Sett utifrån gör det stora, grå huset på gatan Oudezijds Voorburgwal vid kanten av en av Amsterdams kanaler inte mycket väsen av sig. Den strikta fasaden och de spetsiga gavlarna avslöjar att huset är ett av stadens många köpmannahus från 1600-talet.
För de besökare som går uppför de många trapporna till husets tredje våning väntar dock en storslagen syn. Där breder ett kyrkorum – komplett med altare, orgel och bänkar – ut sig över husets tre översta våningar.
Inredningen har passande gett huset tillnamnet Ons’ Lieve Heer op Solder, Vår Herre på vinden. Husets ovanliga inredning beror inte på någon tidigare ägares nyck. För köpmannen Jan Hartman, som 1662 anlade kyrkan, var det dödligt allvar.
Protestanternas brytning med påven och den katolska kyrkan, reformationen, var lång och blodig i Nederländerna. I Amsterdam kastade protestanterna år 1578 ut det katolska stadsrådet och övertog ledningen.
Protestanterna bytte namn på Amsterdams kyrkor och invigde dem som protestantiska böneplatser. Katoliker fick lov att bo kvar i staden, så länge de inte utövade sin tro offentligt genom att till exempel samlas för gudstjänst.
Den som trotsade förbudet riskerade förvisning. Amsterdams katoliker samlades därför i hemlighet i så kallade schuilkerken – dolda kyrkor.
Präst fick lyxbostad
En sammanställning från 1656 visar att Amsterdam då hade hela 62 hemliga kyrkor – och fler tillkom. En av dem låg på Jan Hartmans vind. Den 42-årige Hartman var 1661 en förmögen man.
Han hade blivit rik på att sälja tyg och genom att driva in avgifter på handel med vin, så han hade råd att köpa huset, som låg i Amsterdams livliga centrum.
Så snart Hartman flyttat in med sin hustru och deras fem barn lät han inreda kyrkan. Han anställde även en präst, Petrus Parmantier, som flyttade in i en sidobyggnad till det stora huset vid kanalen.
Hartman var så förtjust i prästen att han gav honom en efter dåtidens förhållanden stor och lyxig studerkammare med marmorgolv. I sitt testamente bestämde Hartman dessutom att Parmantier skulle bo i huset så länge han levde.
Dessvärre lämnade Hartman efter sig en stor skuld, och familjen fick sälja fastigheten. Kyrkan drevs dock vidare, och även senare präster bodde i huset och använde studerkammaren.
Kyrkan förföll
De följande nästan tvåhundra åren utvidgade och förnyade olika familjer kyrkan. En ny altartavla kom till i mitten av 1700-talet, och kyrkan fick ett biktrum, där besökare kunde bikta sig.
Under tiden levde familjerna i husets nedersta våningar som alla andra i Amsterdam. På 1700-talet hyste fastighetens bottenvåning till och med en ölstuga.
Omkring hundra år senare förändrades villkoren för landets katoliker. Religionsfrihet infördes 1848, och de hemliga kyrkorna blev överflödiga.
Byggnaden på Oudezijds Voorburgwal förföll, och på 1880-talet övervägde ägarna att riva den. De Amstelkring, en sammanslutning av katolska medborgare, köpte i stället huset och gjorde 1888 om det till ett museum.
Kyrkan är nu renoverad och bjuder på nytt in både turister och troende. En gång i månaden strömmar orgelns toner ut från byggnaden, när människor samlas hos Vår Herre på vinden.