Den historiske Muhammed: Fattig köpman blev islams profet
Beduinstaden Mekka är nära att slitas sönder av strider och oroligheter. I sitt sökande efter andlig frid drar sig den frustrerade och utfattige Muhammed undan till en grotta i bergen. Här hör han en röst som ska komma att förändra historiens gång.
På ett berg utanför Mekka sägs Muhammed ha fått en uppenbarelse som blev grunden till en ny världsreligion.
Vem var profeten Muhammed, och vilken värld växte han upp i?
Följ islams och Muhammeds historia både före och efter profetens första uppenbarelse år 610.
Muhammeds första uppenbarelse år 610
Muhammed vaknar med en oroskänsla. En kraft så överväldigande att han inte finner ord för den omsluter honom och håller fast honom. Skräckslagen rusar han upp.
”Läs upp!”
Muhammed känner snarare än hör den befallande stämman. Budskapet förstår han inte alls. Han är ju bara en simpel köpman som varken kan läsa eller skriva.
Känslan av att bli tryckt och klämd blir allt starkare, tills han tror att han ska dö. Precis när han inte står ut längre kippar han efter luft och i samma ögonblick väller orden ur honom.
”Läs i din herres namn som skapat, som skapat människan av något som hänger, läs upp! Ty din herre är den nådigaste, han som undervisat med pennan, som undervisat människan om vad hon ej visste.”
Orden strömmar ur Muhammeds mun i vad han tror är hans sista andetag. Sedan faller han ihop, utmattad och häpen över sin plötsliga vältalighet.
Enligt muslimsk tradition gjorde Muhammed en nattlig resa och besökte både himlen och helvetet.
Buraq heter det bevingade djur som Muhammed red på under himmelsfärden som beskrivs i Koranen. I konst och litteratur återges djuret ofta med kvinnoansikte.
Änglar har – enligt Koranen – ingen fri vilja utan är Guds lydiga tjänare. De är skapade av ljus och därför osynliga för människor. Enligt Koranen åtföljs varje människa av två änglar som skriver upp personens goda respektive dåliga gärningar.
Enligt Bukhari, en islamisk lärd på 800-talet, ägde händelsen rum i en grotta utanför staden Mekka år 610 och skrämde Muhammed från vett och sans.
I staden hade han sett människor som rullade sig på marken och tuggade fradga medan de lydde röster som bara de själva kunde höra.
Folk sade att de var besatta av onda andar. Muhammed var övertygad om att han nu drabbats av samma öde. I panik klättrade han upp mot toppen av berget.
Hellre kasta sig i döden än att sluta som sinnessjuk, tänkte han.
Men den 40-årige Muhammed kom aldrig upp till bergstoppen. Halvvägs hejdades han av en röst från ovan.
Långsamt lyfte Muhammed huvudet och möttes av en både imponerande och skrämmande syn.
Som en siluett mot himlen stod ärkeängeln Gabriel ”i skepnad av en man med utbredda vingar. Han stod i himlavalvet med fötterna på jorden. Så vände jag mitt ansikte bort från honom och mot andra delar av himlen, men oavsett åt vilket håll jag blickade såg jag honom i samma form”, sade Muhammed senare.
Citatet kommer från den arabiske historikern Ibn Ishaq som på 700-talet samlade in muntliga berättelser och skrev den första biografin om Muhammed.
På darriga ben stapplade den blivande profeten tillbaka till grottan och lade sig på sin bädd.
Han förstod att det han upplevt bara kunde tolkas som en uppenbarelse från Gud. Än så länge förstod han inte vidden av sin upplevelse.
Under 23 år efter den här dagen skulle han ta emot nya budskap med jämna mellanrum.
Tillsammans skulle hans uppenbarelser bli till Koranen – islams heliga bok, som inom loppet av bara några århundraden skulle förändra historien.
Beduinstammar skapade Mekka
Muhammed var inte vem som helst. Hans släkt hade praktiskt taget byggt upp Mekka.
Innan de kom dit – bara ett par generationer tidigare – hade platsen varit precis som resten av det centralarabiska området: en karg och ödslig öken där ingenting kunde växa, och där svält och armod var en del av livet för invånarna. Allt detta hade förändrats sedan beduinstammen Quraysh, Muhammeds förfäder, slog sig ned här.
Världens största urverk finns i Mekka. Enbart urskivan har en diameter av 46 meter och ingår i Makkah Royal Clock Tower, som är 601 meter högt.
Den framsynta stammen började skicka ut karavaner för att utbyta varor med de stora handelscentra som låg runt omkring Mekka. Karavanerna visade sig bli en mycket lönsam affär eftersom Mekka låg på en idealisk plats invid handelsvägarna.
I väster ledde vägarna till hamnstäderna vid Röda havet och längs sjövägen till Egypten, Indien och Kina. I söder låg det som i dag är Yemen; på den tiden ett rikt och bördigt kungarike.
Här växte det träd som man utvann den dyrbara rökelsen ur. I nordöst skar vägarna genom det rika jordbruksområdet i Irak till Mesopotamiens storstäder och det mäktiga Persien.
Vägen norrut ledde till de blomstrande marknaderna i Damaskus och Bostra, som fungerade som inkörsport till den kristna stormakten Bysans.
Längs alla dessa vägar transporterades varor – rökelse, myrra, läder, kryddor, torkad frukt och smycken. Allt det inbringade rikedomar till Mekkas köpmän med Muhammeds familj i första ledet.
Ätten hade hög status och fungerade som beskyddare av Kaba, stadens heliga tempel. Här tillbad araberna flera hundra små och stora naturgudar, och året runt vallfärdade pilgrimer till Mekka för att be och offra vid Kaba.
Muhammeds familj kombinerade religiösa och handelsmässiga intressen och gjorde affärer med pilgrimer utifrån.
Muhammed blev föräldralös som 6-åring
Muhammeds far dog strax före sonens födelse år 570. Sex år senare avled även Muhammeds mor och hans farfar tog hand om honom.
Efter två år dog även han och ansvaret för pojken övertogs då, enligt samhällets traditioner, av farbrodern Abu Talib.
Muhammed fick den militära utbildning som var passande för män i hans ställning: att hantera svärd, skjuta med pilbåge och att brottas. Dessutom fick han av farbrodern hjälp att starta en affärsverksamhet.
Vid 25 års ålder var Muhammed en stilig ung man med stark kropp, lockigt hår och skägg och ett lysande uttryck i ansiktet. Enligt några av de tidigaste källorna kallades han ”den pålitlige” på grund av sin ärlighet och skicklighet i affärer.
Men snart insåg Muhammed att ärlighet inte varar längst. Med Mekkas växande välstånd hade samhället blivit råare. Tidigare hade stammen Quraysh hållit ihop och tagit hand om stammens svagaste i det karga ökenlandskapet.
I staden kom hoten inte från naturen utan från konkurrenterna inom handeln. Här kämpade varje man eller familj bara för sig själv.
Resultatet blev splittring och motsättningar som drabbade de mest utsatta: änkorna, de fattiga och de föräldralösa.
Detta oblida öde hade Muhammed upplevt personligen. Trots att hans klan var mycket förmögen under den första tiden i Mekka halkade den snart efter i konkurrensen.
Vid sin död lämnade Muhammeds far bara efter sig fem kameler och en slavflicka – inte mycket jämfört med de kamelhjordar som de rika ägde. Den föräldralöse Muhammed stod utan nära kontakter eller ett familjekapital att falla tillbaka på.
Muhammed såg hur rivaliteten frätte sönder Mekka inifrån. Sakta försvann sammanhållningen och staden blev sårbar.
Köpmännen i karavanerna skyddade inte längre varandra när de allt oftare attackerades av krigarhorder från öknen, och detta fick allvarliga konsekvenser både för de resande köpmännen och för handeln i staden.
Andliga sökare dödades
Under sina långa handelsresor genom öknen grubblade Muhammed över den allvarliga situationen. Samtidigt lyssnade han med stort intresse till allt han hörde om andra kulturer och trosriktningar.
Omkring år 600 var Arabien ett multireligiöst område där kristna – de flesta mycket aktiva och missionerande – och judiska stammar levde i öknen mellan arabiska bosättningar.
Kristna och judar höll sig till en enda gud, insåg Muhammed, och för denne gud hade varje människa – rik eller fattig – ett värde.
Den tanken skilde sig drastiskt från det Muhammed var van vid. I det arabiska samhället var det bara klanen och stammen som betydde någonting.
Här begravde familjer sina nyfödda flickebarn i sanden om födan var knapp. Och i Mekka räknades bara de rika.
Muhammed lade märke till att både judar och kristna hade fått en helig bok från sin ende allsmäktige gud, men araberna fick klara sig med sina smågudar och muntliga traditioner.
Snart träffade Muhammed fyra andra andligt sökande. De bildade en sekt och lovade varandra att söka den sanna tron.
Enligt historikern Ibn Ishaq blev tre av dem kristna. En fjärde, Zayd Ibn Amr, fördrevs ur Mekka och mördades av stadens ledande män som var ursinniga över att han övergett förfädernas tro.
Muhammed var mer diskret i sitt sökande. Han fastade, bad och mediterade för att få kontakt med den ende sanne guden.
Det var bara hans närmaste som visste att han då och då begav sig till en grotta utanför Mekka där han i ensamhet lyssnade efter en röst som skulle leda honom på den rätta vägen.
Fattiga och tiggare anslöt
Zayd Ibn Amrs öde visade med största tydlighet hur farligt det var att säga någonting som stred mot den förhärskande religionen.
Och Muhammed var mycket noga med att bara berätta för sina allra närmaste om sina upplevelser på berget. Hans hustru, hans adoptivson och hans 10-årige kusin var bland de första som konverterade till den nya tron.
”Vad den faderlöse beträffar, må du ej vara hård, vad den bönfallande beträffar, må du ej visa honom bort.” Muhammed
År 612 fick den fattige köpmannen ännu en stor uppenbarelse. Den här gången handlade orden om att ta hand om de svaga.
Verserna kom plötsligt och utan förvarning till Muhammed, och till både innehåll och form påminde de om de kristnas budskap.
”Det sista skall sannerligen bliva dig bättre än det första, och din Herre skall giva dig, så att du varder tillfredsställd”, löd orden och fortsatte: ”Vad den faderlöse beträffar, må du ej vara hård. Vad den bönfallande beträffar, må du ej visa honom bort. Och vad din Herres nåd beträffar, skall du förtälja.”
När en kristen släkting till Muhammed hörde detta, bleknade han. Han varnade Muhammed för att han snart antingen skulle komma att bli anklagad för att spionera för det kristna Bysans, eller för att vanära förfädernas gudar.
Muhammed blev förskräckt men kände att han inte kunde agera på något annat sätt.
Han var övertygad om att Gud verkade genom honom. Han både darrade och svettades och var fullständigt utmattad under en lång tid när han tagit emot Guds ord, men han vägrade att ge upp det han tolkade som Guds befallning.
Trofast ledde han i stället bönen – utsträckt på marken som ett tecken på underkastelse.
Sakta men säkert anslöt sig alltfler personer till honom; främst fattiga, änkor, tiggare och andra som stod utanför de finare kretsarna i Mekka.
Muhammed gömde sig bland bergen
Mekkas rikaste medborgare skakade på huvudet när de såg Muhammed, vars släkt varit en av de främsta i Mekka, ligga på marken som en slav, omgiven av tiggare i trasor.
Men de ändrade snart uppfattning i takt med att Muhammeds ord spred sig och alltfler konverterade – även från rika familjer. En av de första, den högt respekterade köpmannen Abu Bakr, blev Muhammeds trognaste följeslagare.
Muhammeds anhängare blev alltfler och de traditionella familjerna var ursinniga. Ur deras perspektiv var det en katastrof att Muhammed försakade alla gudar utom Allah.
Precis som i de gamla stamsamhällena tillbad Mekkas köpmän ett antal smågudar, som i gengäld skänkte dem goda affärer, säkra karavanresor eller kanske en son.
Efter erövringen av Mekka rensade Muhammed ut alla hedniska gudafigurer ur Kaba.
Allah fanns före Muhammed
600-talets araber tillbad många olika gudar. En av dem var Allah som fick ge namn åt den muslimske guden.
Namnet ”Allah” är intimt förknippat med islam men fanns faktiskt långt innan Muhammed fick sin första uppenbarelse.
Den hedniska varianten av Allah tillbads tillsammans med andra gudar och heliga väsen i Kaba, Mekkas viktigaste tempel, innan islam började spridas.
Kaba var ursprungligen en helgedom för guden Hubal som representerade regn och fruktbarhet i Mellanöstern.
När Muhammed föddes år 570 dyrkades emellertid Allah som arabernas högste gud.
Han och flera andra gudar – varav tre gudinnor som kallades ”Allahs döttrar” – dyrkades av de pilgrimer som vallfärdade till Mekka.
När Muhammed tågade in i Mekka år 630 rensade han ut alla hedniska målningar, amuletter och statyer ur Kaba.
Endast en avbildning av jungfru Maria och Jesus samt en bild av Abraham lämnades kvar eftersom Muhammed ville visa att han erkände judendomen och kristendomen.
Samtidigt blev Kaba islams viktigaste helgedom och namnet ”Allah” kom att beteckna en enda, allsmäktig gud.
Enligt muslimska teologer är Allah identisk med de kristnas och judarnas gud.
Om människan bröt avtalet och inte bad eller offrade, skulle straffet drabba inte bara individen utan hela samhället.
Att Muhammed förnekade gudarna kunde därför förstöra allt för staden. Han måste stoppas.
”Profeten”, som Muhammed nu kallades av sina anhängare, skyddades under en period av sin farbror som var en mycket respekterad man i staden.
Men när farbrodern dog tog friden slut. Muhammed blev hånad och trakasserad. När han bad kastade folk sopor på honom.
När han gick längs gatorna kastade de sand i ögonen på honom.
Och ingen ville längre göra affärer med honom. Dessa trakasserier var dock ingenting i jämförelse med vad hans mindre namnkunniga anhängare utsattes för. De fattiga och slavarna blev ofta svårt misshandlade.
Trakasserierna tystade inte Muhammed och på sommaren 622 beslöt de ledande i Mekka att han skulle dödas.
En krigare från varje klan skickades ut, men Muhammed hade redan lämnat staden och flytt upp bland bergen tillsammans med sin vän Abu Bakr.
Trots löften om en belöning på hundra kameler var det ingen som grep profeten. Muhammed gömde sig i en grotta tills faran var över och han kunde leta upp en säker plats att utöva sin tro på.
Flyktingar skapade mönsterstad
Kort efter sin flykt red Muhammed in i den lilla oasen Yathrib cirka 35 mil norr om Mekka. Skaror av anhängare mötte honom med jubelrop och glädjetårar, och ledarna hälsade honom välkommen.
Under sin sista tid i Mekka hade Muhammed helt öppet missionerat bland de pilgrimer som kom för att be vid Kaba och hans ord hade fått särskilt starkt fäste bland Yathribs invånare.
Precis som i Mekka var invånarna uppdelade i två läger. Två ätter stred mot varandra och Yathrib behövde en stark ledare som kunde skapa lugn och samförstånd. Muhammed kunde bli en sådan ledare.
Under flera månader hade muslimska flyktingar från Mekka kommit till oasen och nu kunde Muhammed börja bygga upp det första muslimska samhället.
Muhammed insåg vad som förväntades av honom och redan från första början agerade han mycket diplomatiskt. Under de första dagarna övernattade han växelvis hos ledarna för de båda rivaliserande klanerna. När det blev dags att hitta ett mer permanent boende släppte han tyglarna på sin kamel och lät den ströva omkring i oasen tills den stannade. Valet föll på en övervuxen bakgård med ett gammalt fallfärdigt skjul och utsikt över en gravplats.
Här slog sig profeten ned och byggde sin första moské av soltorkad lera.
År 622 kom Muhammed till oasen Yathrib där han lät bygga islams första moské.
Byggnaden som både fungerade som böneplats, församlingshem och bostad för Muhammed, blev snart en samlingsplats i oasen som nu hette Medina – en förkortning av Medina al-Nabi, profetens stad.
Hit kom folk för att be eller få mat, och här började profeten varje dag sin vandring på stadens gator. Klädd i sina gula favoritsandaler och sin oumbärliga turban blev Muhammed snart ett välkänt inslag i stadsbilden.
Han uppmuntrade de ledsna och tröstade de sjuka. Om någon dött under natten hjälpte Muhammed de efterlevande med att göra iordning den avlidne inför begravningen.
Fem gånger om dagen kallades muslimerna till bön. För att skilja den från de kristnas klockor och judarnas trumpetsignal lät Muhammed en slav ropa ut kallelsen till bön.
I Mekka hade slaven torterats för sin nya tro.
I flera timmar hade hans herre låtit honom stå bunden utomhus i gassande solsken medan slaven skrikit av sorg och vanmakt. Nu fylldes hans röst med en triumf och glädje:
”Allah är störst. Jag vittnar att det finns ingen gud utom Allah!”
Efter några månader i Medina hade Muhammed skapat något som liknade ett muslimskt mönstersamhälle.
Han visste emellertid att den lilla enklaven inte skulle bli långlivad om det mäktiga Mekka fortsatte att motarbeta honom.
Därför hade han redan tidigt som mål att försöka få människorna i sin födelsestad att anamma islam.
Som köpman visste Muhammed hur han bäst skulle kunna komma åt Mekka, och han började sända ut krigare för att plundra stadens karavaner.
Arvstrid splittrade islam: sunni- och shiamuslimer
Sammanhållning muslimer emellan var ett av Muhammeds viktigaste budskap.
Profeten var en samlingspunkt under sin livstid men det dröjde inte länge efter hans död förrän stridigheter bröt ut.
Den innersta kretsen kring Muhammed utropade profetens trogne följeslagare, Abu Bakr, till kalif (profetens efterträdare) men Muhammeds kusin Ali ansåg att han på grund av släktskapet var den självklare arvtagaren.
De båda grupperingarna stred i decennier tills Ali blev kalif år 656 – och mördades. Sonen Husayn tog upp kampen för att försvara de äkta islamiska värderingarna.
Han led ett förkrossande nederlag mot den regerande kalifens trupper vid Karbala i Irak år 680. Husayn stupade med sin son – Muhammeds siste manlige arvinge – i sina armar.
Efter slaget blev splittringen permanent och minnet av Husayns död högtidlighålls av shiamuslimerna. Även om motsättningarna urspungligen handlade om makt har de med tiden fått en teologisk prägel.
Varje år högtidlighåller shiamuslimer minnet av slaget vid Karbala. Små grupper av män piskar sig med kedjor för att sätta sig in i Husayns lidande.
Sunni och shia: Vad är skillnaden?
Spelet om Muhammeds position som islams obestridlige ledare delade de första muslimerna i två läger: sunni och shia.
Sunni-islam
- Muhammed utsåg inte någon efterträdare. I princip kan vem som helst som är kvalificerad bli kalif.
- Berättelser om Muhammeds gärningar (hadith) fungerar som rättesnören i vardagen för sunnimuslimer.
- I sunniteologi bygger islam på fem pelare: trosbekännelse, daglig bön, fasta, allmosor och pilgrimsfärd till Mekka.
Shia-islam
- Muhammed utsåg sin kusin Ali till sin ställföreträdare. Män av Alis släkt är därför islams sanna ledare.
- Shiiter förkastar en del av sunniternas hadither och har i stället sina egna berättelser om Muhammeds gärningar.
- Shia-teologi accepterar de fem pelarna och lägger till flera andra – bland andra andlig kamp (jihad).
Seger för Muhammed
År 623 tydde allt på att Muhammed skulle lyckas med sina planer.
En stor karavan var på väg från Syrien mot Mekka och Muhammed visste att den skulle stanna till vid källorna utanför staden Badr 13 mil sydväst om Medina. Med vit flagga och åtföljd av en armé på 350 man red Muhammed mot Badr.
Men Muhammed hade inte räknat med spionerna från Mekka.
De hade upptäckt spillningen från alla Muhammeds kameler och eftersom spillningen innehöll dadelkärnor räknade de ut att djuren kom från Medina, som var känd för sina saftiga dadlar.
Karavanen dirigerades genast om och i stället för en oskyddad karavan var det tusen beväpnade krigare som väntade på Muhammed och hans män.
För Muhammeds soldater blev slaget ett obehagligt återseende; många av dem stod nu ansikte mot ansikte med de män som tidigare förföljt dem för deras tro.
Uppgörelsens timme var kommen, och hämndgirighet och ilska gav Muhammeds män oanade krafter.
Trots att de var tre gånger fler än muslimerna tvingades männen från Mekka snart inse att de var besegrade.
Medinas judar mördades
Efter segern vid Badr fick Muhammed och hans trosfränder medvind men Mekka vägrade fortfarande att erkänna islam. I sex år krigade de båda städerna mot varandra.
När Mekka belägrade Medina med en väldig armé år 627 tycktes slutet vara nära för Muhammed, men Medina klarade sig tack vare sina starka murar.
Muhammeds ansikte utelämnas ofta på muslimska teckningar och målningar. Koranen förbjuder inte uttryckligen avbildningar men enligt andra vissa islamiska texter är alla avbildningar av levande varelser förbjudna, av rädsla för avgudadyrkan.
Efter den upplevelsen hoppades Muhammed att de tre judiska stammarna i Medina skulle konvertera till islam, men det visade sig tvärtom att judarna allt mer slöt sig inom de egna leden.
Och än värre var att Muhammed inte kunde räkna med lojalitet från de judiska stammar som vid flera tillfällen slog sig ihop med Muhammeds fiender.
Två av stammarna hade redan tvingats bort och efter belägringen år 627 – då den sista stammen hjälpt fienden – beslöt Muhammed att göra sig av med judarna.
Han lät halshugga alla stammens män och deras lik kastades i en stor massgrav vid stadens gamla marknadsplats.
Kvinnorna och barnen togs till fånga. Historikern Ibn Ishaqera berättar att deras gråt och klagorop över sina döda män, fäder och bröder ekade längs Medinas gator hela natten.
Nederlag blev seger
Genom massakern på judarna befäste Muhammed sin status både i och utanför Mekka.
Nu när de tre judiska stammarna röjts ur vägen var det ingen som hotade hans ställning som Medinas obestridde andlige och politiske ledare. Efter en serie lyckade angrepp mot karavaner från Syrien fick Muhammed stöd även från beduinstammarna i trakten.
Muhammed kände sig stark och på våren 628 ledde han, som en maktdemonstration, sina närmaste anhängare in i Mekka för att be vid Kaba.
Varje år reser miljontals muslimska pilgrimer till Mekka för att besöka Kaba.
Beväpnade endast med svärd gav sig de cirka tusen muslimerna iväg. Framför sig drev de 70 kameler som skulle offras.
Om Muhammed hade räknat med att han obehindrat skulle kunna gå in i Mekka hade han fel. En grupp soldater från staden spärrade hans väg och Muhammed tvingades dra sig tillbaka till en dal strax utanför.
Medan nattmörkret föll satt han och inväntade sitt öde. Om trupperna från Mekka anföll honom skulle allt vara över.
Hans enda chans var att förhandla fram en vapenvila, men en kompromiss skulle kunna skada hans status som ledare.
Muhammed vädjade till sina följeslagare om stöd. Det kom omedelbart.
Sittande under ett träd fick han – enligt historikern al-Waqidi – ett handslag från var och en av männen, som sade: ”O Guds budbärare, jag ger dig min trohet till vad som ryms i din själ.”
Efter de löftena undertecknade Muhammed en tioårig vapenvila. Villkoren var entydigt till Mekkas fördel men efter en del protester slöt alla profetens anhängare upp bakom honom.
Den tryckta stämningen lättade under hemresan. Här fick profeten en ny uppenbarelse som godkände hans agerande i Mekka och satte in avtalet i ett större sammanhang:
”Vi hava förvisso beskärt dig en uppenbar seger, för att Gud skall förlåta dig både dina redan begångna och dina kommande synder”, reciterade Muhammed för de församlade.
Lättnaden spred sig i leden. En tung förödmjukelse hade förvandlats till en gudomlig seger.
Enligt Koranen blev Jesus inte korsfäst – han steg bara upp till himlen där han väntar på domedagen.
Bibliska personer i Koranen
ADAM & EVA (Adem & Hawwa)
- I Koranen bär både Adam och Eva (Adem och Hawaa på arabiska) ansvaret för att ha ätit av den förbjudna frukten – i Bibeln lockas Adam av Eva. Till skillnad från i Bibeln förlåter Gud de ångerfulla syndarna och sänder dem till jorden som sina ställföreträdare.
ABRAHAM (Ibrahim)
- Gud befaller Abraham att offra en son både i Bibeln och Koranen. Enligt Bibeln är sonen Isak, men Koranen antyder att Abraham skulle offra sin äldste son Ismael, arabernas stamfader.
MOSE (Musa)
- I Koranen befriar Moses israeliterna från träldom och mottar en helig bok – Tora – från Gud. Han är den profet som omnämns oftast i Koranen och i islamisk tradition är han en av historiens största män.
MARIA (Maryam)
- Enligt Koranen får Maria sin son genom jungfrufödsel enligt Guds vilja, trots att hon är en helt vanlig kvinna. Maria är den mest framträdande kvinnan i Koranen och omnämns fler gånger där än i Nya Testamentet. Hon har till och med en koranvers uppkallad efter sig.
JESUS (Isa)
- I Koranen blir Jesus inte korsfäst utan stiger bara upp till himlen, varifrån han ska återvända som Messias på domedagen. Koranen förnekar att Jesus skulle vara Guds son – han var bara en dödlig människa som blivit utvald att sprida Guds ord. Av samma anledning tog han emot en helig bok – Bibeln – vars ursprungliga budskap dock har blivit förvanskat genom tiderna.
Islam segrade i Arabien
Genom vapenvilan fick Muhammed en möjlighet att ta sig in i Mekka på fredlig väg. Många i staden hade hört talas om hans framgångar och hyste stor respekt för honom.
Muhammed drog nytta av sin ställning och arrangerade äktenskap mellan muslimer och flera av Mekkas mest inflytelserika personer.
”Ära vare Gud som har hållit sitt löfte och hjälpt sin slav och jagat iväg klanerna!” Muhammed efter erövringen av Mekka
År 629 kände han att det åter var dags att tåga mot Mekka, och den här gången låg vägen öppen. I spetsen för 2.000 pilgrimer gick han in i staden och bad vid Kaba.
Året därpå lät han sin armé marschera in i staden för att slutgiltigt markera övergången till islam.
Muhammed kunde nu en gång för alla inviga Kaba som en helgedom för Allah – och endast Allah. Hans män krossade de statyer av smågudar som stod överallt i helgedomen och kastade resterna i elden.
Därefter ställde sig Muhammed vid ingången till Kaba och mässade i triumf: ”Ärad vare Gud som har hållit sitt löfte och hjälpt sin slav och jagat iväg klanerna!”
Muhammed hade till sist fått sin önskan uppfylld: Mekka var enat och kunde blomstra både andligt och materiellt, och araberna hade fått en egen religion.
Enligt vissa forskare nedtecknades Muhammeds ord medan han levde. Andra hävdar att texterna skrevs efter hans död.
Koranen skulle bevara arabisk kultur
Efter Muhammeds död började flera skilda versioner av hans uppenbarelser att florera. Koranen skulle skapa en slutgiltig version av profetens ord.
Under de 23 år då Muhammed fick sina uppenbarelser sökte muslimer tröst och råd i de ord som han reciterade.
Meddelandena gav svar på både små och stora frågor – bl.a. angående handel, äktenskap, konfliktlösning, hygien och hur slavar skulle behandlas.
Liksom de flesta andra på hans tid var Muhammed analfabet och kunde inte skriva ned de ord som kom till honom. I stället reciterade han dem för sina närmaste, som lärde sig dem utantill.
Så småningom började Muhammeds anhängare skriva ned uppenbarelserna så att de inte skulle försvinna eller glömmas bort när profeten och hans närmaste dog.
Texerna spreds snabbt i det muslimska riket och bara några decennier efter Muhammeds död år 632 sträckte de sig från Egypten i väster till Indien i öster.
Muhammeds ord nådde nu ut till många skilda folkslag och lästes på en mängd olika dialekter.
Även om de flesta var eniga om att Muhammeds ord bevarats tämligen oförändrade i den muntliga traditionen, var många muslimska lärda oroliga för att tidens tand och språkliga och kulturella skillnader skulle förändra de heliga orden.
Deras farhågor bekräftades när olika tvivelaktiga muntliga och skriftliga versioner av uppenbarelserna började cirkulera.
Det var en skrämmande utveckling eftersom Muhammeds ord ansågs komma direkt från Allah.
Nästan lika illa var det att några av versionerna började förlora sin arabiska särprägel, ett drag som Muhammed lagt stor vikt vid.
Kalif Uthman, Muhammeds tredje efterträdare, beslöt att lösa problemet en gång för alla.
Mellan år 644 och 656 samlade han alla utgåvor av Muhammeds uppenbarelser – skrivna och muntliga – och tillsatte en kommission som skulle samla uppenbarelserna i en enda bok med en slutgiltig text på riksarabiska.
Därefter skickades kopior av boken till viktiga islamiska städer som Damaskus, Mekka och Basra med order om att alla tidigare utgåvor av uppenbarelserna skulle förstöras.
Med Uthmans utgåva fick Koranen sin slutliga form.
Nu kunde texterna spela den roll som Muhammed själv hade haft: som vägledare och rådgivare för muslimer.
Under åren som följde gick islam från seger till seger och år 632 var hela Arabiska halvön muslimsk.
Samma år höll Muhammed – enligt al-Bukhari – sitt sista stora tal till sina trosfränder.
När året var till ända skulle han inte längre finnas bland dem, sade Muhammed vid berget Arafat sydöst om Mekka. Han bad dem att minnas och föra hans budskap vidare.
”Se till att ni inte lämnar rättfärdighetens stig när jag är borta”, förmanade han dem.
Muhammeds förutsägelser slog in. Några månader senare fick han kraftig huvudvärk och avled i sin säng i Medina efter några dagar. Muhammeds historia var till ända – islams hade just börjat.
