Saint Patricks Day: Från romersk överklasspojke till irländsk slav
Den romerske överklasspojken Patricius från Britannien såldes som slav och slutade som biskop på Irland. Strax före sin död på 400-talet skrev han ned sin omtumlande livshistoria. Många år senare blev han berömd som Sankt Patrick.

Britannien är en romersk provins. De ursprungliga invånarna, kelterna, uppfattar sig själva som romare och är kristna. I väster är Irland splittrat i ett otal kungariken, och här dyrkar folket fortfarande de gamla gudarna.
I skydd av mörkret glider ett skepp in mot Britanniens kust. Ljudlöst smyger besättningen upp på land och rör sig mot nattens mål: En egendom som ägs av den romerske diakonen Calpornius från staden Banaventa Berniae.
Denna natt vistas Calpornius och hans hustru i sin villa inne i staden, och bara den 15-årige sonen Patricius befinner sig på gården tillsammans med familjens slavar.
Alla på gården ligger och sover när männen från båten sliter upp dem och samlar dem på gårdsplanen. Männen är iriska pirater och nattens överfall ska skaffa dem nya varor till slavmarknaderna hemma på Irland.
Piraterna kedjar gårdens kvinnor och arbetsdugliga, de övriga dödas direkt. De gamla går inte att sälja, och vuxna män kan bli farliga om de skulle ta upp striden mot piraterna.
Hoplänkade i kedjor förs fångarna till skeppet. Patricius är livrädd. Han har känt igen piraternas språk – de är irer – och från skolan vet han att Irland är befolkat av kannibaler. Ingen slav har någonsin kommit levande från ön.