Golda Meir - ofta kallad Israels järnlady - var en av grundarna till staten Israel och blev 1969 landets första och hittills enda kvinnliga premiärminister.
Hon ledde Israel under den svåra tiden efter sexdagarskriget, då landet var under stort tryck från de arabiska grannländerna.
Under Meirs regeringstid utmynnade den spända situationen i Yom Kippur-kriget 1973, där Meir styrde Israel genom konflikten med Egypten och Syrien.
Det fanns inget som talade för att flickan Golda skulle leda ett land när hon föddes 1898 som dotter till en snickare i Kiev.
I jakt på arbete emigrerade den fattiga familjen till USA 1906, där den unga Golda mötte sionismen.
De sionistiska idéerna om judarnas återkomst till det heliga landet väckte starkt engagemang hos den unga kvinnan, och 1921 reste hon till Palestina för att arbeta för upprättandet av en judisk stat.
Meir hade stor politisk talang
I Palestina engagerade hon sig i arbetarrörelsen och fick en så framträdande politisk position att Golda Meir blev en av undertecknarna av det nyfödda landets självständighetsförklaring när Israel grundades 1948.
Meir visade sig besitta ett stort diplomatiskt och politiskt skarpsinne. Dessa färdigheter gjorde henne till Israels ambassadör i Sovjetunionen och senare till arbetsmarknadsminister och utrikesminister.
År 1969 utsågs Meir till landets högsta ämbete som premiärminister, men hennes tid på toppen blev inte helt okontroversiell.
Hennes hantering av Yom Kippur-kriget ledde till omfattande kritik och hon avgick från sin post 1974.
Hennes meriter blev dock inte bortglömda och hon är idag ihågkommen som en av Israels mest inflytelserika ledare.
Israel döptes i blod
Kriget mellan araber och israeler
Datum: 15 maj 1948 - 20 juli 1949
Efter Israels självständighetsförklaring anföll en allians av arabstater den nyligen utropade judiska staten.
Resultat:
Striderna avslutades med avtal om eldupphör, men Israel utvidgade sitt territorium betydligt utöver den ursprungliga delningsplanen som föreslogs av FN 1947. Över 700 000 palestinier förlorade sina hem.
Suezkrisen
Datum: 29 oktober - 5 november 1956
Israel invaderade den egyptiska Sinaihalvön efter att Egypten nationaliserat Suezkanalen och blockerat israelisk sjöfart.
Resultat:
Konflikten slutade med en vapenvila där Israel drog sig tillbaka från Sinai i utbyte mot vissa garantier - särskilt att Suezkanalen skulle vara öppen för israeliska fartyg och att en fredsbevarande FN-styrka skulle stationeras i Sinai.
Sexdagarskriget
Datum: 5-10 juni 1967
Efter långvariga fientligheter genomförde Israel en förebyggande flygattack mot Egypten och besegrade Egypten, Jordanien och Syrien.
Resultat:
Israel erövrade Västbanken, Golanhöjderna, Gazaremsan och Sinaihalvön. Detta ledde till en radikal förändring av Mellanösterns geopolitik och skapade en ny grund för framtida konflikter i regionen.
Yom Kippur-kriget
Datum: 6-25 oktober 1973
Egypten och Syrien inledde en överraskningsattack mot Israel under den judiska högtiden Yom Kippur.
Resultat:
Kriget slutade med en vapenvila som upprätthöll status quo i fråga om territorier. Konflikten skapade dock en känsla av sårbarhet i Israel och satte fokus på diplomati, vilket banade väg för fler fredssamtal och avtal.