Det finns mängder av bilder och statyer av Buddha, men ingen vet egentligen hur han såg ut.
Ofta avbildas han i lotusställning med bar överkropp, ibland med stor, blottad mage, ibland liggande, ibland skrattande, ibland flintskallig.
”Jag bar en sidenjacka, mina tjänare höll ett vitt paraply över mig.” Buddha om sin uppväxt.
Vem var han? När människor frågade honom gav han enligt traditionen kryptiska svar.
”Är du en gud?” undrade en del.
”Nej”, svarade han.
”En ängel?” frågade de då.
”Nej, svarade han igen.
”Ett helgon?”, fortsatte de men fick återigen ett nej till svar.
”Vad är du då? undrade de till slut.
”Jag har vaknat”, förklarade han.
Detta svar blev hans namn. Buddha är en titel som betyder ”en upplyst”, ”en som vaknat upp” från okunnigheten.
Hans egentliga namn var Siddhartha Gautama.
En afghansk staty av Buddha från 400-talet efter Kristus.
En del forskare, särskilt under 1800-talet, betvivlade att han verkligen funnits, men faktum är att hans existens kan beläggas.
Nya historiska fakta, inte minst texter från före vår tideräkning, har gjort detta möjligt.
De verkligt tillförlitliga uppgifterna om honom är emellertid få. Utifrån dessa har allehanda berättelser sedan uppstått, och det är svårt att skilja den historiske personen från alla legender.
Vår bild av Buddha bygger på framför allt legender, av vilka många handlar om hans födelse och liv.
De flesta forskare i Europa, USA och Indien tror att Buddha levde från omkring 563 till 483 före Kristus. Andra, i synnerhet i Japan, hävdar att han levde hundra år senare.
Födelseplatsen låg med största sannolikhet i dagens Nepal, i närheten av den indiska gränsen.
Siddhartha Gautamas far var antingen en kung eller en stamhövding.
Mätt med dåtidens mått växte han upp i luxuösa omgivningar. ”Jag bar jackor av siden och mina tjänare höll ett vitt paraply över mig; mina salvor kom alltid från Benares”, lär han ha sagt.
Stora klassklyftor
Indien såg vid den här tiden inte ut som i dag. Området utmed den mäktiga floden Ganges bestod av sexton stadsstater, som styrdes av en enskild ledare eller ett råd av äldre män.
Det offentliga och religiösa livet dominerades helt av präster, så kallade brahminer, som utgjorde en överklass.
Brahminerna talade och skrev på sanskrit, ett språk som var förbjudet för de lägre kasterna. På så vis skapades stora klyftor i samhället.
I denna miljö uppstod en mängd alternativa tankeriktningar. Åtminstone sextiotre filosofiska skolor har identifierats.
De tävlade inbördes, men gemensamt var att de vände sig mot brahminernas exkluderande religion.
De flesta skolorna dog ut eller sögs upp av den hinduism som från 300-talet efter Kristus utvecklades ur brahminernas läror.
Men buddhismen utvecklades till en världsreligion.
Buddhas födelse omges av legender. Hans mor drömde att hon före hans födsel fördes till Himalaya där en vit elefant gick in i hennes mage.
Berättelsen om Buddhas födelse följer mönstret för hur berömda mäns tillkomst vanligtvis skildras i religiösa skrifter.
Fadern fick en uppenbarelse om att en son skulle födas. Hans mor, Maya, drömde att fyra kungar förde henne till Himalaya där fyra drottningar badade och klädde henne i himmelska mantlar.
Buddha, i form av en vit elefant, cirklade runt henne tre gånger, rörde vid hennes högra sida och gick in i hennes mage.
En helig man tolkade hennes dröm och konstaterade att barnets framtida öde rymde en konflikt.
Antingen skulle han bli en stor kung eller en upplyst andlig lärare – en stor buddha.
Om sonen valde att bli en kung skulle han ena Indien och kanske bli den störste erövrare som någonsin levt. Om han i stället valde att bli en buddha skulle han bli en världsfrälsare.
Fadern ville att Siddharta skulle bli en stor kung, och ingen möda sparades för att denna förhoppning skulle slå in.
Tre palats och 40000 dansflickor ställdes till sonens förfogande. Han skulle inte lockas av ett andligt liv.
Buddhas viktigaste tankar
Livet är ett hjul. Buddha ansåg att tillvaron är fylld med lidande. För att slippa ifrån den smärtan måste människan först inse att livet är en oändlig upprepning av födelse och död, där våra tankar i ett liv präglar nästa.
Endast genom att inse att livet är ett kretslopp skapat av orsak och verkan kan vi bryta det.
Begär leder till lidande
Människor är uppfyllda av begär efter saker, känslor och upplevelser, hävdade Buddha. Alla vill ha sådant de inte kan få, och mer av vad de redan har – till exempel vill den fattige bli rik, medan den rike vill ha mer pengar.
Människor bir aldrig nöjda utan klamrar sig fast vid livshjulet med dess eviga upprepning. Det konstanta begäret gör att lidandet fortsätter.
Tomhet leder till nirvana
Enligt Buddha är allt i livet en illusion bestående av flyktiga känslor och former. Han delade in illusionerna i fem kategorier, som han kallade skandha, och som består av kropp, känsel, tanke, aktivitet och medvetande.
Alla skandha är overkliga och bidrar endast till att hålla fast människan i begäret.
För att befria sig från lidandet måste människor erkänna fasthållandet och sluta att intressera sig för illusionen. Endast på det sättet kan människan stoppa det eviga strävandet efter saker, erkännande och materiella tillgångar.
Därefter kan han eller hon genom att alltid tala och handla rättfärdigt och ärligt nå ett högre medvetande.
Det högsta medvetandet uppnår den som kan tömma sinnet helt på innehåll. När en människa kan det kommer hen att uppnå nirvana, ett tillstånd där begäret inte längre existerar, och människor därför inte lider.
Tomheten befriar även människor från att födas igen och därmed behöva uthärda nya lidanden.
Sonen levde ett skyddat liv
Därför gavs stränga order om att inget fick störa hans glädje.
När han var ute och red skickades tjänare ut i förväg för att se till att vägen var fri från allt som kunde rubba hans sinnesro.
Men en dag fick Siddharta syn på en svag gammal man, tandlös, gråhårig, krokig och böjd. Han påverkades starkt och insåg åldrandets bistra verklighet.
Hans far blev ursinnig, och vaktstyrkan utökades.
Trots detta mötte Siddharta under en andra ridtur en sjuk person vid vägkanten, vilket också berörde honom. Under en tredje ridtur fick han syn på ett lik.
Siddharta sa: ”Är detta slutmålet för alla varelser? Ändå kastar hela världen all rädsla åt sidan, alldeles förblindad. Vänd genast min vagn! Detta är inte rätt tid och plats för en nöjesresa!”
Under en fjärde utflykt mötte Siddharta en märklig man: en munk med rakat huvud, klädd i ockrafärgad mantel med en skål i handen.
Då bestämde Siddharta sig för att dra sig tillbaka från världen.
Han lämnade sin familj och den lyxiga tillvaron. Enligt en berättelse lämnade han dem under natten medan de sov.
Siddharta sökte nu ett enkelt, asketiskt liv för att på så sätt finna andlig förståelse och en väg till befrielse från människans villkor.
Han anslöt sig till de främsta religiösa mästarna och tog del av deras visdom.
Han lärde sig yoga och filosofi. Men han var kritisk. Sökandet gav honom inte vad han längtade efter.
Läran sprids från Indien.
Buddhismen spred sig från Indien till hela Asien
Buddhas lära är en av de viktigaste livsåskådningarna i Asien.
I dag har religionen uppskattningsvis omkring 500 miljoner anhängare i världen.
Buddhismen spred sig snabbt till stora delar av Asien via handelsvägarna. Politiska motiv, som när kristendomen infördes i vissa länder, fanns inte.
På 200-talet före Kristus började buddhismen spridas utanför Indien med fredliga metoder när kejsar Ashoka, efter en religiös omvändelse, skickade missionärer till Sri Lanka, södra Burma och Thailand.
Till Kina kom buddhismen gradvis via handelsvägarna.
Japan nåddes på 500-talet efter Kristus och Tibet först på 600-talet.
I dag finns det över 500 miljoner buddhister i världen, vilket gör buddhismen till världens fjärde största religion.
I ursprungslandet Indien är de flesta dock hinduister, och endast cirka 0,7 procent bekänner sig till buddhismen.
Var nära att svälta ihjäl
Hans nästa steg blev att ansluta sig till en grupp asketer, människor som sökte andlig upplysning genom att avstå från all njutning.
Det berättas att de i samband med att de fastade åt så lite som sex riskorn per dag.
Till slut var Siddharta så kraftlös att han höll på att domna bort. Hade det inte varit för personerna runt honom, som tvingade i honom lite varm risvälling, hade han dött.
Denna erfarenhet lärde honom det meningslösa med asketism.
Han fick en första punkt i sin lära: medelvägen mellan njutning och asketisk extremism – ett ransonerat liv där kroppen får vad den behöver för att fungera optimalt, men inte mer.
Han slutade med asketism och späkning och ägnade sig i stället åt mystisk koncentration och yoga.
En kväll nära Gaya i nordöstra Indien satte han sig under ett fikonträd. Platsen gavs senare namnet ”orörlighetens plats” eftersom han satt fullkomligt stilla.
Siddharta kände hur genombrottet närmade sig och upplysningen kom. En stark lyckokänsla höll honom kvar på platsen i sju dagar.
Den saffransgula färgen på buddhistmunkarnas kläder symboliserar renhet och ödmjukhet
Enligt legenden försökte han resa sig på den åttonde dagen, men då kom ännu en våg av salighet över honom.
I fyrtionio dagar var han förlorad i hänryckning.
Sedan öppnade han sig mot världen. Siddharta var förvandlad och presenterade sig som Buddha, ”den upplyste”.
Han hade fått full insikt i världens natur och hur lidande och sorg kan besegras.
Han fick också veta att han hade återfötts många gånger, att han och alla andra varelser återföds på grund av sina handlingar, men att det går att få återfödelsen att upphöra.
Detta kallades ”de tre kunskaperna”. Upplysningen var ett ofullständigt nirvana – det fullständiga inträffar först i och med döden.
Historiska buddhisttempel i Bagan i Burma.
Buddha kallade sig aldrig Gud
Buddhismen har ingen gudavärld, och moderna buddhistiska lärare påpekar att Buddha var en människa, som inte ska dyrkas.
Bland vissa anhängare betraktas Buddha trots det som ”gud ovan Gud”, en högre gestalt.
Andra gudar är enligt detta synsätt beroende av en buddha för sin existens.
Trots denna interna splittring har buddhismen sällan varit i konflikt med andra religioner och utövare av andra religioner har aldrig fördrivits.
I stället har Buddhas följare anpassat sig till lokala traditioner, vilket är ytterligare ett skäl till att det finns många olika varianter av buddhism.
I dag existerar buddhismen sida vid sida med andra religioner, ofta folkliga, till exempel tron på andar, medier, siare och astrologi.
I sin renodlade form utövas buddhismen framför allt i klostren.
Buddhas lära spreds muntligt
Läran som tillskrivs Buddha förmedlades muntligt av hans lärjungar.
Därför går det inte att säga exakt vad Buddha gjorde eller vad han sa.
Budskapet förmedlades genom att en lärjunge sa: ”Så har jag hört”. Uttalandet knöts ofta till den plats, den tidpunkt och det sammanhang där orden första gången uttalades.
Den äldsta berättelsen om Buddha – Buddhacarita (”Buddhas vandel”) – skrevs på 100-talet efter Kristus av den indiske skalden Ashvaghosha.
Det är en poetisk skildring som är mest intressant för religiösa studier, inte historiska.
Legenderna är naturligtvis inte oviktiga, det är kring dessa som buddhismen har utvecklats.
Och inget hindrar att själva andan i Ashvaghoshas skildring kan ha en motsvarighet i den tidiga buddhismen.
”Bli i kommande dagar ert eget ljus, er egen tillflykt!” Buddha på sin dödsbädd.
Berättelser om Buddhas liv skrevs och skrevs om i Indien och i de områden dit buddhismen hade spridits. Olika saker lades till och drogs ifrån.
Platser som blivit viktiga vallfartsorter, men som inte hade nämnts i tidigare skrifter, blev heliga i efterhand genom att man lade till en historia om Buddhas besök på platsen.
I områden dit buddhismen kom efter hans död – som Sri Lanka, Kashmir och Burma – uppfanns myter om att läromästaren gjort magiska besök just där.
I Nepal, Tibet och Kina är biografin Lalita Vistara (”Berättelsen om Buddhas handlingar”) mycket uppskattad.
Den är återhållsam med att berätta om mirakel och har i stor utsträckning inspirerat buddhistisk konst.
En version tycks ha översatts till kinesiska år 308.
Av alla dessa olika biografier är det ingen som accepteras av samtliga buddhistiska traditioner.
Det råder alltid tävlan, och osäkerhet, om vilken buddhastaty som är den största i världen. För tillfället tycks det vara Ushiku Daibutsu, fem mil nordost om Tokyo, som är 120 meter hög.
Historikerna har bytt fokus
I modern tid försökte forskare länge få grepp om den historiske Buddha.
Vem var mannen bakom alla myter och legender? På grund av den långa tid som förflutit mellan hans levnad och den första biografin har det visat sig svårt.
I dag har forskarna gett upp.
I stället har de börjat studera processen bakom berättelsernas regionala skillnader.
Kort sagt har intresset skiftat från att försöka klarlägga vad man vet om Buddhas verkliga liv till att förstå hur föreställningarna om honom har utvecklats.
Ur en historikers perspektiv kan Buddha betraktas som en av många karismatiska lärare i de nordindiska filosofiska rörelserna på 300–400-talet före Kristus.
Av allt att döma såg han sig som förmedlare av en ursprunglig sanning som hade gått förlorad eller som hade blivit vantolkad av brahminerna, de indiska prästerna.
Det var antagligen kombinationen av den historiske prinsen Siddharta Gautamas liv och den myt som omgav honom som satte hela den stora buddhistiska rörelsen i rullning.
Hans sista måltid var den bästa
Buddha avled cirka år 483 före Kristus, när han var i åttioårsåldern.
Han hade varit krasslig i tre månader, men det som direkt ledde till hans död var en måltid som han intog hos en smed vid namn Cunda.
Smeden bjöd på torkat vildsvinskött och Buddha fick dysenteri.
En tibetansk målning från 700-talet, som skildrar händelserna kring Buddhas död.
För att inte hans värd skulle få samvetskval eller förebråelser för hans död sa Buddha på dödsbädden att av alla livets måltider framstod två som de allra bästa: den som gett honom kraft att invänta upplysningen och denna sista, som öppnade porten till nirvana.
Han kallade till sig sin mest förtrogne, kusinen Ananda, och övriga närstående: ”O Ananda, jag är nu gammal och full av år, och min resa närmar sig slutet.
Bli i kommande dagar ert eget ljus, er egen tillflykt! Håll fast vid sanningen. Ta inte tillflykt till någon annan än er själva.”
Den buddhistiska berättartraditionen har bättrat på händelsen genom att lägga till himmelska och jordiska förebud om Buddhas bortgång, bland annat ska det ha inträffat jordbävningar och skurar av blommor ska ha fallit från himlen.
Buddha hade övervunnit dödens krafter och skulle inte återfödas längre utan uppgå i nirvana.
Hans livsverk var fullbordat. Helt i enlighet med Buddhas vilja utsåg hans anhängare inte någon ny ledare.
Buddhas anhängare kremerade kroppen och kvarlevorna installerades under stenrösen på skilda platser.
Kloster som i dag anses förfoga över reliker från Buddha har högt anseende och lockar många troende besökare.