Granger/Imageselect

”Vi bör föra friheten till vårt eget halvklot”

När USA:s president James Monroe ber sin företrädare Thomas Jefferson om råd om utrikespolitiken är svaret klart: USA ska åta sig ledarrollen för den amerikanska kontinenten. Rådet ligger till grund för den politik som USA för än i dag.

Monticello, USA, 24/10 1823

Bäste sir

Den fråga som du presenterar i de brev som du har skickat till mig är de största och viktigaste som jag har behövt ta ställning till sedan övervägandena i samband med självständigheten.

Medan självständigheten gjorde oss till en nation, kommer svaret på din fråga att sätta vår nations kompass och staka ut den kurs som vi ska följa genom de oceaner av tid som ligger framför oss.

Vi kunde inte ha inlett vår resa vid en bättre tidpunkt.

Vi får aldrig låta oss dras in i Europas strider. Så bör vår första och viktigaste lärosats lyda. Vi bör aldrig tillåta Europa att blanda sig i saker på vår sida av Atlanten. Så bör nästa lärosats lyda.

Amerikas intressen avviker skarpt från Europas. Det gäller för både södra och norra halvklotet. Världsdelen måste därför ha sitt eget politiska system, helt skilt från Europa.

Den sistnämnda arbetar för att underkasta sig diktaturen. Men vi bör föra friheten till vårt eget halvklot.

En nation mer än någon annan kan spoliera alla våra ansträngningar. Men denna nation erbjuder sig nu i stället att leda och hjälpa oss i denna fråga.

Genom att ge vårt samtycke till landets förslag kan vi skära av det från skaran av diktatorer och flytta dess beaktansvärda tyngd till frihetens vågskål.

Storbritannien är detta land, som av alla jordens makter kan skada oss mest. Men när landet står sida vid sida med oss, behöver vi inte frukta resten av världen.

Vi ska kontinuerligt sätta värde på vänskapen, och inget kommer bättre att kunna binda oss samman än att ännu en gång strida sida vid sida för samma sak.

Inte ens vänskapen med Storbritannien skulle jag dock köpa om priset vore att delta i landets krig. Men det krig som det nuvarande förslaget kanske medför, om det blir så det utvecklas, är inte Englands krig, utan vårt.

Krigets syfte skulle i så fall vara att införa det amerikanska systemet, att hålla alla utländska makter borta från kontinenten och att hindra de europeiska makterna från att blanda sig i vårt lands inre angelägenheter.

Att gå in i kriget skulle vara att stå fast vid våra egna principer, inte att avvika från dem.

”Vi bör ­aldrig tillåta Europa att blanda sig i saker på vår sida av Atlanten.” Thomas Jefferson

Om vi kan splittra de europeiska makterna och locka över den mäktigaste nationen bland dem på vår sida, så ska vi absolut ta tillfället i akt.

Jag delar emellertid Cannings (Storbritanniens premiärminister, red.) åsikt om att samarbetet kommer att förhindra snarare än provocera fram ett krig.

När Storbritannien är ute ur ekvationen är Europa, även om alla länderna stod enade, nämligen oförmöget att utkämpa ett krig, för hur skulle de kunna slå fienden, när de inte längre har en överlägsen flotta på sin sida?

En fråga måste vi emellertid först ställa oss själva.

Vill vi förvärva fler av de spanska provinserna och införliva dem i vår matranson? Jag medger villigt att jag hittills har betraktat Kuba som det mest intressanta område vi någonsin skulle kunna tillfoga vårt system av stater.

Att förvärva ön skulle ge oss kontroll, inte enbart över Mexikanska golfen, utan även över de länder, den halvö och de vattenvägar som gränsar till golfen, en utveckling som politiskt sett skulle vara mycket tillfredsställande.

Mitt förnuft säger dock att detta mål aldrig kan uppnås utan ett krig, inte ens om Kuba självt går med på det.

Dessutom vet jag att öns oavhängighet och i synnerhet dess oavhängighet i förhållande till England, som skulle vara vår näst viktigaste prioritet, kan säkras utan att vi förvärvar ön.

Jag tvekar därför inte att göra avkall på min första önskan till förmån för framtida chanser.

Vi accepterar därför Kubas självständighet, med vad det innebär av fred och vänskap med England, i stället för införlivande och det krig och den fiendskap som skulle följa med det.

Därför kan jag ärligt ansluta mig till den förklaring som du föreslår, och som innebär att vi inte strävar efter att förvärva dessa besittningar, men att vi samtidigt inte kommer att stå i vägen för vänligt sinnade avtal mellan dem.

Vi kommer emellertid med alla medel att motsätta oss alla utomstående makters inblandning och i synnerhet varje försök att med makt lägga under sig områdena, oavsett om det sker genom erövring, avstående eller på annat vis.

Jag råder presidenten att uppmuntra den brittiska regeringen att fortsätta de ansträngningar som beskrivits i breven, ackompanjerade av en försäkran om att presidenten ansluter sig till dem i den utsträckning hans befogenheter tillåter.

Eftersom krig, som kan bli resultatet av allt detta, kräver kongressens samtycke, ska frågan läggas fram för kongressen vid första bästa tillfälle.

Det är länge sedan jag sysslade med politiska frågor, och eftersom det även är länge sedan jag slutade intressera mig för sådana frågor är jag förnuftig nog att inse att jag inte är kvalificerad att yttra åsikter som är värda att uppmärksamma.

Men frågan om konsekvenserna av förslaget är så långtgående och har så stort inflytande på vårt framtida öde att mitt intresse har väckts igen.

Jag dristar mig därför att framföra min åsikt i förhoppningen att mina synpunkter kan vara till nytta för vårt land.

Jag ber att du tar emot och läser mitt svar för vad det är värt och försäkrar dig om min fortsatta, varma vänskap.

Th. Jefferson

Efterskrift

Monroedoktrinen godkändes av kongressen den 2 december 1823.

Doktrinen slog fast USA:s politiska dominans över västra halvklotet, en position som bland annat gjorde det möjligt för president Theodore Roosevelt att annektera en del av Panamalandtungan och bygga en kanal tvärs genom kontinenten.

President John F. Kennedy tog stöd i Monroedoktrinen när han 1962 krävde att Sovjetunionen skulle avlägsna de kärnvapen som landet hade ställt upp på Kuba.

thomas jefferson usa:s tredje president
© Painting/Imageselect

Thomas Jefferson

  • Levde: 1743–1826
  • Nationalitet: Amerikan
  • Sysselsättning: President, advokat, plantageägare och politisk tänkare
  • Civilstånd: Gift med Martha, som han fick elva barn med. Efter Marthas död fick han sex barn med sin slav Sally Hemings.
  • Känd för: Jefferson var huvudpersonen bakom den amerikanska självständighetsförklaringen, som undertecknades 1776. Han blev USA:s förste utrikesminister och landets tredje president.