Nya testamentet innehåller urin
Bokbindare använde sig bland annat av urin då de gjorde en 188 sidor lång utgåva av Nya testamentet för 1 500 år sedan. Därför kan boken fortfarande läsas.
En av de äldsta bevarade exemplaren av Nya testamentet framställdes med urin
Ett 1 500 år gammalt exemplar av Nya testamentet har varit omdebatterat i åratal.
Ingen har nämligen kunnat räkna ut hur bokbindare med dåtidens begränsade resurser kunde tillverka den imponerande bibeln, som idag är känd dom "Codex Purpureus Rossanensis". Bibeln består av 188 lila pergamentsidor fyllda med detaljerade teckningar och text skriven med guldbläck.
Nu ser det dock ut som att forskarna hittat svaret: Urin har använts vid tillverkningen av boken.
Jäst urin var en praktisk lösning
Forskarna har länge trott att pergamentsidornas lila färg kom från musslor. Laboratorieledaren Marina Bicchieri från The Central Institute for Restoration and Conservation of Archival and Library Heritage i Rom berättar att en ny analys istället visar att sidorna innehåller alger och jäst urin.
Och urin var en praktisk lösning: För 1 500 år sedan var urin den enda lättillgängliga källan till ammoniak – ett ämne som bidragit till att halva boken fortfarande är i gott skick.
En blandning av bl.a. alger och urin ingick också i egyptiernas arbete när de mumifierade sina döda.
Tillverkad i Syrien
"Codex Purpureus Rossanensis" är en av de äldsta bevarade exemplaren av Nya testamentet. Den innehåller både Matteus- och Markusevangeliet och man menar att den ursprungligen tillverkades i Syrien. Den hittades i Italien år 1879, där den fortfarande förvaras.