Sett utifrån gör det stora, grå huset på gatan Oudezijds Voorburgwal vid kanten av en av Amsterdams kanaler inte mycket väsen av sig. Den strikta fasaden och de spetsiga gavlarna avslöjar att huset är ett av stadens många köpmannahus från 1600-talet.
För de besökare som går uppför de många trapporna till husets tredje våning väntar dock en storslagen syn. Där breder ett kyrkorum – komplett med altare, orgel och bänkar – ut sig över husets tre översta våningar.
Inredningen har passande gett huset tillnamnet Ons’ Lieve Heer op Solder, Vår Herre på vinden. Husets ovanliga inredning beror inte på någon tidigare ägares nyck. För köpmannen Jan Hartman, som 1662 anlade kyrkan, var det dödligt allvar.
Protestanternas brytning med påven och den katolska kyrkan, reformationen, var lång och blodig i Nederländerna. I Amsterdam kastade protestanterna år 1578 ut det katolska stadsrådet och övertog ledningen.
Protestanterna bytte namn på Amsterdams kyrkor och invigde dem som protestantiska böneplatser. Katoliker fick lov att bo kvar i staden, så länge de inte utövade sin tro offentligt genom att till exempel samlas för gudstjänst.
Den som trotsade förbudet riskerade förvisning. Amsterdams katoliker samlades därför i hemlighet i så kallade schuilkerken – dolda kyrkor.
Se de dolda kyrkorna här:
Altartavlan är ett mästerverk
Museet renoverade år 2015 Ons’ Lieve Heer op Solder, så att kyrkan nu ser ut som den gjorde 1862. Man har bland annat återskapat rummets ursprungliga färg. De elektriska lamporna är exakta kopior av de gamla gaslyktorna.
Besökare kan dessutom beundra altartavlan, som målades på 1700-talet av konstnären Jacob de Wit. I likhet med flera av sina kollegor levererade han åtskilliga konstverk till Amsterdams hemliga kyrkor.
Besök hemmet under kyrkan
Huset på Oudezijds Voorburgwal invigdes i april 1888 som museum. Där kan besökare följa livets gång hos de familjer som under cirka tvåhundra år bodde under kyrkan.
Besökare kan bland annat se familjen Hartmans rymliga salong och husets kök med traditionella nederländska kakelplattor. Huset hyser dessutom en samling av
dåtida konst.
Hattmakare gav namn åt kyrkan
En katolsk församling köpte 1629 fastigheten på Keizersgracht 102 och gjorde om den till en kyrka.
Bland de invigda gick kyrkan under namnet Rode Hoed – den röda hatten – efter hattmakaren i grannhuset. Den vackra orgeln med förgyllda pipor är från 1719.
Søstre ba i hemmelighet
Systrarna i den klosterliknande gården Begijnhof utövade sin tro i det tysta, eftersom mässor i kapellet var förbjudna.
Kvarteret, som ligger i Amsterdams äldsta del, hyser i dag både en katolsk och en protestantisk kyrka.
Papegojan visade väg
En anonym fasad på den livliga handelsgatan Kalverstraat hyste på 1600-talet en hemlig kyrka tillägnad apostlarna Petrus och Paulus.
Församlingen refererade diskret till kyrkan som ”Papegojan”, eftersom den låg intill en fågelhandel. Kyrkan är i dag en helt vanlig kyrka. En figur av en papegoja på fasaden påminner om dess hemliga förflutna.
Präst fick lyxbostad
En sammanställning från 1656 visar att Amsterdam då hade hela 62 hemliga kyrkor – och fler tillkom. En av dem låg på Jan Hartmans vind. Den 42-årige Hartman var 1661 en förmögen man.
Han hade blivit rik på att sälja tyg och genom att driva in avgifter på handel med vin, så han hade råd att köpa huset, som låg i Amsterdams livliga centrum.
Så snart Hartman flyttat in med sin hustru och deras fem barn lät han inreda kyrkan. Han anställde även en präst, Petrus Parmantier, som flyttade in i en sidobyggnad till det stora huset vid kanalen.
Hartman var så förtjust i prästen att han gav honom en efter dåtidens förhållanden stor och lyxig studerkammare med marmorgolv. I sitt testamente bestämde Hartman dessutom att Parmantier skulle bo i huset så länge han levde.
Dessvärre lämnade Hartman efter sig en stor skuld, och familjen fick sälja fastigheten. Kyrkan drevs dock vidare, och även senare präster bodde i huset och använde studerkammaren.
Amsterdams vackra hus och idylliska kanaler lockar flera miljoner turister årligen.
Kyrkan förföll
De följande nästan tvåhundra åren utvidgade och förnyade olika familjer kyrkan. En ny altartavla kom till i mitten av 1700-talet, och kyrkan fick ett biktrum, där besökare kunde bikta sig.
Under tiden levde familjerna i husets nedersta våningar som alla andra i Amsterdam. På 1700-talet hyste fastighetens bottenvåning till och med en ölstuga.
Omkring hundra år senare förändrades villkoren för landets katoliker. Religionsfrihet infördes 1848, och de hemliga kyrkorna blev överflödiga.
Byggnaden på Oudezijds Voorburgwal förföll, och på 1880-talet övervägde ägarna att riva den. De Amstelkring, en sammanslutning av katolska medborgare, köpte i stället huset och gjorde 1888 om det till ett museum.
Kyrkan är nu renoverad och bjuder på nytt in både turister och troende. En gång i månaden strömmar orgelns toner ut från byggnaden, när människor samlas hos Vår Herre på vinden.