Skärtorsdag – förr och nu

Nattvarden är central för de händelser som ägde rum dagen före långfredagen och korsfästelsen.

Den sista måltiden äger rum under den judiska påsken. I förväg har Jesus skickat lärjungarna till Jerusalem för att hitta någon välbeställd person som kan vara värd för deras middagssällskap.

Under middagen bryter Jesus delar av ett bröd och ger dem till sina lärjungar som ”sin kropp”. Han häller upp vin till dem, och kallar det ”sitt blod”. Det är denna händelse som den kristna gudstjänsten fortfarande firar i form av nattvarden.

I Johannesevangeliet finner vi det tillägg som ger skärtorsdagen dess namn. Där tvättar Jesus lärjungarnas fötter och visar hur han fungerar som deras förebild: trots att han är deras ledare är han även deras tjänare, och om han kan tjäna dem som en slav kan de tjäna varandra.

Efter middagen gick de alla upp på en närliggande kulle som kallas för Olivberget på grund av dess täta växtlighet av olivträd. Jesus visste att hans slut var nära och förkunnade att lärjungarna alla skulle förråda honom samma kväll.

De ville det emellertid inte höra talas om. I synnerhet den alltid lojale Petrus protesterade högljutt: ”Om så alla andra sviker dig kommer jag aldrig att göra det!"

Jesus förklarade lugnt att Petrus tvärtom skulle förråda honom tre gånger innan tuppen gol – det vill säga innan morgonen.

En av de saker som ger skärtorsdagen dess dramatik är Judas Iskariots förräderi. Faktum är att Judas redan före den sista måltiden har angivit Jesus för de judiska myndigheterna.

Efter utflykten till Olivberget går Jesus och hans lärjungar ner till Getsemane trädgård, där han börjar förtvivla inför sin nära förestående död.

Vid flera tillfällen går han iväg för att be för sig själv, men när han återvänder till lärjungarna har de varje gång somnat.

Medan Jesus skäller ut dem kommer Judas fram till gruppen och ger honom en kyss. Men Judas kyss är allt annat än broderlig. Med sig har han en grupp av översteprästens män, och kyssen är det överenskomna tecknet som ska avslöja lärjungarnas ledare för den beväpnade skaran.

I samband med gripandet drar en av lärjungarna sitt svärd och skär av örat på en av översteprästens män, men Jesus säger åt honom att stoppa tillbaka svärdet i skidan. Under sina böner i trädgården har Jesus uppenbarligen förlikat sig med sin död och är redo att bli dömd av de äldstes råd.

Som belöning för sitt förräderi sägs Judas ha fått trettio silverpengar. När Judas senare ångrar sitt förräderi och lämnar tillbaka de trettio silverpengarna till templet använder prästerna dem till att köpa ett stycke mark som kallas Krukmakaråkern.

Ett annat ögonblick som definierar skärtorsdagen i den kristna traditionen är när aposteln Petrus förnekar all kännedom om Jesus under ett förhör med översteprästen.

Efter gripandet i Getsemane för de beväpnade männen Jesus inför översteprästens råd av lärda ortsbor för att bedöma hans skuld.

Egentligen var det judisk rättspraxis att Jesus först skulle hållas kvar inom templets murar tills alla 72 medlemmar i de lärdas råd kunde samlas och lyssna på fallet.

Men översteprästen vågar inte ta några risker. Jesus måste dömas så snabbt som möjligt, och det finns inget utrymme för några juridiska krumbukter. Allt måste avgöras i en tillrättalagd skenrättegång.

Så i stället för att föra Jesus till templet leder de beväpnade männen honom till översteprästens privata bostad, där ett hastigt samlat råd får utgöra juryn.

Enligt Matteusevangeliet försöker översteprästen skaka fram falska vittnesmål mot Jesus, men ingen träder fram.

I stället försöker översteprästens råd sätta dit honom för hädelse, och när Jesus erkänner att han är Guds son, förklaras han skyldig.

Under tiden sitter Petrus, som samma kväll hade svurit Jesus evig trohet, utanför och väntar. När han hör att Jesus har dömts av rådet förnekar han tre gånger att han känner till sin tidigare frälsare.

När han förnekar Jesus den sista gången gal tuppen. Profetian har uppfyllts och den tidigare så trofaste Petrus brister ut i gråt.

Med tuppen som gal är skärtorsdagen över. Nu väntar långfredagen och Jesu korsfästelse.

Händelserna under skärtorsdagen har satt sin tydliga prägel på den kristna tron. Det råder emellertid ingen enighet om innebörden, och firandet varierar därför mycket runt om i världen.

I flera länder erbjuder prästen sig att tvätta församlingens fötter som en påminnelse om vad Jesus gjorde.

Påve Franciskus själv har vid flera tillfällen tvättat fötterna på fångar och migranter av olika trosriktningar.

I England, där monarken brukade utföra en sådan ritual, har den nu ersatts av utdelning av ”maundy money” – särskilda mynt som symboliserar historiska allmosor.

I Tjeckien, Slovakien och Luxemburg är kyrkklockorna tysta mellan skärtorsdagen och lördagen, eftersom klockorna traditionellt ”flugit till Rom”. I vissa regioner kallas medborgarna i stället till kyrkan av barn som för oväsen med skramlor.

Skärtorsdagen är en helgdag i Danmark, Norge och större delen av det forna spanska kolonialriket, men i Sverige, Nederländerna, Storbritannien och större delen av Tyskland är det en vanlig arbetsdag.

Namnet ”skärtorsdag” syftar på den tvagning av lärjungarnas fötter som Jesus utförde i samband med den sista måltiden.

På fornsvenska har ”skär” betydelsen ”skinande” eller ”ren” – därav bland annat ”skärseld”, som enligt katolicismen renar de dödas själar innan de kommer till himlen.

Skärtorsdagen infaller naturligtvis alltid tre dagar före själva påskdagen. I den katolska och reformerta kyrkan infaller påsken alltid den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. Vårdagjämningen infaller i nordvästra Europa den 20 mars, men månens faser ändras från år till år.

Hur skärtorsdagen kommer att infalla under de kommande fem åren

• 2024: 28 mars
• 2025: 17 april
• 2026: 2 april
• 2027: 25 mars