Tusentals personer hade samlats framför katedralen i Clermont. Riddare, adelsmän, bönder och tjänstefolk knuffades och pressade på för att få de bästa platserna nära podiet.
Påven Urban II intog sin plats och höjde armarna:
”Vi har en oerhört viktig uppgift framför oss. Ni måste bistå era bröder i Östern. Turkarna har besegrat kristna i strid och ödelagt Guds kungarike”, deklarerade han.
Folkmassan svarade genast med skällsord mot turkarna, och påven fortsatte: ”Vilka är då dessa kristenhetens fiender? Turkarna är fiender till Gud och till allt som är heligt. De omskär kristna, befläckar altare och orenar dopfuntar. De torterar kristna till döds. De våldtar kristna kvinnor och skändar kristna barn. De ställer upp sina hästar i de heliga kyrkorna. Den Heliga Graven är ockuperad av ett orent folk.”
Urbans attack mot turkarna återges bland annat i Gesta Francorum – en samtida skrift om korsriddarnas bedrifter.
Talet fortsatte sedan med en våldsam kritik av det franska riddarståndet som plundrade och härjade i stället för att följa Guds bud. Deras makt och rikedom på jorden skulle inte skona dem från helvetets lågor, försäkrade Urban den upphetsade folkmassan.
”Men frälsningen är inte ouppnåelig!” fortsatte han.
”Om ni vill skona era odödliga själar, skynda er då modigt fram som Guds riddare och befria den Heliga Graven. Se hur ädelt det är att dö för Kristus i den stad där han dog för våra synder!”, dundrade påven och lovade syndernas förlåtelse till alla som gav sig ut för att strida för Kristus.
”Låt Guds armé ropa mot Hans fiender: DEUS VULT! DEUS VULT!” (Gud vill det) vrålade Urban. Exalterade instämde åhörarna i ropen och på många av dem rullade tårar nedför kinderna medan de slogs om att bli de första att ta upp korset. Korstågens era hade inletts.
Den katedral som ligger på platsen för Urban II:s tal har återuppbyggts inte mindre än fyra gånger.
Den första katedralen från mitten av 400-talet var så ståtlig att den var omtalad i hela Frankrike.
Invändigt var kyrkan klädd med marmor och det 40 meter långa taket bars upp av 70 pelare. Men när frankernas kung Pippin den lille erövrade Clermont 300 år senare förstördes kyrkan. Som botgöring fick Pippin betala för en ny katedral.
Ryktena om Clermonts och katedralens rikedomar spred sig utanför landets gränser, och under 800-talets senare hälft plundrade vikingarna staden och brände ned helgedomen.
Katedralen byggdes då upp en tredje gång. Med sina fyrkantiga torn såg den mer ut som en borg än en helgedom. Trots det kopierades stilen flitigt över hela Frankrike. Det var i denna tredje kyrka som påven Urban II och 300 av kyrkans män år 1095 höll det kyrkomöte som avslutades med påvens uppmaning till korståg.
Clermonts biskop bestämde sig 150 år senare för att bygga om katedralen i den moderna gotiska stilen som strävade upp mot himlen. Han ville ha en kyrka som representerade hans makt och rikedom.
Allt utom fasaden med de två stora tornen och kryptan under kyrkan revs, och år 1248 satte man i gång att bygga den nya katedralen. Bara koret tog 47 år att bygga, och under de följande 50 åren skred arbetet långsamt framåt.
Hundraårskriget satte stopp för byggarbetet men innan dess hade man hunnit bygga ihop de nya murarna med den gamla fasaden. Först efter krigsslutet hade man råd att fortsätta och år 1474 stod kyrkan äntligen klar.
Kyrkans interiör förstördes under franska revolutionen år 1789 och 63 år senare slogs fasaden och tornen sönder under de våldsamma oroligheterna under Napoleon III:s statskupp. Det som förstörts ersattes med två nya torn och en fasad i gotisk stil.
År 1884, 636 år efter att arbetet inletts, stod den gotiska katedralen klar så som den ser ut i dag.