På 1500-talet greps Europa av ett makabert gravmode. Eliten ville inte längre smycka sina gravar med skulpturer av sig själv i sin bästa ålder.
Tvärtemot ville de nu ha gravskulpturer som visade deras kropp i framskriden förruttnelse med köttet hängande i slamsor från benen.
Populärast var skulpturer där konstnären tillfogade likmaskar, som mumsade på den döde.
De så kallade kadavergravarna skulle visa att ägaren villigt omfamnade döden, eftersom den innebar att själen befriades och fick möta Gud.