När Mussolini kom till makten 1922 tog han över ett Italien som fortfarande inte hämtat sig efter första världskriget. I synnerhet järnvägsnätet befann sig i ett sorgligt skick, och fascisternas propaganda fokuserade på bland annat stora förbättringar av det.
Många medier i väst sympatiserade med det fascistiska styret, och redan 1923 skrev den amerikanska tidningen Prescott Evening Courier:
”De italienska tågen går nu i tid, efter att den unge diktatorn tagit makten.”
Unga fascister hyllar den store tågbyggaren. Kanske dömde pojkarna om att bli svartskjortor, som bland annat upprätthöll ordningen på tågen.
Ofta tolkades propagandan som fakta i utlandet, även av Mussolinis kritiker. År 1931 skrev New York Times:
”Även om turisterna berömmer honom för att tågen går i tid, står Mussolinis styre för några av de största kränkningarna av invånarnas frihet.”
Lögnen om tågdriften var så etablerad i utländska nyhetsmedier att den upprepades även efter andra världskriget, då Mussolini avrättats och all sympati för fascismen hade försvunnit fullkomligt i västvärlden.
År 1949 skrev Time Magazine: ”Förutom att Mussolini fick tågen att gå i tid fick han även Roms turbulenta trafik att flyta smidigt.”
FÖR OCH EMOT: Tågdiktator byggde hej vilt
Tågen blev fler
Under fascisterna byggdes tågnätet ut och förbättrades i synnerhet i Norditalien. Nya, stora stationer anlades.
Restiden blev kortare
Utbyggnaden av till exempel den nya linjen mellan Florens och Bologna hade stor effekt. Studier har visat att tågresor mellan storstäderna gick i genomsnitt 29 % fortare 1938 än 1921. I alla fall enligt de officiella tidtabellerna.
Italienarna själva klagade inte på försenade tåg
Det finns få exempel på italienare som vittnade om usla tågförbindelser. Landets censur lade dock lock på alla rapporter om förseningar och tågolyckor, även från utländska journalister.
Förbättringarna var inte fascisternas idé
Många av de nya järnvägsbyggena hade pågått i upp till 20 år – alltså långt innan Il Duce tog makten i landet.
Bättre endast i norr
Eftersom tågen var ett prestigeprojekt låg fokus i stort sett helt på Rom och norra Italien, dit turister och utländska affärsmän bjöds in. Järnvägarna i landets södra del upplevde väldigt få förbättringar under fascisterna.
Utlänningar vittnade
Utlänningar bosatta i Italien berättade om stora förseningar. Den engelske professorn Bergen Evans berättade att de flesta tåg inte gick i tid, när han 1930 arbetade för en turistbyrå i Italien.
SLUTSATS: Tågen gick i tid för turister och överklassen
Innan Mussolini inledde sin politiska bana var han journalist, och han förstod till fullo massmediernas och propagandans makt. Han lyfte fram utbyggnaden av tågtrafiken för att framstå som en stark ledare, som kunde modernisera Italien och arbeta för folket. Många medier föll för propagandan och förde historien vidare.
I dag är de flesta historiker eniga om att fascisterna tog åt sig äran för många utvidgningar av järnvägsnätet, som alls inte var deras förtjänst, och att förbättringarna gynnade framför allt överklassen och turisterna.
Som den amerikanske journalisten George Seldes skrev 1936 efter att ha vistats i landet i flera år:
”Det är sant att större delen av expresstågen, de som transporterar blåögda turister, slussas fram i tid. Men på de mindre linjerna är järnvägsnätet i så dåligt skick att förseningar är vanliga.”
