Uppenbarelseboken i Bibeln är full med profetiska texter om domedagen. Men enligt en studie vid Johannes Gutenberg Universitet i Mainz, gjorde texten mycket mer än att bara förutspå framtida katastrofer.
Bibelforskaren Michael Hölscher har jämfört den ursprungliga grekiska texten i Uppenbarelseboken med gamla romerska förbannelsetavlor – texter som romarna trodde hade förmågan att bringa olycka över personer som lurat eller hotat dem. Michael Hölscher fann slående likheter.
”Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sade: Så ska den stora staden Babylon med våldsam kraft slungas i djupet och aldrig finnas mer.” Uppenbarelseboken 18:21 och möjligen en romersk förbannelse.
Hans fynd tyder på att vissa ord och formuleringar i Uppenbarelseboken var de tidiga kristnas försök att nedkalla katastrofer över de romerska myndigheterna. Nya Testamentet skrevs under första århundradet, en period då kristna förföljdes, förtrycktes och avrättades i hela det romerska riket.
Romare kastade förbannelser till höger och vänster
Förbannelsetavlor betraktades som svartkonst och var olagliga i romarriket, men trots det har de dykt upp överallt i riket – ända från Egypten till England. Sammantaget har arkeologer hittat omkring 1 700 förbannelsetavlor och de har kunnat konstatera att allt från kärleksrivaler till grannar som hade högljudda fester kunde drabbas av en förbannelse.
Tavlorna skulle i regel hjälpa till att blidka vissa gudar, så att de kunde få förbannelsen att gå i uppfyllelse. Ofta placerades tavlorna i närheten av gravar eller heliga platser, och kopplingen till guden stärktes med offer.
En romersk förbannelsetavla som hittats i England. Texten lyder: ”Må den som har tagit Vilbia från mig (sannolikt en slav, red.) bli lika flytande som vatten.”
Det kan verka motsägelsefullt att de tidiga kristna skulle ha tillämpat hedniska metoder för att komma åt romarna, men det är allmänt känt att många inte helt förkastade de gamla gudarna och traditionerna efter att de blivit kristna.
Babylon var kod för Rom
Ett exempel på de förbannelseliknande texterna är Uppenbarelseboken 18:21, där en ängel kastar en stor sten i havet och önskar att fienden ska utplånas:
”Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sade: ’Så ska den stora staden Babylon med våldsam kraft slungas i djupet och aldrig finnas mer.’”
Enligt Michael Hölscher påminner den ursprungliga grekiska texten på flera sätt om hur förbannelsetavlorna var uppbyggda.
Andra forskare anser att när Uppenbarelseboken beskriver Babylons undergång, så representerar Babylon det förhatliga romarriket. De långa beskrivningarna av Babylons djävulskhet och domedagen var alltså en illa dold hänvisning till Rom och vad aposteln Johannes – som brukar betraktas som Uppenbarelsebokens upphovsperson – önskade skulle hända med riket.
”Det är möjligt att de som ursprungligen läste eller hörde Johannes beskrivningar av domedagen har betraktat evangeliets formuleringar och budskap som förbannelser”, konstaterar Michael Hölscher.
Om han har rätt hade Uppenbarelseboken alltså en väldigt speciell betydelse för de tidiga kristna – en betydelse som senare läsare inte har kunnat tolka, förrän nu.