Äldsta beviset för kristendom i Sverige

Vilket är det äldsta konkreta beviset för kristendomens införande i Sverige?

En tio cm hög biskopskräkla från 800-talet hittades på Helgö.

© Statens historiska museum

Det första område utanför Romarriket som blev kristet var Irland på 400-talet. Att nordborna redan då kom i kontakt med kristendom och kristna utövare är självklart. Ändå skulle det dröja ytterligare flera hundra år innan de första kristna församlingarna etablerades i Norden.

Vikingatiden och den äldsta medeltiden är i princip en textlös tid, så det är främst till arkeologin vi måste gå för att hitta de äldsta indikatorerna på kristen tro i Skandinavien.

Inom religionsarkeologin använder man sig av i första hand tre olika typer av källmaterial: liturgiska föremål, liturgiska byggnader och gravar. Enstaka kristna liturgiska föremål hittade vägen hit under hela den yngre järnåldern (cirka 500–1050 e Kr). Vanligtvis rör det sig om små krucifix påträffade i gravar och på boplatser.

Biskopskräkla på Helgö

Till de mer spektakulära fynden hör en irisk biskopskräkla från omkring år 800 som grävdes fram på Helgö i Mälaren. Men vi vet inte varför den eller andra liknande föremål kom hit, eller hur de faktiskt användes.

Vad gäller de första kyrkorna och kapellen är det väldigt svårt att skilja dessa från andra, samtida profana hus. Vi vet att de måste ha funnits där och förmodligen har arkeologer undersökt hus på vikingatida boplatser utan att förstå att det var kyrkor.

Leksberg första kända kyrkan

Det äldsta kända arkeologiska spår som med säkerhet kan tolkas som en kyrka är daterat till strax före år 1000. Det är resterna av en sex gånger fyra meter stor kyrkobyggnad utan kor som påträffades under en något yngre kyrka mitt på en medeltida kyrkogård i Leksberg utanför Mariestad.

För en väl etablerad kristen församling var det viktigt att kunna begrava sina döda på en egen kyrkogård. Därför är kanske förekomsten av exklusivt kristna begravningsplatser den bästa indikatorn på kristendomens införande i ett visst område. Hur ser då ett kristet gravskick ut?

Man brukar definiera det som öst-västligt orienterade skelettgravar under flat mark, med få eller inga fynd. Problemet är att sådana gravar fanns under hela brons- och järnåldern. Därför är det nästan enklare att säga vad en kristen grav inte är.

Det är aldrig en brandgrav, den innehåller aldrig mat- eller djuroffer och det viktigaste av allt, den ligger aldrig på de gamla förkristna gravfälten.

Kristna gravfält från 900-talet

Den nya typen av begravningsplatser dyker upp på bred front i Götalandskapen och på sina håll även i Svealandskapen vid 900-talets början. I en del områden slutar man helt begrava förkristet vid denna tid, men i andra, till exempel i stora delar av Mälardalen och på Sydsvenska höglandet, kan man istället se en förkristen reaktion och återgång till traditionella bruk.

Men senast omkring år 1100 kan man säga att det kristna begravningsskicket är helt genomfört i hela det sydskandinaviska området.

Publicerad i Populär Historia 3/2018