Fidel Castro överlevde 638 attentatsförsök och mordplaner

Gottlieb är CIA:s ledande giftexpert och omtalad för sina experiment vid vilka han ger LSD till psykiskt sjuka, prostituerade och kriminella. Som väntat kommer Gottlieb med flera fantasifulla förslag till ett ”karaktärsmord” på Castro. T.ex. vill han strö talliumsulfat – en ingrediens i råttgift – i Castros sko, så att han tappar sitt välkända helskägg och blir till åtlöje.

Attentatet ska utföras under ett av Castros många utlandsbesök. Gottlieb räknar med att kommunisten ska ställa sina skor utanför hotellrummet för att få dem putsade. Planen måste dock läggas ned när Castro ställer in sin resa.

Fidel Castro måste dö

Snart inser CIA-direktör Dulles att det inte är tillräckligt att göra Castro till åt­löje: han måste dö – men på ett sätt som inte kan kopplas till USA. Förberedelser görs i rasande fart: CIA:s tekniska avdelning bygger ett radiostyrt flygplan som ska lastas med sprängmedel och flygas in i Kubas nationalbibliotek när Castro är där på besök. Man försöker smussla in en näsduk med dödliga bakterier i Castros garderob, och CIA planerar en granatattack i samband med ett tal på en stadion i Havanna.

Men ingenting lyckas. Alla försök att döda Castro går om intet. Och det kan Castro tacka sin effektive säkerhetschef Fabián Escalante för. Historierna om Escalantes bedrifter sprids snabbt och ligger senare till grund för en populär kubansk TV-serie. Escalante tar till alla knep: Castros utlands­resor annonseras först dagen före avresan. Allt för att hans fiender inte ska hinna planera någonting. Och under resorna använder sig den kubanska delegationen av tre identiska flygplan för att ­ingen ska veta vilket Castro sitter i.

Escalante ser också till att Castros mat och dryck – till och med iskuberna – tas med hemifrån, för att minimera risken för förgiftning. I Kuba flyttar Castro ständigt runt mellan sina 60 olika hem, vilket gör det nästan omöjligt att hitta honom. Dess­utom har han ett antal dubbelgångare, däribland sin äldre bror Ramón som är på pricken lik honom.

För att komma förbi den effektive Escalante allierar sig CIA med ”Kubanska demokratiska revolutionära fronten”, en sammanslutning av fem exilorganisationer som alla vill ta livet av Castro. Resultatet blir katastrofalt.

Invasionen slår fel

När John F. Kennedy blir USA:s nye president i januari 1961 ärver han även Eisenhowers planer på att invadera Kuba. Invasionen ska utföras av 1 500 exilkubaner som utbildats av CIA. Förhoppningen är att angreppet ska utlösa en ­revolt och lösa ”problemet Castro”.

Invasionen blir en katastrof från dag ett. Flygangreppen missar målet, fallskärmstrupperna landar på fel ställen och landstigningsfarkosterna går på korallrev och sjunker. Grisbuktsinvasionen stoppas lätt av Castros armé.

Men trots fiasko och stort internationellt fördömande har Kennedy inte gett upp det hemliga kriget. Tvärtom. Han ger order om att förbereda för Operation Mongoose, som förutom CIA även involverar USA:s militär, finans­ministerium och handelsministerium. Syftet med operationen är inte en militär invasion, utan att starta en våg av ­sabotage, psykologisk terror och propaganda som sammantaget ska utlösa en kubansk revolution i oktober 1962.

Operationen består av totalt 33 element. Bland annat ska kubanska hamnar mineras, och sockerrörsskörden förstöras. Några av planerna förverkligas, andra – till exempel att amerikanska mål ska angripas för att kunna ge Castro skulden – läggs ned.

Månaderna går, och slutdatum för den övergripande planen närmar sig, men när den ska nå sitt klimax i oktober 1962 får världen plötsligt annat att tänka på.

På gränsen till ett kärnvapenkrig

Den 14 oktober 1962 kommer ett amerikanskt U-2 spaningsplan hem från en flygtur över Kuba. I lasten har det fotografier på avskjutningsramper för sovjetiska medeldistansrobotar. Ett nervkrig växer fram och världen står på randen till ett kärnvapenkrig. Inte förrän den 28 oktober meddelar Sovjetunionen att robotarna ska tas bort från Kuba – om USA garanterar att aldrig försöka invadera ön.

För CIA betyder det löftet ingenting. Avtalet gäller bara en regelrätt invasion av Kuba, inte eventuella mordförsök och andra operationer. Så Mongoose fortsätter. I slutet av 1962 är CIA:s avdelning i en av flottans nedlagda baser söder om Miami den näst största i världen, efter högkvarteret i Langley i Virginia. Tusentals exilkubaner är kopplade hit som ­spioner, informanter och sabotörer.
Castro vägrar att låta sig kuvas.

I pressen rasar han mot USA och kräver vid flera tillfällen att amerikanerna ska sluta med sina terroraktioner. Men han hyser ändå viss respekt för Kennedy: ”Det var en mycket sorglig dag”, sade Castro 50 år senare om novemberdagen 1963 då John F. Kennedy sköts ihjäl av Lee Harvey Oswald.

USA:s nye president, Lyndon B. Johnson, har inga planer på att förändra sin föregångares utrikespolitik. Redan under sin första vecka på jobbet frågar presidenten om CIA:s planer på att ”göra någonting åt Castro”.

Snart ska Vietnamkriget komma att kräva Johnsons hela uppmärksamhet, men CIA:s dolda krig mot Castro fortsätter. Via mellanhänder och möten på neutral mark genomför CIA åren 1964–65 ­vapen- och sprängmedelsaffärer för att kunna eliminera Castro.

Under 1960-talets andra hälft tar CIA gradvis på sig en mentorroll medan en allt större andel av attentaten utförs av exilkubaner. Vid flera tillfällen under 1970-talet är de nära att lyckas komma åt Castro, men år 1974 får den kubanske diktatorn oväntad hjälp från en journalist vid namn Seymour Hersh.

CIA:s krig mot Fidel Castro avslöjas

Seymour Hersh har en viss tyngd inom amerikansk journalistik. År 1969 avslöjade han Song My-massakern – en av de värsta krigsförbrytelserna i USA:s historia, då amerikanska soldater i Vietnam dödade upp emot 500 oskyldiga civila vietnameser.

När tidningen The New York Times den 22 december 1974 pub­licerar en artikel där Hersh avslöjar att CIA i 15 år varit direkt inblandat i åtskilliga mordförsök på statschefer som Castro och Kongos Patrice Lumumba, blir det därför en väldig uppståndelse.

Efter avslöjandet tillsätter den amerikanska senaten en kommitté som ska granska CIA:s olagliga aktiviteter. Under nio månader förhör Church-­kommittén 250 vittnen och håller 21 ­offentliga utfrågningar.

Under utfrågningarna får allmänheten i USA för första gången chansen att se några av de vapen som CIA:s tekniska avdelning tillverkat för att komma åt Castro.

Inför filmkamerorna förevisas bland annat en kulspetspenna med inbyggd, dold kanyl som skulle injicera ett dödande gift i Castro, och en elektrisk pistol som är konstruerad för att kunna orsaka hjärtstillestånd.

När kommittén avslutar sitt arbete i maj 1976 bildar pappersarken i rapporten en 60 cm hög stapel. Men inte ens nu mattas CIA:s ambitioner. Under ­Ronald Reagans tid som president (1981–89) räknar kubanerna till hela 197 försök att ta livet av Castro.

”Om det hade funnits en olympisk gren att överleva mordförsök, skulle jag vinna guldmedaljen”, har Fidel Castro torrt konstaterat.

Attentatförsök på Fidel Castro genom tiderna

Ett stort antal attentatförsök planerades och utfördes mot Fidel Castro. Här är ett urval av de 638 mordplanerna.

Livsfarlig smällare: Cigarren var en öm punkt för Fidel Castro

Vad hyste revolutionsledaren absolut tillit till? CIA visste svaret: de världsberömda cigarrerna från Kuba.

• Plats: FN-byggnaden, New York

• Gärningsman: Michael Murphy

• Vapen: Cigarr med sprängmedel

År 1967 kunde magasinet Saturday Evening Post berätta om ett misslyckat försök att döda Castro med hjälp av hans stora last: feta kubanska cigarrer.

Enligt tidningsartikeln hade CIA sju år tidigare kontaktat polischefen i New York, Michael J. Murphy, och gett honom en låda cigarrer som han ombads skänka till Castro under dennes besök i FN-högkvarteret i New York.

Varje cigarr innehöll så mycket sprängämne att det kunde slita huvudet av Castro, men polischefen utförde aldrig uppdraget.

Samma år – 1960 – övervägde CIA även att använda cigarrerna på ett annat sätt: CIA:s kemiavdelning skulle doppa tobaken i en hallucinogen drog som under en TV-intervju skulle få Castro att bete sig som om han vore tokig – och därmed skada kommunistregimen.

Planen skrinlades men några månader senare kom cigarrerna på tapeten igen. Enligt en offentliggjord CIA rapport från 1960 fick en medarbetare den 16 augusti en låda med Castros favoritcigarrer, samt en order om att spruta in ett dödligt gift i dem.

Cigarrerna preparerades med nervgiftet botulinumtoxin, som är så starkt att Castro kunnat dö redan när han tog cigarren i munnen.

Enligt rapporten var giftcigarrerna klara den 7 oktober 1960 och lämnades ut till en icke namngiven person den 13 februari 1961. Det framgår inte av CIA:s papper om cigarrerna nådde Kuba.

Skarpa skott: Journalister skulle döda Fidel Castro på ett pressmöte

• Plats: En presskonferens i Santiago de Chile
• Gärningsmän: Två exilkubaner
• Vapen: Kulsprutepistol gömd i filmkamera

CIA tvingades inse att Fidel Castro var onåbar i sitt hemland – de kunde bara komma åt honom på utlandsresor. I november 1971 kom tillfället. Castro skulle besöka Salvador Allende, Chiles nye, marxistiske president.

Via mellanhänder anlitade CIA två män som skulle utge sig för att vara journalister och genomföra attentatet under en presskonferens i Santiago, Chiles huvudstad. Underrättelsetjänsten hade tillverkat en 16 mm filmkamera med inbyggd kulsprutepistol. Allt var klart.

Männen kom till konferensen, ställde upp kameran och riktade den mot Castro. Sedan fick de syn på alla säkerhetsvakter som stod vid utgångarna – och vågade inte fullfölja planerna. Ett senare, improviserat försök att skjuta Castro när han lämnade Chile misslyckades också; attentatsmannen stod nämligen och väntade vid fel flygplats.

Giftig chokladdryck: Gift i diktatorns milkshake

• Plats: Hotel Havana Libre, Kuba
• Gärningsman: En servitör
• Vapen: Giftkapsel i milkshake

Många av de mordplaner CIA gjorde upp under 1960-talets första hälft inbegrep gift, och enligt Castros dåvarande säkerhetschef, Fabián Escalante, var CIA nära att lyckas år 1963.

Amerikanska agenter hade fått kontakt med Manuel Antonio de Varona, Kubas forne premiärminister, som nu var verksam i en exilgrupp baserad i Miami.

de Varona berättade för CIA att han kände kökspersonalen på Hotel Havana Libre, där Castro bodde och ofta åt i restaurangen.

I sin iver att hjälpa till föreslog de Varona att han kunde be en av servitörerna att lägga en gift-ampull i Castros favoritdryck, en chokladmilkshake. CIA accepterade erbjudandet och såg till att giftet levererades till hotellet.

Men attentatet fick ett abrupt slut då servitören öppnade frysen där han gömt giftet och upptäckte att ampullen hade frusit fast i isen på hyllan. Han försökte dra loss ampullen från isen, men då gick den sönder och giftet rann ut.

”Det var det närmaste CIA någonsin kom att mörda Fidel Castro”, förklarade Fabián Escalante i en intervju för nyhetsbyrån Reuters år 2007.

Lönnmördare: CIA hyrde in maffian för att döda Fidel Castro

Vem har motiv, har de rätta kontakterna och känner till förhållandena på Kuba? CIA visste: amerikanska gangstrar som förlorat förmögenheter på Castro.

• Plats: Havanna, Kuba
• Gärningsman: Juan Orta
• Vapen: Giftpiller

På sommaren 1960 fick CIA:s vicedirektör, Richard Bissell, idén till ett budget­vänligt attentat. Det skulle utföras av en Castro-fientlig grupp med starka motiv och med pålitligt folk och bra kontakter på Kuba. Den kandidat som bäst uppfyllde kraven var USA:s egen maffia – den hade nämligen gått miste om stora intäkter när Castro stängde landets kasinon år 1959.

CIA inledde förhandlingar med flera kriminella på FBI:s ”most wanted”-lista, och parterna enades om att giftpiller var den bästa metoden. I februari 1961 levererades tabletterna till Juan Orta, en korrupt kubansk statstjänsteman som tappat stora intäkter i form av mutor när kasinona stängdes.

Orta lyckades dock aldrig förgifta Castro; han fick sparken innan han kom i närheten av ledaren. Orta själv hävdade bestämt att han aldrig tagit emot några piller.
Läs CIA-dokumentet som beskriver sammansvärjningen mellan CIA och maffian, som skulle ta kål på Fidel Castro.

Dödligt bläck: Pennan var giftigare än svärdet

• Plats: Ett ministerium i Havanna på Kuba
• Gärningsman: Major Rolando Cubela
• Vapen: Penna med starkt gift

Samma dag som president Kennedy åkte genom Dallas i en öppen limousin, den 22 november 1963, gick CIA-mannen Desmond Fitzgerald in på ett hotell i Paris. Fitzgerald ledde CIA:s många försök att döda Castro, och den här dagen skulle han träffa en person som kunde hjälpa till.

Major Rolando Cubela var en av Castros gamla revolutionsvänner och hade dessutom erfarenhet av lönnmord. Cubela hade själv kontaktat CIA och erbjudit sin hjälp. Han ville ha ett gevär med tele­skopsikte för att kunna skjuta Castro från långt håll. Men i Paris gav Fitzgerald honom en penna med en dold giftspruta i.

Cubela sade nej till planen som garanterat skulle kosta Castro livet, och innan Cubela och Fitzgerald hann diskutera andra metoder kom nyheten från Dallas: Kennedy hade blivit skjuten – av en lönnmördare med gevär och teleskopsikte.

Snäckbomb: Fidel Castro hade en "livsfarlig" hobby

• Plats: Karibiska havet
• Gärningsmän: CIA-dykare
• Vapen: Sprängmedel i snäcka

Efter kubakrisen i oktober 1962 sökte CIA intensivt efter nya sätt att komma åt Castro. Agenterna visste att Castro var en entusiastisk fritidsdykare och därför beslöt CIA att placera ett snäckskal fyllt med sprängmedel på havsbottnen.

Tanken var att måla snäckan i så starka och intressanta färger att Castro skulle plocka upp den och därmed utlösa bomben. På så sätt skulle det se ut som om han råkat komma åt en gammal mina. Planen skrotades när CIA insåg att det inte fanns snäckor stora nog att rymma tillräckligt med sprängmedel.

Giftigt ex: Exflickvännen skickades till Kuba

• Plats: Castros hem i Havanna
• Gärningsman: Marita Lorenz
• Vapen: Giftpiller

År 1959 hade tyskfödda Marita Lorenz en kärleksaffär med Castro. Hon var störtförälskad, men avvisades. Den försmådda kvinnan var perfekt, ansåg CIA, och försåg henne med giftpiller. Året därpå återvände hon till Kuba. ”Har du kommit för att döda mig?” frågade Castro när de möttes, och då bröt Marita ihop och började gråta.