Reformationen började bokstavligt talat med en blixt från en klar himmel.
En sommardag 1505 drabbades den unge juridikstuderande Martin Luther av ett kraftigt åskväder när han var på väg genom den tyska staden Stotternheim. Den enorma kraften från ovan slog omkull honom och fick honom att utbrista: ”Hjälp, kära Sankt Anna (Jungfru Marias moder), jag tänker bli munk”.
Så blev det och snart reste Martin Luther till augustinerklostret i Erfurt för att utbilda sig till präst.
Till en början ansåg Martin Luther i överensstämmelse med katolikerna att människan skulle göra sig förtjänt av frälsning genom att bekänna sina synder.
Snart fick Martin Luther dock en radikalt annorlunda förståelse av kristendomen.
Till skillnad från de mäktiga katolikerna, som ansåg att Guds frälsning kom genom människans gärningar, var Luther övertygad om att människans tro på Gud var frälsning nog i sig.
Reformationen spreds med Luthers teser
Martin Luther var framför allt rasande på den katolska kyrkans missbruk av så kallade avlatsbrev.
Genom att köpa avlatsbrev av kyrkans präster kunde katoliker betala för syndernas förlåtelse och därmed slippa snabbare genom skärselden. Ju mer man betalade desto kortare tid skulle själen behöva plågas i helvetets lågor.
Som ett avlatsbrev sade: ”När pengarna i kistan klingar hoppar själen genast ur skärselden”.
Den katolska kyrkans missbruk av avlatsbrev fick Martin Luther att skriva ned 95 teser, i vilka han riktade en skoningslös kritik mot Europas katolicism.
Luthers teser slog bland annat fast att syndernas förlåtelse kommer genom Guds ord i Bibeln – inte genom att fylla prästernas fickor med guld.
Som det står i en av Luthers teser: ”Påven kan inte förlåta någon skuld, utan kan endast förklara och fastslå att den förlåtits av Gud.”
På allhelgonaafton den 31 oktober 1517 spikades Luthers teser fast på kyrkporten i Wittenberg. Tack vare Johann Gutenberg och hans nyligen uppfunna boktryckarkonst översattes och spreds de 95 teserna snabbt genom Europa.
Reformationen hade inletts, och under de följande årtiondena växte motståndet mot katoliker och i synnerhet mot påven och prästerna i hela Europa.
Under sina år som munk utvecklade Martin Luther en aversion mot påven. Brytningen kom 1521.
Fransman brände människor under reformationen
Under reformationen var fransmannen Jean Calvin en av de viktigaste motståndarna mot den katolska kyrkan.
År 1542 bosatte Jean Calvin sig i Geneve i Schweiz, där han blev ledare för församlingen och stadens styre.
Jean Calvin styrde Geneve med järnhand och kontrollerade de enskilda medborgarnas liv. Om de till exempel inte lydde de tio budorden straffades de, och år 1544 brände Jean Calvin och hans församling en person på bålet, för att denne inte var rättrogen.
Liksom sin tyske trosfrände Martin Luther ville Jean Calvin få till stånd en fullständig åtskillnad mellan kyrkan och staten.
Jean Calvin ansåg att Gud på förhand hade bestämt vilka människor som skulle till paradiset, och vilka som skulle plågas i helvetet i evighet. Detta kunde inga ritualer eller sakrament ändra på.
Jean Calvins protestantism vann mark i framför allt Frankrike, Schweiz, England, Nederländerna, Skottland och sedermera USA.
Reformationen i Sverige
År 1520 invaderades Sverige av Kristian II. Den danske kungen avrättade 82 personer ur den svenska adeln, prästerskapet och borgerskapet i en massaker som kommit att kallas Stockholms blodbad.
En av dem som ville hämnas på den blodtörstige danske monarken var Gustav Vasa. Hans far och farbröder hade dödats under Kristian II:s invasion, och hans tre systrar satt fängslade i Köpenhamn.
Gustav Vasa ledde ett uppror mot den danska ockupationsmakten, och snart fick han med större delen av befolkningen på sin sida.
År 1523 utsågs Gustav Vasa till kung i Strängnäs och efter att ha återupprättat Sverige som självständig stat införde kung Gustav Vasa 1527 reformationen.
Reformationen innebar 1544 dödsstöten för nationens katoliker, då man beslutade att vigvatten, rökelse och tillbedjan av helgon inte hörde hemma i den protestantiska kyrkan.
Reformationen skulle stoppas med tortyr
I Rom satt år 1542 påve Paul III och såg med förakt hur reformationen och dess lärjungar av rebelliska protestanter angrep katolicismen från alla sidor i Europa.
Inspirerad av den spanska inkvisitionen, som sedan medeltiden hade dömt och dödat kättare för att de avvikit från katolicismen, inledde Paulus III den så kallade påvliga inkvisitionen i Italien.
Det innebar att protestanter under de följande åren var lovligt villebråd både i Italien och Spanien. Hade man pekats ut som kättare av katoliker, hamnade man ofta i händerna på den katolska kyrkans torterare.
Omkring 300000 anhängare av protestantismen anklagades för kätteri under reformationen och upp till 30000 protestanter avrättades.
Inkvisitionen lyckades kväsa reformationen i Italien och Spanien, men i stora delar av Europa var slaget mot Luthers nya, kätterska tankar förlorat.
Reformationen förändrade Europa för alltid
När Martin Luther för 500 år sedan spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg förändrade hans ord Europa för alltid.
Reformationen banade väg för åtskillnaden mellan kyrka och stat och fick långtgående konsekvenser för statsbildning, politik, uppfostran, utbildning och individens roll i samhället.
Med reformationen blev kristendomen till en angelägenhet mellan Gud och individen – inte mellan individen och kyrkan. Som Martin Luther själv uttryckte det 1523:
”Själen kan och ska ingen råda över, om han inte kan visa den vägen till himlen. Men det kan ingen människa göra, endast Gud alena.”