Joseph Wright of Derby: ”Experiment med en fågel i en luftpump”

Upplysningstiden: lysande idéer och pyrande missnöje

Upplysningstiden inleddes i små kaffestugor och bokklubbar. Epokens idéer ligger till grund för vår tids demokratiska samhället, men vägen kantas av blodiga revolutioner.

Upplysningstiden inleddes i små kaffestugor och bokklubbar. Epokens idéer ligger till grund för vår tids demokratiska samhället, men vägen kantas av blodiga revolutioner.

Wikimedia Commons

Vad är upplysningstiden, och vilka var epokens filosofer och tänkare?

Följ med tillbaka till 1700-talets parisiska salonger och Tysklands litterära sällskap. Till en tid då filosofi och litteratur var på allas läppar och inspirerade en hel tidsålder.

Mycket av det tankegods som vårt demokratiska samhälle i dag står på härrör från upplysningstiden.

Filosofer som John Locke, Jean-Jacques Rousseau och Immanuel Kant började ifrågasätta de grundläggande premisser som samhället vilade på.

I kaffestugorna och salongerna i Paris möttes intellektuella som Denis Diderot och Voltaire för att diskutera hur de skulle kunna göra den vanlige medborgaren mer medveten om sin plats i världen och om sina rättigheter.

Italiensk diskussionsklubb på 1700-talet.

Målning av Antonio Perego från cirka 1750 av ett möte i en diskussionsklubb under upplysningstiden. Just detta forum var italienskt och kallades för ”Accademia dei Pugni”: ”Slagens Akademi“. Det skulle spegla de hätska diskussioner som hörde till vardagen i klubben.

© Wikimedia Commons

Upplysningstidens sätt att ställa frågor – och dess försök att besvara dem – ledde till stora politiska omvälvningar som USA:s självständighet och franska revolutionen.

På det sättet löper det trådar mellan den moderna demokratin och upplysningstidens modiga tänkare och folkliga uppror, och om man vill förstå vår tids maktkamper är arvet från upplysningstiden en bra plats att börja på.

Definition av upplysningstiden

Weimar under upplysningstiden.

Upplysningstiden kom att betraktas i ett heroiskt ljus. Det skedde dock först när betydelsen av upplysningstidens tankar stod klar för eftervärlden. Den idealiseringen speglas i denna målning från 1860 av Theobald von Oer: ”Musernas hov i Weimar”. Målningen visar diktaren Friedrich von Schiller som läser för flera av upplysningstidens hjältar som Wieland, Herder och Goethe.

© Wikimedia Commons

Historiker diskuterar fortfarande vad upplysningstiden var och när den inträffade. Enligt somliga inleds upplysningstiden redan 1637 och slutar 1804, medan andra pekar på perioden från 1715 till 1789.

De flesta uppfattar upplysningstiden som en speciell period, i synnerhet i Europa, då idéer om social rättvisa, demokrati, gemenskap, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och åtskillnad mellan kyrka och stat växte fram.

”Våga veta.” Immanuel Kant

Samtidigt spreds de nya tankarna snabbare än tidigare, eftersom tryckpressen blivit utbredd, och en större del av befolkningen än tidigare kunde läsa. Det harmonierade perfekt med idéernas syfte – upplysningstidens tänkare ville nämligen inspirera människor att ta ansvar för sitt eget liv och det kollektiva samhället genom politiska handlingar.

Två av västvärldens viktigaste revolutioner – den amerikanska och den franska – hämtade inspiration från upplysningstidens idéer om en rättsstat, som skulle garantera alla medborgares frihet och lycka.

När inträffade upplysningstiden?

Den klassiska startpunkten för upplysningstiden är år 1715 med den franske kungen Ludvig XIV:s död. Andra historiker pekar ut den franske filosofen och matematikern René Descartes verk Avhandling om metoden från 1637 som upplysningstidens startskott.

Verket är känt framför allt för uttrycket 'cogito ergo sum' (på svenska: ”Jag tänker, alltså existerar jag”). Utifrån denna insikt – att han måste existera för att kunna tänka – drar filosofen slutsatsen att världen måste existera.

Gutenberg vid tryckpress.

Johann Gutenbergs utveckling av tryckpressen (ca 1440) kan med visst fog även betraktas som upplysningstidens egentliga början. Kopparstick från 1881.

© Shutterstock

Det är kanske en förhastad slutsats, men idén att basera sin kunskap på sig själv – på en enskild individ – är revolutionerande för filosofin och förändrar hela den västerländska civilisationens världssyn. Nu är det individen som är världens startpunkt, inte stammen, fosterlandet, kungen eller Gud.

En del historiker avslutar perioden med franska revolutionen 1789, medan andra ser den tyske filosofen Immanuel Kants död 1804 som upplysningstidens avslutning. Kant är en av de viktigaste filosoferna inom den västerländska filosofihistorien, och utan tvekan en av upplysningstidens största.

Vetenskaplig revolution

Målning av Joseph Wright of Derby.

Målning av Joseph Wright of Derby från cirka 1766: ”En filosof håller föreläsning vid ett tellurium” (mekanisk modell av jordens, månens och solens banor). Informella filosofiska sällskap, där kunskaper om vetenskapliga framsteg delades, blev populära under upplysningstiden.

© Wikimedia Commons

Upplysningstiden uppstår i kölvattnet på 1500- och 1600-talets stora vetenskapliga revolutioner.

Genom att tänka rationellt och ifrågasätta de sanningar som tidigare epoker har tagit för givna, lyckas en ny generation vetenskapsmän som Isaac Newton, Johannes Kepler och Tycho Brahe vända upp och ner på världen.

Deras observationer och metodiska tillvägagångssätt gör att de kan slutgiltigt bevisa att jorden kretsar runt solen – inte tvärtom.

Upplysningstidens tänkare arbetar på en lika djupgående revolution, men de riktar blicken mot människans lagar snarare än naturens.

De försöker gå tillväga på samma kritiska, rationella sätt som sina naturvetenskapliga idoler, när de filosoferar över frågor som individuella rättigheter, plikter gentemot det kollektiva samt kyrkans och kungens makt.

Det sociala kontraktet

Parisisk salong under upplysningstiden.

Under upplysningstiden samlades man kring litteratur. Här är det en uppläsning av en tragedi av Voltaire i en litterär salong hos Marie Thérèse Rodet Geoffrin år 1755. Konstnären är Lemonnier och målningen är från cirka 1812.

© Wikimedia Commons

En av de stora idéer som uppstår i sin mer eller mindre moderna form under upplysningstiden är idén om det sociala kontraktet, som politiker än i dag hänvisar till.

Tanken är att det sociala kontraktet ingås mellan härskare och undersåtar.

Ett samhälles styresskick är rättfärdigt och legitimt endast om det inbegriper ett avtal – mer eller mindre formellt – enligt vilket folket i ett land går med på att låta en kung eller ett parlament regera över dem på vissa villkor, som medborgarna själva har haft inflytande över.

”Människan är född fri, men överallt är hon i bojor.” Jean-Jacques Rousseau

Tanken att ett lands styre är legitimt enbart i kraft av de regerades acceptans innebär ett paradigmskifte i politiskt tänkande, som med undantag för de tidiga demokratiformerna i antikens Aten har utgått från kungars och adligas gudagivna rätt att bestämma över undersåtarna.

Upplysningstidens sociala kontrakt vänder upp och ner på det förhållandet på ett lika omvälvande sätt som när Newton slog fast jordens plats i solsystemet.

USA:s självständighetsförklaring undertecknas.

Den amerikanska självständighetsförklaringen undertecknas 1776. Målning av John Trumbull från 1817.

© Wikimedia Commons

I USA:s självständighetsförklaring står det att regeringens ”makt vilar på samtycke från dem som styrs”. Detta är direkt inspirerat av exempelvis John Lockes och Jean-Jacques Rousseaus tankar om det sociala kontraktet.

Men för att folket ska kunna ta ställning och göra genomtänkta val måste de även upplysa sig, söka kunskap och information och tänka kritiskt.

Friheten uppnås endast genom upplysning. Det är därför Immanuel Kants uttryck 'sapere aude' eller ”våga veta” ofta har fått stå som paroll för hela perioden.

Vad är en människa?

Det sociala kontraktet vilar på ett antal grundläggande antaganden om den enskilda människan och de rättigheter alla människor har.

Båda tankarna bryter ny filosofisk mark under upplysningstiden.

Flera upplysningstänkare inleder sitt filosofiska arbete med en analys av vad en människa är, kan och vill.

Somliga hävdar att människan framför allt vill leva fritt utan tvång från andra människor.

Andra anser att människan framför allt vill leva i trygghet utan att behöva kämpa eller oroa sig för att dö.

Ytterligare andra säger att människan vill vara fri att söka lyckan, så som varje individ uppfattar den.

Mänskliga rättigheter

Eugène Delacroix: ”Friheten på barrikaderna”.

Eugène Delacroix: ”Friheten på barrikaderna” (1830). Även om denna klassiska frihetsallegori av Delacroix i själva verket inspirerats av den franska julirevolutionen 1830, så har målningen blivit en sinnebild av den frihetslängtan som vällde fram under upplysningstiden, och som kulminerade i franska revolutionen.

© Public domain

Gemensamt för upplysningstidens stora tänkare är de utgår från den enskilda människan.

För att den enskilda individen ska kunna leva fritt och lyckligt i ett samhälle tillsammans med andra måste det införas rättigheter, så att var och en kan välja för sig själv – till exempel om hen vill ge upp en del av sitt självbestämmande för att ingå i en stat som i gengäld kan garantera hens säkerhet.

På det sättet bygger det sociala kontraktet och tidens andra demokratiska strömningar på idén om den enskilda individens medfödda värde och rättigheter.

Alla människor har ett värde och bör i största möjliga utsträckning själva välja hur de vill leva sitt liv.

Inom ramen för det politiska nytänkandet ligger även uppgörelsen med den gamla, konservativ tillhörigheten till Gud, konung och fosterland. Enligt upplysningstidens ideal är endast de institutioner som baserar sin makt på fria och upplysta människors samtycke legitima.

Upplysningstidens största tänkare

Porträtt av den brittiske filosofen John Locke.
© Public Domain

John Locke (1632–1704)

Den engelske filosofen kallas även för liberalismens fader. Det beror på hans idéer om äganderätt, mänskliga rättigheter och frihetens väsen.

Locke är känd för sitt arbete med det sociala kontraktet, som han finputsar men inte uppfinner. Enligt hans synsätt föds alla människor med en naturlig rätt att försvara ”liv, hälsa, frihet eller egendom”. Samhället uppstår för att fria människor ger upp (en del av) sin frihet till en stat, som garanterar deras säkerhet och ser till att en del problem kan lösas utan våld.

John Lockes tankar var en stor inspirationskälla för personerna bakom amerikanska revolutionen, och hans tankar förekommer ordagrant i USA:s självständighetsförklaring. Många forskare anser också att det kända citatet om ”omistliga rättigheter”, nämligen “liv, frihet och strävan efter lycka” kan härledas till Locke.

Porträtt av den franske filosofen Jean-Jacques Rousseau.
© Public Domain

Jean-Jacques Rousseau (1712–1778)

Rousseau var väldigt inspirerad av John Locke och arbetade vidare med idén om ett socialt kontrakt. Enligt Rousseau kan människan uppnå de bästa förutsättningarna för att uppnå lycka om alla avsäger sig sina medfödda rättigheter och överlåter sin autonomi till kollektivet och en gemensam vilja.

Genom att underkasta sig kollektivets vilja löper individen inte längre risk att underkastas någon annan individ. Eftersom kollektivets vilja är ett resultat av demokratiska processer är den kollektiva viljan delvis även individens egen vilja. På det sättet får den enskilda individen både beskydd och inflytande, som inte skulle vara möjligt utan en stark, demokratisk stat.

Rousseaus tankar fick stort inflytande på franska revolutionen, och han begravdes som en nationalhjälte.

Porträtt av den tyske filosofen Immanuel Kant.
© Public Domain

Immanuel Kant (1724–1804)

Kant är en av de mest tongivande filosoferna någonsin, och utan tvekan den av upplysningstidens tänkare som fått störst betydelse för filosofin. Han är kanske mest känd för sitt kategoriska imperativ, som utgör grundvalen för pliktetiken.

Enligt denna moraliska tankemodell har alla människor en plikt att behandla alla andra människor som mål och aldrig medel, och en handling kan försvaras moraliskt endast om tankegången bakom den kan upphöjas till lag, en lag som gäller för alla – inklusive personen som utför handlingen.

I sin filosofi insisterar Kant på den enskilda människans värde och ansvar för andra, bland annat ansvaret att upplysa sig för att bli medveten om vad som ligger i det egna intresset.

Encyklopedin: Upplysning åt folket

Två sidor ur Diderots encyklopedi.

Två sidor ur Denis Diderots encyklopedi.

© Wikimedia Commons

Den franske filosofen Denis Diderot fick 1745 en uppgift som skulle visa sig bli hans livsverk och ta de följande 30 åren.

Han ombads att utarbeta, redigera och skriva ett lexikon eller uppslagsverk över mänsklighetens samlade kunskap.

Resultatet fick titeln Encyklopedi med undertiteln Systematisk ordbok över vetenskap, konst och hantverk och blev en inofficiell bibel för upplysningstidens fritänkare.

Diderot och hans medredaktör, matematikern Jean le Rond d'Alembert, ville sprida kännedomen om resultaten och framstegen inom de stora vetenskaperna som naturlära, filosofi, historia och teologi.

På så sätt ville redaktörerna göra det lättare för vanliga medborgare att förkovra och upplysa sig utan hjälp från kyrkan, som dittills haft monopol på utbildning.

Joseph Wright of Derby: Experiment with bird and air pump.

Joseph Wright of Derby: ”Experiment med en fågel i en luftpump” (1766). Vetenskap och upplysning för folket möts i den engelske målarens verk från 1768. Motivet är grymt och brutalt med gråtande barn och en fågel som avlivas i vetenskapens namn.

© Wikimedia Commons

Encyklopedin blev en enorm framgång med en upplaga av mer än 4 000 exemplar, vilket var flera gånger större än de flesta andra av 1700-talets bästsäljare.

Det omfångsrika verket gavs ut i 17 band mellan åren 1751 och 1772 med flera senare tillägg och rättelser. Det fanns 18 000 sidor text om mänsklighetens kollektiva kunskap och omkring 44 000 större artiklar att läsa.

Tidslinje för upplysningstiden

Fragagonard: Läsande kvinna.

Jean-Honoré Fragonard (1732–1806): Ung läsande kvinna. Målad mellan 1770 och 1772.

© Wikimedia Commons

Upplysning till ett läsande folk

Upplysningstiden inleds inte med ett brak. Den utvecklas under 1700-talets första årtionden och kulminerar under århundradets andra hälft. Även under 1600-talet förekom det dock förarbeten.

Här är några av de mest framträdande årtalen under upplysningstiden. En del av dem avser utgivningar av böcker. Effekten av dessa kom dock sällan under utgivningsåret. Det skedde i regel först efter några år eller årtionden.

1610

Galileo Galilei ger ut Sidereus Nuncius. I boken skildrar Galileo observationer som ger stöd åt hypotesen att jorden rör sig runt solen. Galileos tankar underminerar föreställningen om att jorden är universums centrum. Detta blir centralt för upplysningstiden – att teorier måste underbyggas av konkreta observationer.

1687

Issac Newton ger ut Mathematical Principles of Natural Philosophy. I boken redogör Newton bland annat för sina tankar om tyngdlagen.

1735

Carl von Linné ger ut Systema Naturae. I denna bok och i hans övriga arbete renodlar han sin systematik för gruppering av växter och djur utifrån konkreta observationer.

1721

Montesquieu ger ut Les Lettres Persanes (Persiska brev). Verket är en satir över samtidens parisiska borgerskap. Satir blev vanligt under upplysningstiden, då ingenting längre var heligt.

1751

Voltaires mycket inflytelserika satiriska roman Candide ges ut.

1751

Diderot ger ut första bandet av Encyclopédie – ett lexikon som med tiden kommer att omfatta 35 band.

1762

Den schweiziske filosofen Jean-Jacques Rousseau ger ut Du Contrat social – det sociala kontraktet. Rousseaus tankar om fri uppfostran av barn blir en grundbult inom modern pedagogik.

1776

Den amerikanska självständighetsförklaringen undertecknas. Den är djupt inspirerad av flera av upplysningstidens tänkare som Voltaire, Locke, Rousseau och Montesquieu.

1776

Adam Smith ger ut The Wealth of Nations, i vilken han förespråkar en fri kapitalistisk marknadsekonomi och därmed distanserar sig radikalt från den feodala ekonomi som i flera århundraden har varit förhärskande.

1789

Franska revolutionen bryter ut, uppmuntrad av upplysningstidens tankar. Den brutala riktning som revolutionen utvecklas i – med giljotiner och förföljelser – är inte i samklang med den generella andan under upplysningstiden.

1793–94

Jean Antoine Nicolas Caritat de Condorcet ger ut De l’admission des femmes au droit de cit (Om kvinnors tillträde till medborgarskap). I ett annat verk tar han även avstånd från slaveriet. Condorcet grips 1793 och avlider 1794 i fängelset, möjligen genom självmord.