Med början på 1970-talet växte islamiska rörelser sig stora. Det gällde i synnerhet i Mellanöstern. Folket gjorde uppror mot de ledare som under avkoloniseringen efter andra världskriget försökte omvandla tidigare traditionella samhällen till moderna – sekulära – nationalstater.
Iran gick i täten. Trots en stark ekonomi och en hög utbildningsnivå kastade befolkningen landets västerländskt sinnade härskare Mohammad Riza Pahlavi på porten till förmån för den religiöse ledaren ayatolla Khomeyni.
Andra länder följde efter, och snart var den religiösa rörelsen en stark konkurrent till de dominerande politiska ideologierna.