Den korta versionen av händelserna på långfredagen är följande: Jesus ställs inför den romerske guvernören Pontius Pilatus. Därefter döms han och senare korsfästes han. Till slut avlider han på korset.
Däremellan inträffar många andra händelser.
Här får du en översikt över långfredagens centrala händelser, som nämns i alla fyra evangelierna i Nya Testamentet.
Du får också en inblick i hur långfredagen firas runt om i världen och vad dagen kallas på andra språk.
Dagarna före långfredagen
På påskveckans första söndag rider Jesus i triumf in i Jerusalem på en åsna. Fredagen efter – långfredagen – korsfästs han. Målning av Jesu intåg i Jerusalem från 1617 av Anthony van Dyck.
Långfredagen är kulmen på påskens händelser. Jesus och hans lärjungar reste till Jerusalem föregående söndag för att fira den judiska påsken.
Invånarna i Jerusalem jublar när Jesus från Nasaret rider in i staden. Denna dag har sedan dess blivit känd som [palmsöndagen] (https://varldenshistoria.se/samhalle/religionshistoria/vad-ar-palmsondagen) eftersom folkmassan viftar med palmkvistar när de tar emot Jesus som kung och frälsare.
Den glada stämning som präglar påskveckans första dag förändras dramatiskt senare under veckan. På torsdagen berättar Jesus för sina lärjungar att han har kommit till Jerusalem för att dö.
På skärtorsdagen äter Jesus sin sista måltid (nattvarden) med sina lärjungar och förråds av en av dem, Judas Iskariot, som anger honom för de judiska översteprästerna.
Varför heter det långfredag?
Korsfästelsen av Paolo Veneziano (ca 1340/1345).
Dagen för Jesu korsfästelse har i Danmark, Norge, Sverige och Finland fått sitt namn eftersom de sorgliga händelserna gör att dagen känns extra lång.
I andra länder används en annan språklig rot som innebär antingen ”sorg” eller ”helig”.
Natten till långfredagen
Jesus tillbringar natten till långfredagen i fångenskap. När han vaknar upp på fredagsmorgonen möts han av prästerna som har ett tydligt mål för ögonen: de vill att han ska dömas för hädelse.
De judiska översteprästerna är rasande på mannen från Nasaret för att han har sagt att han är judarnas kung och Guds son. Prästerna anser att han bör plikta med sitt liv för sitt hädiska påstående.
Eftersom det är endast den romerska ockupationsmakten som har befogenhet att döma människor till döden för prästerna Jesus till den mäktigaste romaren i Judéen: ståthållaren Pontius Pilatus.
Från Herodes till Pilatus
Jesus ställs inför den judiske fursten Herodes Antipas. Träsnitt från 1509 av den tyske bildkonstnären Albrecht Dürer.
Pilatus blir allt annat än glad när prästerna dyker upp i hans palats. Deras ankomst försätter honom i en besvärlig situation.
Han vill inte vara den som utmäter straffet. Han är nämligen ansatt från båda håll av två grupper med mycket olika intressen. Pilatus riskerar en revolt från Jesu anhängare om han stöder prästernas förklaring och dömer Jesus. Omvänt kommer prästerna förmodligen att klaga till kejsaren i Rom om han inte gör någonting.
När Pilatus inser att den anklagade Jesus kommer från Galiléen ser han en utväg och lämnar över bollen till Herodes Antipas, den lokale judiske härskaren i området.
Inte Herodes heller vill emellertid vara den som ska avgöra Jesu öde, så han skickar tillbaka Jesus till Pilatus igen.
Det är därifrån uttrycket ”från Herodes till Pilatus” kommer.
Jesus hos Pontius Pilatus
Pilatus måste ta ställning till frågan om Jesu skuld och han kallar Jesus till ett förhör där han kräver svar på en rad frågor. Det viktigaste för Pilatus att klargöra är varför de judiska prästerna anklagar Jesus för hädelse.
”Är du judarnas konung?” frågar Pilatus.
”Du säger det själv”, svarar Jesus.
Pilatus blir förvånad över att Jesus inte försvarar sig och frågar igen:
”Säger du ingenting? Hör hur de anklagar dig!”
Frågan följs av en rungande tystnad. Pilatus bestämmer sig för att överlåta beslutet åt en annan instans: folket.
Jesus eller Barabbas?
Pontius Pilatus visar upp Jesus för folket på långfredagen, så att han själv ska slippa avkunna dom. Målning av Hieronymus Bosch från 1475–1485.
Pilatus framträder inför en folkmassa tillsammans med Jesus och en brottsling vid namn Barabbas:
”Jag finner honom inte skyldig. Men det är brukligt bland er att jag friger en fånge vid påsken. Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?”
Folket på torget ropar genast tillbaka: ”Inte han, utan Barabbas!”.
Enligt Johannesevangeliet var det så det gick till när den dömde mördaren Barabbas frigavs.
Pilatus överlåter också beslutet om vad han ska göra med Jesus åt folkmassan på torget.
”Korsfäst honom, korsfäst honom!” lyder folkets dom.
Till slut ger Pilatus efter för folkets krav. Inför folkmassan tar han fram ett fat med vatten och tvättar sina händer.
”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Det är ert beslut”, säger ståthållaren uppgivet.
Pilatus överlämnar sedan Jesus till soldaterna, som piskar den dömde.
Överallt i den kristna världen flaggas det på halv stång på långfredagen.
När infaller långfredagen de kommande åren?
Törnekronan
När Jesus har dömts tar en av Pilatus soldater fram en purpurfärgad mantel och sätter den på honom, medan en annan soldat binder en törnekrona som sätts på den dömdes huvud.
Alla soldater knäböjer inför Jesus och ropar: ”Var hälsad, judarnas konung!”
Via Dolorosa
På långfredagen varje år samlas troende för att gå i Jesu fotspår längs Via Dolorosa i Jerusalem. Somliga bär på ett kors, medan andra piskar sig själva.
Sedan blir Jesus återigen avklädd, och för att fullända förödmjukelsen måste Jesus själv bära den balk som han ska korsfästas på hela vägen till avrättningsplatsen Golgata.
Den väg som Jesus tog från sin dödsdom i Pilatus palats till Golgata kallas Via Dolorosa (Sorgens väg). Det är en gata i den gamla delen av Jerusalem. I dag är den markerad med 14 stationer och under påsken varje år går ortodoxa kristna längs vägen för att minnas Jesu lidande.
Korsfästelsen
Religionshistoriker anser att Golgata låg där Gravkyrkan står i dag. På Jesu tid låg området utanför Jerusalems stadsmur.
De romerska soldaterna spikar fast Jesus vid korset på Golgataberget.
På vardera sidan av honom hänger två rövare. Detta ökar bara förödmjukelsen, eftersom det innebär att Jesus betraktas som en brottsling på samma nivå som dem.
Överst på korset som Jesus hänger på finns inskriptionen I.N.R.I. Det är en latinsk förkortning för ”Jesus från Nasaret, judarnas konung”.
De människor som har följt med till Golgata för att bevittna Jesu korsfästelse skriker åt honom:
”Rädda dig själv och kom ner från korset!”
Samma budskap hörs från de judiska prästerna, som hånfullt förkunnar:
”Han har räddat andra, men han kan inte rädda sig själv”.
Den tvivlande Tomas målad av Caravaggio (ca 1601–02).
Så gick korsfästelsen till
Korsfästelse var ett så barbariskt straff att romersk lag föreskrev att det inte fick tillämpas på romerska medborgare. Å andra sidan använde romarna det i stor utsträckning för att straffa slavar och politiska rebeller.
Metoden användes inte bara som avrättningsmetod. Den användes också som ett tortyrverktyg, då syftet inte var att döda utan att förödmjuka offret.
Evangelierna som berättar om långfredagens händelser skildrar inte hur Jesus hängdes upp på korset. Därför har det ända sedan dess diskuterats om han var bunden till korset med rep eller fästes med spik.
Det är kapitlet i Johannesevangeliet om lärjungen Tomas tvivel som ligger till grund för uppfattningen att Jesus spikades fast vid korset. Denna tolkning avbildas i många konstverk.
Tomas säger till de andra lärjungarna att han vill se spikmärkena på Jesu kropp innan han tror på att Jesus uppstått från de döda. Åtta dagar senare får Tomas sin önskan uppfylld när den återuppståndne Jesus kommer till honom och säger:
”Räck hit ditt finger, här är mina händer, räck ut din hand och stick den i min sida.”
Tomas gör som han blir tillsagd och märker att Jesus har öppna sår på kroppen, vilket vittnar om att han måste ha blivit fastspikad på korset.
Enligt evangelierna dör Jesus sex timmar efter att han hängts upp på korset. Det kan låta som en lång tid, men faktum är att det var en snabb död när det rörde sig om korsfästelse.
Det kunde ta upp till flera dagar från det att den korsfäste hängdes på korset till dess att han eller hon drog sitt sista andetag.
Graven
Jesus begravs. Mosaik från Gravkyrkan i Jerusalem.
Salome, Maria från Magdala och Maria, Jakobs och Josefs mor, bevittnar korsfästelsen. De tre kvinnorna hör på avstånd att Jesus utstöter ett högt skrik precis innan han dör.
När Jesus är död går Josef från Arimataia, som var en rik man, till Pilatus för att be om att kroppen ska överlämnas så att Jesus kan begravas.
Den romerske ståthållaren undrar dock varför Jesus har dött så snabbt och skickar en budbärare för att bekräfta det.
När nyheten om Jesu död når Pilatus tillåter han att kroppen överlämnas till Josef från Arimataia. Josef köper ett lakan och sveper in Jesus i det.
I en närbelägen klippa ser han att ett hålrum har huggits ut. Där begraver han Jesus.
Både Maria från Magdala och Maria, Jakobs och Josefs mor, ser på när Jesus läggs i klippgraven. Josef rullar fram en stor sten för ingången till graven innan han går därifrån.
Därmed är händelserna på den ödesdigra långfredagen avslutade. Sorgen har spridit sig bland familj, lärjungar och vänner.
Nästa steg i påskens händelser är uppståndelsen på den tredje dagen, påskdagen.
Men det är en annan historia.
Jesu sista ord
Den lidande Jesus
”Min gud, min Gud, varför har du övergivit mig” (Matteus- och Markusevangelierna).
Krucifix från Vindelev kyrka i Danmark.
Jesus med sinnesfrid
”Det är fullbordat” (Johannesevangliet).
Krucifix av Jesus med kungakrona i Åby kyrka utanför Aarhus i Danmark.
Långfredagen uppmärksammas på brutalt vis på Filippinerna. Trots att den katolska kyrkan på Filippinerna ser med ogillande på det, låter varje år ett antal människor sig korsfästas till minne av Jesu lidande på korset.