Machiavelli avskydde brutala furstar

Ärvde faderns begåvning

Niccolò Machiavelli kom till världen 1469 i Florens, Italiens rikaste stadsstat. Staten styrdes av den förmögna bankirfamiljen Medici.

När Niccolò föddes hette Florens härskare Lorenzo Medici och familjen Machiavelli var bara en lantadelssläkt utan något större inflytande.

Unge Niccolòs far, advokaten Bernardo Machiavelli, hade dock välsignats med en diplomatisk begåvning.

När familjens tjänsteflicka år 1475 påstod att Bernardos rike och betydelsefulle kusin hade gjort henne gravid kom Bernardo Machiavelli på en listig plan.

En kväll stämde han möte med sin kusin och berättade vad tjänsteflickan sagt. Kusinen blånekade och skyllde på en av sina vänner.

Bernardo låtsades som om han var arg på kusinens vän och föreslog att flickan som belöning för att inte skvallra och solka familjens anseende skulle giftas bort med en hemgift.

Kusinen, som var mån om sitt eget renommé, biföll lättad planen och lovade att betala hemgiften. Kusinerna skrev under ett avtal om hemgiftens storlek och detaljerna för överförandet av beloppet till flickans familj.

Endast en annan betrodd familjemedlem närvarade som vittne, ”så att saken inte kommer ut”, noterade Bernardo Machiavelli senare i sin dagbok.

Niccolò Machiavelli var bara sex år när detta hände, men han fick historien berättad för sig av sin far. Den unge pojken lärde sig en viktig läxa.

”Människor är mer intresserade av sitt rykte och av att få fördelar än av att göra det rätta”, skrev han som vuxen med hänvisning till händelsen.

Redan tidigt stod det klart att unge Niccolò påminde mycket om sin far. När han började undervisas hos privatläraren mäster Matteo, visade det sig att han hade en lika stor fallenhet för att formulera sig i skrift och tal som Bernardo.

Dessutom hade Niccolò ärvt faderns intresse för historia och i förlängningen Bernardos avsky för despoter.

I Italiens förflutna vimlade det av tyranner som störtats av folket. Ett talande exempel för Niccolò var Roms siste kung, Tarquinius Superbus, som år 509 före Kristus drevs i exil av stadens invånare. Efter det blev Rom en republik.

”Republiker är mycket mer angelägna än furstar om att hålla överenskommelser och begår färre misstag”, konstaterade Niccolò Machiavelli.

Diktator kastades ut

Omkring 1494 började Machiavelli vid Florens universitet, där han studerade retorik och historia.

Niccolò var en klipsk ung student, känd för sin humor, diskussionsvillighet och förmåga att motbevisa vännernas argument, till exempel att furstendömen var stabilare än folkstyren.

Ett furstendöme plågades alltid av maktstrider, som hotade att splittra staten, argumenterade Machiavelli.

Exempel på interna maktkamper fanns det gott om i Florens. År 1478 hade stadens härskare Lorenzo Medici och hans bror Giuliano begett sig till mässan tillsammans med några vänner.

Före mässan var vännerna på gott humör och hälsade glatt på bröderna, men under mässan attackerade de plötsligt bröderna Medici med knivar.

Giuliano dödades, medan Lorenzo klarade sig med småsår. Niccolò Machiavelli var bara nio år när mordet begicks, men han hörde de vuxna prata om det.

”Det är värt att notera hur mycket hat och planering som ingick i detta brott, som maskerades med stor hjärtlighet”, skrev Machiavelli senare i ett verk om Florens historia, som han författade åren 1520–27.

Mördarna greps och hängdes och Lorenzo de Medici styrde Florens fram till sin död 1492. Efter hans bortgång tog sonen Piero Medici över, och maktkamperna fortsatte.

Piero styrde Florens med järnhand. Efter två år fick några av stadens adelsmän nog och avsatte Piero och förvisade familjen Medici från staden.

Efter sextio år under bankfamiljen blev stadsstaten åter en republik. För den furstekritiske Machiavelli gjorde systemskiftet att han kunde få en tjänst i det nya stadsrådet.

Rådets ledare, adelsmannen Piero Soderini, insåg att Machiavellis talang var bortkastad vid ett skrivbord.

År 1499, ett år efter det att han anställts, fick Machiavelli sin första stora uppgift av stadens ledning. Han skulle avlägga diplomatisk visit hos grevinnan av Forlì, den ökända Katarina Sforza, en av Florens allierade.

Visade underlivet

Machiavelli kände till Katarina Sforzas rykte innan han kom till Forlì, en stad cirka fem mil norr om Florens.

Tidigare sändebuds rapporter beskrev grevinnan som slug och med nerver av stål.

Efter en kupp 1488 hade hon blivit omringad i sin borg av kuppmakarna, som dessförinnan dödat hennes make och tagit parets barn som gisslan.

Utanför borgen krävde kuppmakarna att Katarina Sforza skulle ge upp. Men grevinnan var iskall: ”När de hotade att döda barnen lyfte hon på sina kjolar och visade upp sitt kön samtidigt som hon ropade: ’Jag har vad som krävs för att göra fler!’”

Kuppen, som visade sig sakna folkligt stöd, misslyckades. Grevinnan gav order om att kuppmakarna skulle fängslas och torteras, medan deras egendomar konfiskerades eller tömdes på allt av värde och brändes ner.

Trots grevinnans rykte var kollegorna hemma i Florens avundsjuka på Machiavellis uppgift, eftersom Katarina Sforza var känd för sin skönhet.

”Ta med ett porträtt av furstinnan tillbaka, ett sådant på papper som de säljer där. Skickar du det med bud bör du rulla ihop det, så att det inte förstörs”, vädjade kollegan och vännen Biagio Buonaccorsi i ett brev till Machiavelli.

Medan Machiavelli inväntade sin audiens hos grevinnan i Forlí skrev han ett brev till ledningen i Florens.

På väg genom regionen Romagna, där Forlí ligger, hade han hört rykten om att Katarina Sforza rustade en armé och lät soldater plundra områdets byar.

”Befolkningen varken vördar eller litar på henne. Därmed är stadsbor och landsbygdsbor i ett konstant tillstånd av rädsla”, stod det i Machiavellis rapport.

Delar av Romagna tillhörde Florens. Om soldaterna härjade i områdets byar riskerade ett krig bryta ut mellan Florens och Forlí.

Under skenet av artigt småprat luskade Machiavelli i saken när grevinnan tog emot honom i sitt palats.

Med iskyla i rösten förnekade Katarina Sforza allt, trots att det kryllade av soldater i Forlí. Efter flera möten med grevinnan förstod Machiavelli vad som var i görningen.

Katarina Sforza rustade sig för krig, men motståndaren var Cesare Borgia, Italiens mäktigaste furste.

Hemma igen förklarade Machiavelli för stadens ledning att om Forlí erövrades svävade även Florens i fara. Cesare Borgia var känd för sitt maktbegär.

Tomma löften skulle stärka allians

På Machiavellis tid hade alla italienare hört talas om Cesare Borgia. Endast arton år gammal hade han utnämnts till kardinal av sin far, påven Alexander VI.

Fem år senare, 1498, lade den rastlöse påvesonen emellertid av sin röda kardinalkappa för att i stället leda Kyrkostatens armé.

Machiavellis oro växte när Cesare Borgia marscherade in i Romagna på hösten 1499. Han erövrade Forlí och skickade Katarina Sforza till Rom i bojor.

I Florens sammanträdde stadsrådet i all hast. Stämningen var panisk, men rådsordföranden Piero Soderini manade till besinning.

Florens var allierat med Frankrikes kung Ludvig XII, som hade en armé bestående av över tiotusen man.

Florens var emellertid skyldigt Ludvig XII pengar. Kungen hade bekostat tusentals legosoldater i sitt stöd till Florens i kriget mot grannstaden Pisa.

Det oavgjorda kriget hade pågått sedan 1497 och notan för soldaterna var uppe i tolvtusen dukater, motsvarande cirka tolv miljoner kronor i dagens penningvärde. Kungen hade flera gånger bett Florens att betala.

I stället för att betala skickade Florens två diplomater till Frankrike. De skulle förnya alliansen och lugna kungen med försäkringar om att pengarna var på väg, utan att lova när.

Stadsrådet belönade Machiavellis insats i Forlí genom att utse honom till den ena av diplomaterna.

Diplomaternas resa inleddes den 18 juli 1500. Enligt Machiavellis redogörelse för resan var den ett helvete. De franska krogarnas feta mat gjorde honom dålig i magen och hans tjänare var oduglig.

I stället för att ställa sin herres packning på en hylla lämnade tjänaren den på gästrummets golv på natten.

Morgonen därpå var Machiavellis stövlar fyllda med musbajs och de fina diplomatkläderna var söndergnagda och fulla av möss.

”Även om det är småsaker och låter löjligt så talar jag av erfarenhet”, löd Machiavellis varning för möss till andra resande på väg till Frankrike.

Fjäskade för kungen

Machiavelli skaffade nya presentabla kläder innan han kom till Ludvig XII:s hov sommaren 1500. Han hade aldrig varit utanför Italiens tidigare och sög i sig alla nya intryck.

I Machiavellis öron lät franska som rena rotvälskan. ”De är fiender till latinets språk”, noterade han i sin bok Fransmännens natur, som han skrev på fram till 1503.

När Machiavelli och hans kollega träffade Ludvig XII överöste de kungen med smicker och löften om evig vänskap mellan Florens och Frankrike. Kungen avbröt dem och frågade var hans pengar blivit av.

Machiavelli fick skicka påminnelser till Florens, vilket irriterade honom. För Machiavelli var kungens attityd nämligen ett tecken på uppblåsthet och arrogans.

”Fransmännen använder andra ord och ser på saker på ett annat sätt. De är bländade av sin makt och sitt skenbara övertag och de respekterar bara dem som är välutrustade eller redo att betala”, skrev Machiavelli hem till Florens.

Machiavelli blev alltmer äcklad av maktspelet efter hand som han kom i kontakt med och observerade sändebud från andra italienska stadsstater. Vid det franska hovet krälade alla för kungen.

”De är mer förslavade än hebréerna, mer lismande än perserna, mer delade än atenarna”, noterade han.

Vistelsen i Frankrike underlättades emellertid av att vännerna hemma skickade brev, ofta med beskrivningar av kvinnor som Machiavelli var förtjust i.

”Du skulle se dem (kvinnorna, red.) sitta i fönstren och sukta efter dig”, skrev vännen Biagio Buonaccorsi. Förhandlingarna mellan stadsstaten och kungen drog ut på tiden.

Machiavelli utnyttjade väntan till att umgås med sändebud från andra italienska stadsstater. Trots rikliga mängder vin och sällskap av prostituerade under middagarna kunde Machiavelli alltid utbyta viktig information med de andra sändebuden.

”Den bästa metoden för att få information är att ge information”, löd Machiavellis råd till en annan ambassadör.

Efter flera månader slutade förhandlingarna med att Florens ingick ett avtal med Ludvig XII om en avbetalning av skulden. Så snart avtalet var undertecknat reste Machiavelli hem.

Hotet mot stadsstaten kvarstod dock, för våren 1501 drog Cesare Borgia åter ut i fält. Alla i Florens fruktade att han skulle rikta blickarna mot staden.

Skrupelfri och skrytsam furste

För många italienska städer blev 1501 ett fasornas år. Brända åkrar, nedhuggna husdjur och döda kroppar vittnade om att Cesare Borgias armé hade dragit förbi.

Furstens soldater angrep städerna Bologna, Faenza och Piombino. När Capua i söder intogs högg soldaterna ner tretusen civila på gatorna.

På landsbygden plundrade armén kloster. Munkar höggs ihjäl med svärd och nunnor våldtogs och torterades innan de spetsades med hillebarder.

När armén i maj stod cirka en mil från Florens tömde stadens köpmän sina butiker och gömde varorna hemma i källaren.

Stadens ledning ålade invånarna att sätta tända ljus i fönstren på natten och vara uppmärksamma på misstänkta personer.

Cesare Borgia hade nämligen tidigare mutat boende i städer att i skydd av nattens mörker öppna stadsporten och släppa in hans soldater.

Hotet mot Florens avvärjdes när Frankrikes kung skickade sextusen beridna soldater för att skydda staden.

Det kostade dock. Ludvig XII begärde fyrtiotusen dukater för hjälpen, mer än tre gånger så mycket som staden redan var skyldig honom.

Invånarna i Florens morrade, för notan hamnade i deras knä i form av högre skatter. Missnöjet yttrade sig i form av klotter. Stadsrådets medlemmar fick bland annat galgar målade på sina hus.

Under galgarna stod det att Florens borde kapitulera för den oövervinnelige Cesare Borgia.

Stadens ledning vägrade vika sig för kritiken. I stället skickades en grupp diplomater, däribland Niccolò Machiavelli, till den makthungrige härföraren.

Diplomaterna ”ska i görligaste mån utröna Borgias intentioner i förhållande till oss och försöka hålla honom stången”, löd det officiella uppdraget enligt stadsrådets egna protokoll.

Machiavelli hade hört en del om uppkomlingen Cesare Borgia. Han påstods vara rättfram och uppblåst, och inte på något sätt mindre arrogant än andra furstar.

Efter deras första möte bedömde Machiavelli att Cesare Borgia var förblindad av sina framgångar på slagfältet och sin nya titel som hertig av Romagna, som han tilldelats av sin far, påven Alexander VI.

”Hertigen låter sig ryckas med av sitt hetsiga självförtroende”, skrev Machiavelli hem till ledningen i Florens.

När krigslyckan vände efter ett par nederlag utbröt myteri bland Cesare Borgias generaler. Den rasande fursten gillrade då en fälla.

Ett försoningsmöte med upprorsmakarna arrangerades, men Machiavelli hade fått reda på vad som var i görningen.

”Hertigen vill hämnas på dem som försatte hans stat i fara. Han menar inte allvar med en försoning”, avslöjade en av Cesare Borgias livvakter för diplomaten från Florens.

Guvernör styckades

Som gäst hos Cesare Borgia fick Machiavelli på nära håll bevittna den blodiga uppgörelsen. Först lockade hertigen sin guvernör över Romagna, Ramiro de Lorca, till ett möte.

I Cesare Borgias ögon var guvernören en förrädare, eftersom han inte hade stoppat upproret.

Under mötet grep Borgias soldater den intet ont anande Ramiro och kastade honom i fängelse. Efter tre dagar stod det i en rapport från Machiavelli till Florens: ”Denna morgon hittades guvernören i två delar på stadens torg, där han fortfarande ligger kvar. Hertigen har visat att han har makten att skapa såväl som att förgöra en man.”

Mot löfte om fri lejd och förnyad vänskap träffade hertigen därefter myteristerna, men mötet var en fälla.

”Hertigen hälsade hjärtligt på dem och ledde in dem i ett rum”, rapporterade Machiavelli hem till Florens.

I rummet greps de obeväpnade männen av Cesare Borgias soldater. Dagen därpå var samtliga döda.

Med en så skrupelfri motståndare blev Machiavelli verkligt bekymrad när Cesare Borgia rekryterade nya soldater för att erövra mer land.

Den 18 augusti 1503 grusades emellertid alla hans planer när påven Alexander VI avled.

Roms nye påve Julius II var motståndare till familjen Borgia och lät fängsla Cesare Borgia.

Det slutade med att han utvisades till Spanien, som släkten Borgia härstammade från.

Påvens död försvagade styret

I och med släkten Borgias fall från maktens topp såg familjen Medici en chans att återvända till Florens.

Påven Julius II stöttade familjens anspråk på att få bosätta sig i staden. Flera i stadsrådet anade att Medicis återkomst bara var ett illa dolt försök att störta Piero Soderini. Rådets ledare hade emellertid förlorat mycket av sitt stöd.

Piero hade stött sig med många i rådet sedan han på eget bevåg flyttat in i stadens pampiga rådhus Palazzo Vecchio, en illegal handling som av rådet betraktades som maktmissbruk.

Machiavelli, som var en av Soderinis mest betrodda ämbetsmän, fick själv märka av den fientliga stämningen.

En stadsrådsmedlem som var motståndare till Soderini bombarderade honom med brev i vilka han i nedlåtande ton klagade på att Machiavelli inte höll honom informerad i ett pågående rättsfall.

”Jag har redan skrivit svaret till rådet på latin, men jag upprepar gärna här på italienska”, löd det spydigt i Machiavellis svar till stadsrådsmedlemmen.

Svaret antydde att rådsmedlemmens bristande insyn i fallet berodde på att han inte var bildad nog att förstå latin.

Medici tog makten i Florens

Medan Machiavelli var på diplomatiska uppdrag i bland annat Frankrike och Tyskland växte motståndet mot Piero Soderini. År 1509 hamnade även Machiavelli i farozonen.

Stadsrådet fick ett anonymt brev som påstod att han hade obetalda skulder och att hans far var född i lönndom. Bägge delar gjorde enligt dåtidens regler Machiavelli icke lämpad för ett ämbete i statens administration.

”Saken är känd överallt, även på bordellerna, och nu skvallrar alla om det”, löd en varning som Machiavelli fick från sin vän Biagio Buonaccorsi.

Anklagelserna var falska, men Machiavellis motståndare vädrade blod. Enligt Biagio Buonaccorsi hade en medlem av Florens krigsråd i vittnens närvaro kallat Machiavelli för ”en slyngel”.

I september 1512 avsattes Piero Soderini av Medicis anhängare i stadsrådet. Bankfamiljen tog åter makten och förvisade Soderini till Siena.

Machiavelli sattes i fängelse, anklagad för att ha deltagit i en komplott mot Medici. I fängelsets tortyrkammare hissade en bödel upp den bakbundne Machiavelli i händerna så att axlarna gick ur led.

Machiavelli skrek av smärta, men det fanns inget han kunde avslöja, eftersom komplotten var helt påhittad.

Efter tre veckor i en cell frigavs Machiavelli. Påven Julius II var död och hans efterträdare Leo X gav amnesti åt alla fångar i sin födelsestad Florens. Medici ville bli av med Machiavelli och skickade honom i exil.

På sitt lantställe skrev Machiavelli om politik, maktteori och historia. När påven 1520 bad om förslag till reformer av styret i Florens vände han sig till Machiavelli.

Året därpå dog Leo X, vilket innebar att planerna skrinlades. Familjen Medici satt fortfarande vid makten i Florens när Machiavelli dog 1527. In i det sista drömde han om att ”införa en sann republik”.

Orden stod i hans förslag till påven.