Den tidiga kyrkans medlemmar fruktade statsmakten, som bekämpade den kristna sekten med järnnäve. Eftersom religionen var helt ny frodades olika idéer om kristendomen sida vid sida.
Men när kyrkan under 300-talet knöts närmare statsmakten möttes dess biskopar vid så kallade ekumeniska möten för att definiera den rätta tron.
Personer som inte höll med om den katolska kyrkans lära eller kritiserade kyrkans ledare stämplades som kättare.
I den rätta trons namn förföljdes, arresterades eller dödades kättare godtyckligt av kyrkan och dess världsliga allierade.
1. Konkurrens
Avvikare påstod sig besitta hemlig kunskap
Gnostikernas tankar är nedskrivna i ett antal skrifter som 1945 hittades vid den egyptiska staden Nag Hammadi.
Bland de första som kyrkan stämplade som kättare var gnostikerna, en rörelse som växte fram kort efter Jesu död och frodades fram till 300-talet.
De påstod att de hade tillgång till hemliga urkunder, som kringgick kyrkan och gick att härleda till Jesus själv.
Gnostikerna trodde på en högre frälsande insikt, som skulle kunna befria människan från kroppens och själens bindningar till den här världen.
Kyrkan beskyllde gnostikerna för orgier och gudsförnekande. Strategin fungerade. Efter 300-talet försvann gnostikerna i stort sett helt.
2. GIRIGHET
Girig adel på korståg
Fästningen i Carcassonne i södra Frankrike var katarernas högborg, tills de år 1209 drevs bort.
I 1100-talets Sydfrankrike verkade de så kallade katarerna. Den kristna sekten ansåg att världen var ond, och att Guds frälsning kunde uppnås endast av den som förnekade allt jordiskt.
När katarerna inte ville underkasta sig den katolska kyrkan inledde påve Innocentius III i vredesmod ett korståg mot sekten.
Korståget fick stor uppslutning, eftersom påven i en bulla lovade alla deltagare en del av kättarnas mark – ett erbjudande som i synnerhet den nordfranska adeln tog fasta på.
Korståget, som varade från 1209 till 1229, kostade flera tusen människor livet.
3. SEXUALMORAL
Nakna kristna fördömdes
Myndigheterna gick hårt fram mot adamiterna, när de demonstrerade i Amsterdam.
Den medeltida kyrkan genomsyrades av hyckleri – till exempel hade påvarna ofta älskarinnor, medan sex utanför äktenskapet var strängt förbjudet för vanliga människor.
I protest kastade de så kallade adamiterna i bland annat Amsterdam av sig kläderna och predikade fri kärlek.
Trots kyrkans fördömande dök nya adamitrörelser upp gång på gång.
”De sa att kläder uppfunnits på grund av de första människornas synd, men att de själva befann sig i ett tillstånd av oskuld”, förklarade krönikeskrivaren Laurence av Březová på 1400-talet.
4. Kritik från präster
Fruktade folkligt uppror
Lollarderna hade fram till år 1400 inflytande i ett begränsat område (grönt). Det följande århundradet spred läran sig vida omkring (rött).
Den engelske teologen John Wycliffe vid universitetet i Oxford studerade på 1300-talet Bibeln ingående och kallade den katolska kyrkans lära och ritualer för trams.
I stället för att blint lita på prästerna skulle människor bilda sig en egen åsikt, ansåg han. Wycliffe fick många anhängare, som blev kända som lollarder.
Rädslan för en folklig rörelse fick kyrkan att fördöma Wycliffe som kättare. Han blev tvungen att lämna sin plats vid universitetet, och flera av hans anhängare brändes senare på bål.
5. MAKTBEGÄR
Förföljelse skulle stärka kronan
Många tusen torterades och dödades under spanska inkvisitionen.
Muslimska arméer invaderade år 711 Pyreneiska halvön. De kristna hade nästan återerövrat hela området, när drottning Isabella av Kastilien och kung Ferdinand av Aragonien 1469 förenade stora delar av halvön genom att gifta sig.
För att stärka sin makt fick paret 1478 påve Sixtus IV att tillsätta en katolsk domstol – en inkvisition.
Den spanska inkvisitionen skulle förfölja kättare samt avslöja judar och muslimer som utgav sig för att vara kristna.
Att läsa utländska böcker och tvätta sig ofta räckte för att väcka prästernas misstanke.