Julevangeliet – fakta eller fria fantasier?

Jesus kom till världen i ett stall och Herodes lät döda alla gossar. Så skrev evangelisterna för snart tvåtusen år sedan, men vad säger arkeologerna och historikerna? VÄRLDENS HISTORIA söker svaren.

Jesus kom till världen i ett stall och Herodes lät döda alla gossar. Så skrev evangelisterna för snart tvåtusen år sedan, men vad säger arkeologerna och historikerna? VÄRLDENS HISTORIA söker svaren.

Shutterstock

Lika säkert som amen i kyrkan kommer prästen under julgudstjänsten att läsa ur julevangeliet (Lukas, kapitel 2). Den stämningsfulla berättelsen gör fortfarande intryck så här över 2 000 år efter det att händelserna sägs ha inträffat, men stämmer evangeliet med de kunskaper som arkeologer, historiker och andra forskare har samlat på sig om den första julen i Betlehem?

JESUS FÖDDES FYRA ÅR FÖR TIDIGT

Lukas skriver: ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.”

Alla barn vet att det är Jesu födelsedag vi firar den 24 december, men faktum är att Bibeln inte med ett enda ord nämner att Guds son kom till världen i december, och till och med födelseåret är omstritt.

Anledningen till att kristna världen över firar jul under årets sista månad är att kyrkofäderna på 300-talet fastslog Jesu födelse till den 25 december. Detta datum hade romarna avsatt till midvinterfesten, då de firade guden Sol Invictus.

Genom att högtidlighålla Jesu födelse just den dagen hoppades de kristna kunna tränga undan solguden – och det lyckades de göra. År 391 förbjöd kejsar Theodosius alla hedniska gudar i riket och gjorde kristendomen till den enda tillåtna religionen.

Jesus i krubban, julkrubba

Jesus i krubban: På gamla julbilder framställs krubban ofta som en kista och pekar därmed framåt, mot Jesu död. Stallet som Jesu födelseplats visar att Guds son föddes under enkla förhållanden.

© Jens Ulrik Weper

De historiska källorna bekräftar att Jesus var en verklig person, däribland den grekiske historikern Tallus år 55. År 73 skrev den syriske filosofen Mara bar Serapion om avrättningen av ”judarnas vise kung”. Vilket år Jesus kom till världen är dock oklart. Enligt vår tideräkning är det 2 022 år sedan, men munken Dionysius Exiguus, upphovsmannen till vår tideräkning på 500-talet, var något oprecis när han angav Jesu födelseår.

Julevangeliet kan dock ge en antydan med informationen att Jesus föddes i samband med att Augustus utfärdade sin förordning om skattskrivning.

Augustus, romerska rikets förste kejsare (27 före Kristus–14 efter Kristus), utfärdade förordningen för att han ville veta hur många undersåtar han hade, och därmed hur mycket skatt han kunde driva in.

Enligt evangelisten Lukas skedde det medan ståthållaren Quirinius tjänstgjorde i den romerska provinsen Syrien, vilket tyder på år 7 efter Kristus. I dag tror dock historikerna mer på evangelisten Matteus, som berättar att Jesus föddes en kort tid före kung Herodes död år 4 före Kristus – vilket skulle innebära att Jesus förvånande nog föddes fyra år före sin födelsedag.

MARIAS LÅNGA FÄRD PÅ ÅSNERYGG

Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Det är väldokumenterat att romarna genomförde flera skattskrivningar under åren kring Jesu födelse, men de historiska källorna nämner ingenting om att invånarna förväntades göra det i sin födelsestad. Kravet verkar ologiskt, eftersom det kunde medföra långa resor.

Mellan Nasaret och Betlehem i Judeen är det cirka tio mil, en relativt lång sträcka, oavsett om de resande tillryggalade den till fots eller på åsnerygg. För den höggravida Maria hade en sådan resa varit nästan oöverstiglig.

Den amerikanske bibelforskaren Bruce Chilton har tillsammans med arkeologen Aviram Oshri lagt fram en teori som löser resans utmaningar. De påpekar att det finns två städer med namnet Betlehem. Om Jesus föddes i Betlehem i Galileen behövde Maria bara rida drygt en mil från sin hemstad Nasaret.

De två forskarna är dock ensamma om sin teori, som inte heller har något stöd i den kristna traditionen.

FÖDELSEPLATSEN FLYTTADES

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

”Ett barn är fött i Betlehem”, sjunger vi högtidligt på julafton, men i det äldsta evangeliet, skrivet av Markus, kallas huvudpersonen ”Jesus från Nasaret”. Arkeologerna menar att Nasaret på Jesu tid var en provinsstad med högst 1 200 invånare.

Först några årtionden senare angavs Betlehem som Jesu födelseplats. Inom judendomen anges just Betlehem som kung Davids födelsestad, och profeter hade förutsagt att judarnas frälsare skulle födas där.

Som Josefs son var Jesus enligt Matteus kung Davids ättling i 14:e släktledet. Det finns de som tror att både Lukas och Matteus, likt en sorts antika spindoktorer, flyttade hans födelseplats från Nasaret till Betlehem för att göra Jesu roll uppenbar för alla.

Maria och Jesus i stallet

Jungfru Maria: Jesusbarnets mor är ofta klädd i rött och blått. Den röda färgen symboliserar jorden och den blå den gudomliga himlen. Färgerna visar att jorden och himlen förenas i Jungfru Maria. Jesus är både hennes barn och Guds son.

© Jens Ulrik Weper

Om Maria vet historikerna inte mycket. I de kristna texterna står det bara att Jesus var ”född av en kvinna” och att hon blev gravid som jungfru. Ingen känner till detaljerna om Jesu avlelse och evangelisterna är oense om förloppet.

Enligt Matteus och Lukas blev Maria gravid av den heliga Anden och var därför en kysk jungfru när hon födde Jesus. Johannes beskriver i stället Josef som far till Jesus.

Om vi bortser från möjligheten att ett mirakel inträffade kan berättelsen om jungfrufödseln skyla över följande scenarier: antingen att Maria och Josef hade sex innan de gifte sig och att barnet därmed var illegitimt, eller att Maria var otrogen mot Josef, vilket i den tidens samhälle innebar att Maria var en sköka. Oavsett vilket var Jesus i samhällets ögon då ett ”oäkta” barn, en horunge.

Ett tredje alternativ är att Maria blev våldtagen av en romersk soldat.

De kristna höll emellertid bestämt fast vid Marias jungfrulighet. Forskarna tror att evangelisterna hade ett starkt intresse av att sprida läran om en jungfrufödsel för att den gjorde Jesus så mycket mer trovärdig. I det antika romerska riket och Grekland fanns nämligen en föreställning om att stora personligheter blev till vid mötet mellan en gud och en jungfru.

Herdarna och det lilla Jesusbarnet

Herdarna: Förutom publikaner och daglönare tillhörde Mellanösterns fåraherdar samhällets bottenskikt. Redan i Gamla Testamentet har emellertid herden en himmelsk funktion. ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig”, står det i Psaltaren.

© Torsten Weper

HERDARNA BEFANN SIG PÅ SAMHÄLLETS BOTTEN

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran.

Betlehem låg i den romerska provinsen Judeen mellan Medelhavet och Döda havet. Detta område hade ingen ekonomisk betydelse för Rom, så invånarna tilläts i hög grad sköta sig själva.

Det judiska samhället var tydligt uppdelat i underklass, medelklass och överklass. Herdarna, som sov utomhus på marken under en stor del av året, hade det sämsta arbetet. Tillsammans med småbönder, daglönare, fiskare och publikaner tillhörde de samhällets bottenskikt.

Fiskare kunde stiga till medelklassen om de ägde en båt. Överklassen utgjordes av exempelvis skriftlärde, som fungerade som både teologer och jurister.

Att herdarna var de första som fick kännedom om Frälsarens födelse beror troligen på att ordet ”herde” har en stark symbolisk kraft. Enligt Gamla Testamentet var David fåraherde, men slutade som judarnas kung. Han tog med andra ord ett mycket stort kliv uppför samhällsstegen.

Berättelsen om social klättring har uppenbarligen länge varit ett populärt tema, i lika hög grad för 2 000 år sedan som i dag, då ett tidningsbud sägs kunna bli president.

JESUSBARNET I STALLET

Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

Vår bild är att Jesus kom till världen i ett stall, inte minst för att alla julkrubbor återger denna trygga och stämningsfulla scen med Maria, Jesusbarnet och Josef samt en åsna och en oxe.

Varken Lukas eller Matteus nämner emellertid någon åsna eller oxe. Djuren figurerar först i en text från 600-talet. Evangelisterna nämner inte ens att Jesus föddes i ett stall. Lukas och Matteus är dock eniga om att han lades i en krubba.

Jesus och Josef med åsnan och oxen

Oxen och åsnan: Omnämnandet av djuren som tillber Jesus kommer från ett senare evangelium, som kyrkan stämplade som ett falsarium och som även beskriver Jesu liv som barn. Oxen är för övrigt ett judiskt offerdjur. Den kan tolkas som en representant för det judiska folket.

© Jens Ulrik Weper

INGET HÄRBÄRGE I BETLEHEM

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”

I julevangeliet kan det låta som om Betlehem var en stor stad med härbärgen och ett myllrande folkliv och att herdarna fick gå från hus till hus för att hitta det nyfödda barnet. Arkeologiska fynd visar dock att staden kring tiden för Jesu födelse var ett oansenligt samhälle med relativt få hus och högst 300 invånare. (I dag har staden omkring 28 000 invånare.)

Spår efter stadens invånare från biblisk tid hittades bland annat år 2016.

”Vi grävde ner till de tidiga lagren och vi har utan tvivel hittat krukskärvor från Jesu tid”, berättade arkeologen Shimon Gibson, som är professor vid University of North Carolina i USA.

Betlehem på 1800-talet

Tills långt in på 1800-talet, då denna bild togs, var Betlehem bara en liten samling hus.

© Transfer from reference collections

På Jesu tid hade Betlehem ingen handelsmässig betydelse, så det gick inga karavanvägar genom staden. Historikerna ifrågasätter därför om det i staden över huvud taget fanns förutsättningar för att driva ett härbärge, inte minst för att den betydligt större staden Jerusalem låg bara nio kilometer därifrån.

En läsning av Lukas evangelium visar att han inte använde ordet ”härbärge”, utan ett ord som snarare betyder ”gästrum” eller ”viloplats”, nämligen det grekiska kataluma.

Under antiken hade husen på landsbygden bara ett stort rum, där både människor och djur vistades. Ett särskilt rum användes till gäster. Där kunde släktingar eller vänner bo under kortare eller längre perioder.

De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.

Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.

De vise männen kommer med gåvor till Jesus.

De tre vise männen: I Bibeln står det ingenting om att de var tre, men det framgår att de hade med sig tre gåvor i form av guld, rökelse och myrra. De omtalas också som stjärntydare.

© Torsten Weper

TRE VISE MÄN FRÅN ÖSTERLAND

Här slutar Lukas berättelse om julens mirakel. Han är dock inte den ende av de fyra evangelisterna som berättar om Jesusbarnet. Även Matteus avhandlar ämnet. Historikerna tror att hans evangelium skrevs omkring år 85, cirka 15 år före Lukasevangeliet.

Matteus intresserar sig inte mycket för själva födelsen. Han berättar om tiden före, då Josef övervägde att lämna Maria, eftersom hon bar en annan mans barn. En ängel lyckades dock övertala honom att låta bli. En kort tid senare, i det andra kapitlet, låter Matteus de vise männen träda in på scenen.

När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”

Jesusbarnet fick besök av tre vise män (stjärntydare), det vet alla ... men vänta nu. Matteus skriver inte ”tre”, utan ”några”. Troligen har deras antal i den kristna traditionen angivits till tre för att de kom med de tre gåvorna guld, rökelse och myrra.

Vilka dessa män var är ovisst. Matteus berättar bara att de kom från öster för att tillbe judarnas nye kung.

Evangelierna är skrivna på grekiska, och det grekiska ordet för männen är magoi, som betyder ”astrologer”, det vill säga stjärntydare eller spåmän, som använde sina magiska insikter för att förutsäga och styra framtiden.

Deras namn, Melchior, Kaspar och Balthasar, kommer från en grekisk legend från omkring år 500 efter Kristus.

HERODES, EN MAKTGALEN DESPOT

När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.

År 40 före Kristus utsåg senaten i Rom Herodes till kung över Palestina. Med romarnas hjälp erövrade han Jerusalem år 37 före Kristus, och under hela sin regeringstid var Herodes den store, som han kallades, romarnas lojale hantlangare i Mellanöstern.

Trots att han lyckades ena Palestina till ett stort rike, som under hans styre fick ett markant ekonomiskt uppsving, accepterades Herodes aldrig av sina undersåtar som en legitim judisk kung.

I sin iver att vinna popularitet lät han uppföra många byggnadsverk, däribland en ny hamn vid Medelhavet, Caesarea Maritima, borgen Masada vid Döda havet och en storstilad utbyggnad av Jerusalems tempel.

Pengarna skaffade han sig genom att driva in skatter, vilket inte gjorde honom populär bland invånarna. Herodes var också avskydd för att han använde våld och förtryck för att behålla makten. Även i sina närmaste relationer var han en tyrann. I ett anfall av svartsjuka lät Herodes avrätta sin hustru Mariamme, och av rädsla för uppror röjde han flera av sina anhöriga ur vägen, bland andra sina två söner med Mariamme.

Herodes blev alltmer paranoid under loppet av sin regeringstid. Hans sista levnadsår präglades också av sjukdom. Den judisk-romerske historikern Josefus berättar ingående om att Herodes led av feber, outhärdlig klåda, ständig smärta, svullna ben, inflammationer, andningsbesvär och kramper – och att det kröp ut maskar ur hans könsdelar.

Att hitta till ett visst hus i Betlehem med hjälp av en stjärna på himlen låter som en osäker metod. Eventuellt följde de vise männen en meteorsvärm.

© Shutterstock

STJÄRNAN ÖVER BETLEHEM

Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”

###Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje.

De vise männen följde stjärnan till Jesu krubba, men exakt vad var det männen såg på himlen?

Den frågan har astronomer diskuterat ända sedan dess, och naturligtvis studerat vetenskapligt. Stjärnornas och planeternas positioner på himlavalvet är ju förutsägbara, så astronomerna kan gå tillbaka i tiden och beräkna hur stjärnhimlen såg ut vid en viss tidpunkt.

Dessa beräkningar ger inte forskarna något belägg för att det skulle ha framträtt en starkt lysande stjärna över Betlehem. Historikerna känner dock till observationer som kinesiska vetenskapsmän gjorde år 5 före Kristus. De berättade om ett antal kometer, som skulle kunna ligga bakom berättelsen om stjärnan över Betlehem.

En rad stjärnfall eller en exploderande stjärna (en supernova) är också kandidater till vad som såg ut som en strålande stjärna ovanför Betlehem. Forskarnas bästa bud är dock att de vise männen såg ett kosmiskt möte, en så kallad konjunktion.

En konjunktion är en optisk villa som uppstår när två planeter, i det här fallet Venus och Jupiter, korsar varandras banor. Från jorden ser det då ut som om planeterna smälter samman till en enda starkt lysande punkt.

Vad ger man ett barn av gudomlig härkomst? De vise männen som kom till Betlehem hade med sig några av Orientens mest eftertraktade skatter. Gåvorna lade grunden till vår julklappstradition.

Guld – gåva till Jesus
© Shutterstock

Kungarnas metall
Guld, som ansågs vara kungarnas metall, symboliserade Jesusbarnets kungliga status. Guld har använts i regionen i tusentals år. Guldsmycken har till exempel hittats i kungagravar hos sumererna i den forntida staden Ur från cirka år 2500 före Kristus.

Rökelse – gåva till Jesus
© Shutterstock

Gudomlig doft
I många religioner används rökelse vid exempelvis offerceremonier. Röken ska stiga upp till guden eller gudarna, som låter sig behagas av den underbara doften. I Jerusalems tempel fanns ett rökelsealtare som hade en central funktion i tempeltjänsten.

Myrra – gåva till Jesus
© Shutterstock

Det dyrbaraste hartset
Myrra är ett aromatiskt harts från en buske av släktet Commiphora, som växer i tropiska områden i Afrika och på Arabiska halvön. För judarna var myrra en viktig ingrediens i smörjelseolja. Egyptierna använde den vid balsamering.

ALLA GOSSAR SKULLE MÖRDAS

De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.

När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.”

Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.

När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna.

Herodes dödar alla gossar.

Kung Herodes lär ha dödat alla gossar för att röja Jesus ur vägen.

© Getty Images

Alla bra historier behöver en skurk, och den rollen har Herodes tilldelats vid flera tillfällen. Många berättelser om mord och intriger har tillskrivits honom. I Nya Testamentet beskrivs kungen som grym, cynisk och sjukligt misstänksam mot alla som han befarade skulle störta honom från tronen.

Att Herodes verkligen organiserade landsomfattande barnamord för att komma åt Jesus är dock tvivelaktigt. Massakern nämns inte i någon annan källa, så de flesta forskare tror att den är uppdiktad. Om ett massmord på oskyldiga spädbarn verkligen hade ägt rum, så skulle det ha uppmärksammats i hela den antika världen.

Josef och Maria för Jesusbarnet till Egypten.

I en dröm fick Josef veta att han skulle föra sin lilla familj i säkerhet i Egypten.

© Getty Images

Historien i Matteusevangeliet kommer sig eventuellt av det faktum att Herodes lät avrätta sina egna söner. Berättelsen om ett allomfattande mord på gossar är också känd från Gamla Testamentet. Matteus lät sig troligen inspireras av historien om lille Moses. Enligt Andra Mosebok skulle egyptierna döda alla nyfödda israelitiska pojkar, men Moses överlevde efter att ha satts ut i en korg på Nilen.

Sammantaget hittar forskarna alltså inte mycket information i vare sig julevangeliet eller Matteusevangeliet som kan bekräftas av samtida källor eller arkeologiska fynd. Bibeln är och förblir en fråga om tro.

Med Matteus får dock berättelsen om Jesusbarnet ett lyckligt slut. Maria och hans jordiske far Josef förde honom till Egypten, där den lilla familjen blev kvar tills Herodes var död. Hjälten överlevde och blev med tiden kristendomens centralgestalt – och anledningen till att många av oss snart kastar sig över den goda julmaten, dansar runt granen och delar ut julklappar.

De fyra evangelisterna med Nya Testamentet

Den flamländske målaren Jacob Jordaens lät de fyra evangelisterna samarbeta om Bibeln. Så var det knappast i verkligheten.

© Getty Images

Evangelisterna: De bibliska författarna

Matteus, Markus, Lukas och Johannes har gett namn åt evangelierna, och i århundraden ansågs de ha varit Jesu lärjungar. Studier av deras språk och innehållet i texterna visar dock att Bibelns författare är något yngre.

Lukasevangeliet: Evangeliet innehåller julevangeliet.
Vem var Lukas? Det är oklart. Han skriver själv att han har fått händelserna berättade för sig. Den okände Lukas anses också ha skrivit Apostlagärningarna, Nya Testamentets femte bok.

Johannesevangeliet: Johannes hoppar helt över Jesu födelse. Frälsaren uppträder först när han träffar Johannes Döparen.
Vem var Johannes? Evangeliet har tillskrivits aposteln Johannes, men texternas innehåll tyder inte på att författaren levde på Jesu tid.

Markusevangeliet: Inte heller Markus avhandlar Jesu födelse. Evangeliet börjar med Johannes Döparen.
Vem var Markus? Evangeliet är det äldsta av de fyra. En teori är att han var aposteln Petrus tolk.

Matteusevangeliet: Matteus skriver bara helt kort om Jesu födelse för att därefter målande berätta om den misstänksamme despoten Herodes och barnamorden.
Vem var Matteus? Evangeliet skrevs av en jude som behärskade arameiska och grekiska.

Julkrubba med Jesus, Maria och Josef

Julkrubba i Marienkirche i tyska Lübeck

© Jens Ulrik Weper

Julkrubban: Munk ville se julens mirakel

Ingen jul utan en julkrubba – i butiksfönstret, i kyrkan och hemma i fönsterkarmen. Händelserna i Betlehem iscensätts med Jesusbarnet, Maria, Josef, de tre vise männen och herdarna.

Huvudpersonerna är tagna från Bibeln och de återkommer i alla julkrubbor. Herdarna och änglarna är från Lukasevangeliet, medan stjärntydarna och stjärnan över Betlehem är från Matteusevangeliet.

När den första julkrubban såg dagens ljus är ovisst, men den har troligen varit en del av julfirandet sedan 600-talet. Sitt stora genombrott fick julkrubban år 1223, då franciskanmunken Franciskus av Assisi lät återskapa scenen med levande människor och djur i en grotta i den italienska staden Greccio.

Franciskus ville se julmiraklet med egna ögon – och det var han inte ensam om. Munken Thomas av Celano kunde berätta att lokalbefolkningen strömmade till grottan. ”Greccio hade blivit ett nytt Betlehem och skogen genljöd av röster. Alla bar tända facklor, runt krubban stod bröderna med sina ljus i handen och skogen lystes upp som mitt på dagen”, skrev han.

Idén togs emot med stor entusiasm av både församlingar och privatpersoner, så den nya traditionen spreds i Syd- och Centraleuropa. I Nordeuropa slog krubban igenom först på 1800-talet.

Julkrubban finns i många geografiska varianter. I Norrland ersätts herdarnas får av renar, medan de vise männen rider på lamor i Peru.