna på säker grund.
Munkorden grundades av Benedikt av Nursia, och inte långt därefter efter bjöd Benedikt sin syster Scholastica välkommen i klostret vid Neapel.
Hon upprättade en kvinnlig del av benediktinorden och levde tillsammans med en grupp kvinnor, som kom att utgöra historiens första bekräftade nunneorden.