Propaganda från antiken till idag
Ända sedan antiken har makthavare använt propaganda för att påverka människor och för att vilseleda fiender. Retoriken känns igen genom historien.

Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523. Han sparade inte på krutet när han spred propaganda mot danskarna.
Verksamhet för att sprida vissa idéer«, förklarar ordboken. Termen kommer från det latinska verbet propagare, utbreda. Men den myntades inte förrän 1622, när påven instiftade en organisation för att sprida det katolska budskapet. Den fick namnet Propagandan. I det lutherska Europa fick propagandan genast dåligt rykte. Det har den ännu. »Ofta med klandrande innebörd: lögnaktig eller snedvriden upplysning«, skriver ordboken. Ofta mycket framgångsrik, kan vi tillägga.
En effektiv propaganda är trovärdig. Helst ska den inte märkas.
– Budskapet ska ligga rätt i tiden, vara lätt att sälja in och spridas via effektiva kanaler, säger Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet.
– Framgångsrik propaganda förenklar, förtätar och förstärker budskapet. Det får inte vara för komplext.
Thermistokles lurade Xerxes
Ett av de första exemplen på medveten och framgångsrik desinformation hittar vi i Grekland år 480 f Kr. En persisk armé och flotta hade ockuperat större delen av det grekiska området. Många greker hade lierat sig med erövraren Xerxes. Då lade den grekiske befälhavaren Themistokles upp en desinformationskampanj.
Först spred han ett rykte om att de grekiska överlöparna var opålitliga. Xerxes vågade inte använda dem. Därpå kom den falska nyheten att greker på Cypern planerade att angripa perserna varpå Xerxes sände halva sin flotta dit. Till slut fick Xerxes tips om att det var läge att angripa grekerna. Han drog i strid med sin försvagade flotta och besegrades vid Salamis den 28 september 480.
De falska uppgifterna var trovärdiga, lyder historikernas förklaring.
– Effektiv propaganda innehåller i regel ett korn av sanning, säger Ulf Zander.