Luthers många tungor
Detta träsnitt från 1529 framställer Martin Luther som en förslagen lymmel, som talar med flera tungor.
Han visas bland annat som en otrogen turk (tredje från vänster), en virrpanna omgiven av flugor (nr. 5) och Barrabas (nr. 7) – den dödsdömde rövare som judarna enligt Nya Testamentet ville skona i stället för Jesus.
Djävulens instrument
Luther beskyllde påven för att gå djävulens ärenden, medan katolikerna ansåg att det omvända var fallet.
På trycket till vänster blåser djävulen sitt budskap i Martin Luthers öra, varpå orden omvandlas till förförisk musik för allmänheten.
Säckpipan hade varit känd sedan urminnes tider. Under medeltiden betraktades den i vissa kretsar som djävulens instrument.
När denna satirteckning publicerades 1535 hade Luther för länge sedan slutat med tonsur, men konstnären Erhard Schoen visar honom trots det med rakad hjässa för att påminna om Luthers tid som munk – och om att han svek sitt klosterlöfte.
Påven var ett lätt offer för spott och spe
Girigheten och det moraliska förfallet i den katolska kyrkan slog nya rekord på 1500-talet: Påve Alexander VI (1492–1503) verkade som en magnet på kvinnor, hade talrika älskarinnor och fick minst sju barn. Efterträdaren Julius II – kallad ”il terrible” (1503–13) – hade en dotter.
1. Pengabegär
Kistan för avlat hålls uppfordrande fram.
2. Utskänkning i djävulens gap
Munkar och nunnor håller fest i djävulens mun. Även påven (med Petrus nycklar) är inbjuden. Han kommer flygande med en pruttande demon.
3. Blottat bröst
Djävulen är en kvinna, enligt konstnären.
4. Djävulens bakdel
Med blottad bak sitter djävulen på ett avlatsbrev och har hädiskt stuckit ned sin fot i en behållare med vigvatten.
Näste påve, Leo X (1513–21), höll ett stort hov av narrar, kortvuxna och exotiska djur, som den vita elefanten Hanno, som precis som påven bar röda skor.
På bara två år hade Leo slösat bort 15 ton guld på fester.
Åsnan i Rom
Målaren Lucas Cranach, som var Luthers nära vän, framställde 1523 påven som en åsna med fjällig drakkropp.
Åsnan var symbol för kyrkans högmod, medan kvinnobrösten skulle visa att de troende sög näring från en falsk gud.
Liderligheten breder ut sig
Martin Luther ansåg att det var emot Guds mening att leva i celibat.
För många kristna, även lutheraner, var den tanken dock svår att acceptera.
Munkar och nunnor betraktades som de mest dygdiga kristna, så denna teckning av romantik i en klostercell var avsedd att chockera de kristna och vända dem mot Luther.
