Bortglömt evangelium: Jesus var en hysterisk skitunge

Bibelns knapphändiga information om Jesus väckte en del frågor hos de första kristna. Varför fick Maria äran att föda Guds son? Hurdan var Jesus som barn? Okända evangelister gav svar.

Bibelns knapphändiga information om Jesus väckte en del frågor hos de första kristna. Varför fick Maria äran att föda Guds son? Hurdan var Jesus som barn? Okända evangelister gav svar.

Imageselect

Några pojkar leker vid en porlande bäck i Nasaret i norra Israel. Det är sabbat, judarnas vilodag.

Ett av barnen är en fem år gammal Jesus, Guds son, som med tiden ska komma att frälsa mänskligheten. Han har byggt en fördämning av grenar och kvistar. Plötsligt förstör en av de andra pojkarna Jesus konstruktion, som rasar.

”Din syndiga idiot! Vad har min fördämning någonsin gjort dig? Nu kommer du själv att vissna som ett träd och du kommer aldrig att bära blad eller frukt!” skriker Jesus åt pojken, som i samma stund faller död till marken.

”Vilket barn gör något så hemskt?” Föräldrarna till en pojke som dödats av Jesus

Tyngda av sorg söker den döde pojkens föräldrar upp Jesu jordiske far, snickaren Josef, och säger: ”Vilket barn gör något så hemskt?”

Svaret på den frågan finns inte i Nya Testamentet, som berättar om Jesu födelse i Betlehem, hans liv som profet, korsfästelsen och återuppståndelsen. Hans uppväxt berörs knappt alls i de officiella evangelierna. Även hans privatliv förblir en gåta.

Under århundradena efter Jesu död försökte de kristna fylla i luckorna i berättelsen om honom. En av texterna beskriver en oregerlig och ondskefull pojke vid namn Jesus.

Kyrkan drunknade i evangelier

Jesu död på korset följdes av många berättelser om den förunderlige frälsaren. Evangelisterna Matteus, Lukas, Markus och Johannes vittnade om att han förvandlade vatten till vin och väckte de döda till liv, samt att han besegrade döden. Berättelserna nedtecknades mellan åren 60 och 100 efter Kristus.

Deras texter räckte emellertid inte för de kristna, som hade många frågor. Faktum är att det skrevs drygt 40 evangelier (av grekiska euangelion, ”glädjebudskap”) med färgrika berättelser om Jesu liv och lära.

Judasevangeliet, i vilket Judas beskrivs som den ende lärjungen som verkligen förstår Jesus, är kanske den mest kända av de nytestamentliga apokryferna.

© Critical Edition

Den tidiga kyrkans ledare tyckte att man behövde rensa bland de många berättelserna. Urvalsarbetet slutade officiellt med ett kyrkomöte i den nordafrikanska staden Hippo Regius år 393. Nya Testamentet kom att innehålla de fyra klassiska evangelierna och ett antal brev, av vilka 13 tillskrivs aposteln Paulus, samt Uppenbarelseboken.

De många texterna som inte kom med benämns apokryfiska, ett ord som är en avledning av ett grekiskt ord som betyder ”hemlig” eller ”fördold”.

Beteckningen syftar på att författarnas identiteter är okända. Därför kunde skrifterna inte godtas av kyrkan som sannfärdiga vittnesbörd. De stämplades som kätterska och glömdes bort.

Jungfru Maria matades av en ängel

En av de mest kända apokryfiska skrifterna är Jakobs protevangelium. Det nedtecknades i slutet av 100-talet och dök upp igen först år 1552.

Verket, som är en inledning till de existerande evangelierna, berättar om hur Jungfru Maria kunde vara så ren att hon tilläts föda Guds son.

Enligt Jakobs protevangelium hade Marias föräldrar Anna och Joakim länge försökt skaffa barn. I ren desperation begav sig Joakim ut i öknen för att fasta i 40 dagar och nätter.

Medan Joakim var borta fick Anna besök av en ängel, som försäkrade henne att hon skulle bli gravid. Som tack lovade Anna att ge barnet till Gud. När Joakim kom tillbaka från öknen hade hans fru på något magiskt vis blivit gravid.

”Du kommer inte att gå ett steg till.” Jesus, när han dödar en pojke som stöter till honom

Nio månader senare kom Maria till världen, och termen curlingföräldrar räcker inte för att beskriva hur överbeskyddande Joakim och Anna var av sin dotter.

De första åren levde Maria i en helgedom som inrättats i hennes rum. Där passades hon av hebreiska jungfrur. Redan efter sex månader kunde hon gå, men Marias mor lät inte henne beträda marken, så barnet lämnade aldrig sin säng.

Som treåring skickades Maria iväg av föräldrarna för att vistas i ett tempel. Där matades hon som en duva ur en ängels hand.

När Maria fick menstruation som tolvåring blev hon tvungen att lämna templet, eftersom menstruationsblod enligt judisk lag är orent. Fyra år senare träffade hon den betydligt äldre snickaren Josef, med vilken hon förlovade sig. En kort tid senare gjorde den heliga Anden Maria gravid.

Jesusbarnet var en seriemördare

I Jakobs protevangelium upphöjs Jungfru Maria till en from, änglalik idealkvinna, värdig att bära Guds son. I den apokryfiska skriften Tomas barndomsevangelium framställs emellertid den unge Jesus som ett fullkomligt brutalt barn.

Evangeliet nedtecknades på 100-talet, men den äldsta kompletta utgåvan av texten som forskarna har tillgång till är från 1200-talet.

Tomas var en av Jesu tolv lärjungar, men skriften avfärdades som falsk av den kristna kyrkan och ingår därför inte i Nya Testamentet.

I apokryfen tecknas ett porträtt av Jesus som en oregerlig, hämndlysten och mordisk skitunge. Det är från den historien om fördämningen kommer, och av texten framgår att Jesusbarnet hade mer än ett liv på sitt samvete.

Bara några dagar efter det att den femårige Jesus dödade pojken som förstörde hans damm använde Guds son sina magiska krafter för att mörda en pojke som av misstag råkat stöta till honom.

”Du kommer inte att gå ett steg till”, sa Jesus till pojken, som genast dog.

Bibelns berättelser om Jesus är inte särskilt originella. Den kristna frälsarens mirakel påminner om sådant som äldre kulturer tillskrev egyptiska och grekiska gudar, och det förekommer till och med element från buddhismen.

© British Museum

Egyptens gudar återuppstod

Flera gudar i den egyptiska mytologin återuppstod likt Jesus från de döda. Den kanske mest kända är dödsguden Osiris, som väcktes till liv av sin fru Isis. Osiris flög dock inte upp till himlen, utan blev den undre världens gud.

© Tedmek

Grekisk gudom helade

Halvguden Asklepios var son till en jordisk kvinna och den grekiska guden Apollon, som gav honom läkande förmågor. Enligt antikens greker kunde Asklepios hela dödligt sjuka och även väcka de döda till liv.

© Art Institute of Chicago

Jesus tog efter buddha

Buddhismens grundare Siddhartha Gautama (som senare blev buddha) kom liksom Jesus till ett tempel när han var tolv år. Buddha fastade i ensamhet i 47 dagar, Jesus i 40. Efter fastan vandrade de båda två till ett fikonträd.

© British Museum

Vatten till vin var inget nytt

Enligt den grekiska mytologin förvandlade guden Dionysos, naturens och extasens gud, vatten till vin långt innan Jesus föddes. Kanske kopierade Jesus sin grekiska kollega likt en föga originell trollkonstnär.

När den döde pojkens föräldrar kom till Josef och beklagade sig över hans sons agerande svarade Jesus med att göra de båda föräldrarna blinda.

Maria och Josef hade väldigt svårt att uppfostra Guds son. När Josef anlitade en lärare, Zakeus, som skulle undervisa Jesus – som naturligtvis var oerhört begåvad – hånade pojken lärarens okunskap. Resultatet blev att Zakeus efter en kort tid slutade.

Senare försökte en annan lärare ta över uppgiften, men han blev så frustrerad över sin ouppfostrade elev att han gav honom en örfil. Det fick Jesus att använda sina gudomliga krafter för att ta livet av läraren.

Vid det laget hade Jesus milt uttryckt fått dåligt rykte i Nasaret, så när en pojke vid namn Zeon dog efter att ha fallit ner från ett tak fick Jesus skulden för olyckan. För att bevisa sin oskuld väckte Jesus pojken till liv igen.

Efter det framställs Jesus i mer positiv dager. Pojken utför en pärlrad av mirakel. Han räddar bland annat en pojke från ett dödligt ormbett och väcker ett dött spädbarn till liv.

Maria från Magdala var Jesu favorit

Tomas barndomsevangelium slutar med att Jesus som tolvåring besöker templet i Jerusalem, en händelse som även beskrivs i Nya Testamentet.

Vad han gjorde från tolvårsåldern till det epokgörande ögonblicket då han som 30-åring döptes av Johannes Döparen framgår inte i Bibeln, och de mest kända apokryfiska skrifterna gör inte mycket för att fylla i luckorna.

I Arabiska barndomsevangeliet, som troligen skrevs på 500-talet och publicerades år 1697, framgår det emellertid att Jesus studerade ”lagen” i sin ungdomstid. Ordet syftar på de fem Moseböckerna, som innehåller den religiösa lag enligt vilken israeliterna levde.

En av de mest omdiskuterade personerna som hade med Jesus att göra var Maria från Magdala.

I Nya Testamentet finns ett antal brev skrivna av aposteln Paulus till kristna församlingar, i vilka han förklarar kristendomens lärosatser.

© Museum of Fine Arts, Houston

Kyrkan fastslog de sanna evangelierna

Efter Jesu död skrevs en stor mängd evangelier om Guds son. Kyrkans ledare ansåg att man behövde rensa bland skrifterna och ange vilka som var mest trovärdiga. Det var dessa texter som hamnade i Nya Testamentet.

Omkring år 180 efter Kristus florerade över 40 evangelier skrivna av okända författare, som i många fall utgav sig för att vara en av de tolv apostlarna. Den tidiga kyrkans ledare avfärdade emellertid de flesta av dessa evangelier som kätterska.

Kyrkans försök att gallra bland de kristna texterna var en reaktion på de avvikande trosriktningar som uppstod under andra halvan av 100-talet. Då började självutnämnda profeter som Markion och Montanus lägga fram sina idéer om vad som var den rätta kristna läran.

Gnostikern Markion förkunnade att kristendomen hade två gudar, en ond, gammaltestamentlig skapargud och den mer barmhärtiga, kärleksfulla gud som Jesus uppenbarade. Montanus påstod sig tala för den heliga Anden och menade att han förkunnade en sista sanning för de kristna.

Till slut godkände kyrkans ledare en samling om 27 texter, däribland de fyra klassiska evangelierna, som alla skrevs mellan år 60 och år 100. Dessa texter kanoniserades officiellt i Nya Testamentet i slutet av 300-talet.

Enligt Nya Testamentet var Maria från Magdala ett av de första vittnena till Jesu uppståndelse, men efter hans uppstigande till himlen nämns hon inte mer.

I den apokryfiska skriften Maria Magdalenas evangelium ges kvinnan i Jesu liv mer utrymme. Apokryfen hittades i Egypten år 1896, men mindre än hälften av verket har överlevt till i dag.

I denna text framställs Maria från Magdala som den person som står frälsaren närmast. Hon är den enda som riktigt förstår honom och delar hans andliga insikter, säger hon till lärjungarna.

”Därför älskar han också mig mest av alla”, förklarar hon.

Papyrusfragment nämner en hustru

Den stora frågan är naturligtvis om kärleken mellan Jesus och Maria från Magdala var mer än platonisk. Var de ett kärlekspar, eller var de rentav gifta? Fick de barn tillsammans?

Det inofficiella Maria Magdalenas evangelium ger inget tydligt svar. Det har emellertid inte hindrat vissa historiker från att påstå att Jesus och Maria från Magdala gifte sig och fick barn, en teori som för övrigt utgör en central del i Dan Browns bästsäljande roman Da Vinci-koden.

En av dem som påstår att Jesus var en gift man är religionshistorikern Karen King vid amerikanska Harvard University. År 2012 presenterade hon en okänd apokryfisk skrift i form av ett egyptiskt papyrusfragment daterat till 300-talet.

År 325 sammankallade kejsar Konstantin den store biskopar från hela den kristna världen till ett möte om den kristna tron i Nicaea.

© home.scarlet.be

Fragmentet, som inte är större än ett visitkort, innehåller ett antal ofullständiga textrader skrivna på koptiska, ett semitiskt språk som är besläktat med egyptiska, hebreiska och arameiska. På en av raderna står det: ”Jesus sa till dem: Min fru ...” Resten av meningen saknas.

Några dagar efter offentliggörandet av det uppseendeväckande fyndet kallade Vatikanen fragmentet av det okända evangeliet för ”ett befängt falsarium”.

Fyndet är dock ett exempel på att det sista ordet i berättelsen om Jesu liv ännu inte är sagt.

LÄS MER OM DE BORTGLÖMDA EVANGELIERNA

  • Bart D. Ehrman, Lost scriptures: Books that did not make it into the New Testament, Oxford University Press, 2005
  • Bart D. Ehrman, The other Gospels: Accounts of Jesus from outside the New Testament, Oxford University Press, 2013