Afrikanska diktatorer levde av sina befolkningars umbäranden

Var: Zimbabwe
Titel: Premiärminister (1980–1987) och president (1987–2017)

Vid makten: 1980–2017

En av Afrikas mest omdiskuterade politiska figurer från 1900-talet är den nu avsatte diktatorn Robert Mugabe.

Driven av indignation och ilska mot den brittiska kolonialmakten och den vita minoritetsregimen i det som då utgjorde Sydrhodesia, engagerade den 36-årige Mugabe år 1960 sig på allvar i politiken.

Ungefär tio år tidigare hade han stiftat bekantskap med marxismen, som han blev starkt inspirerad av, och han förespråkade ett väpnat uppror mot kolonialmakten och den vita minoritetens förtryck av landets befolkning.

Mugabes politiska åsikter kostade honom åtskilliga år bakom galler, och när han släpptes betraktades han av många i sitt hemland som en frihetshjälte.

I februari 1980 lyckades Mugabe därför bli vald till premiärminister i landets första fria val, och några månader senare erkändes Zimbabwes självständighet av det internationella samfundet.

För befolkningen blev Mugabe dessvärre inte den positiva förändring av samhället som många hade hoppats på.

Under de följande decennierna vid makten utmärktes hans ledarstil av trakasserier av politiska motståndare, valfusk, ignorerande av mänskliga rättigheter och brutal förföljelse av landets etniska minoriteter.

Hårdast drabbades landets ndebelebefolkning, som under 1980-talet utsattes för etnisk rensning, och den vita minoriteten, som med Mugabes välsignelse utsattes för förföljelse.

I dag betraktas Mugabe framför allt som en diktator, som i årtionden höll sitt land i ett järngrepp av armod, men som i november 2017 störtades från makten.

Idi Amin: Liken flöt i Nilens vatten

Var: Uganda
Titel: Ugandisk militär, president på livstid, ”Kung av Skottland”, erövrare av Brittiska imperiet.
Vid makten: 1971-1979

Afrikas mest kände diktator lät under sina åtta år vid makten avrätta runt 500000 människor. Det sägs att det flöt så många lik i Nilen att de orsakade stopp i vattenkraftverket Nalubaale Power Station vid Victoriasjön.

Som ett led i sitt så kallade ekonomiska krig utvisade Amin tiotusentals asiater, som kommit till landet under den ­tidigare brittiska regimen.

Diktatorn hann köra Ugandas ekonomi i botten, innan ett misslyckat krig mot Tanzania tvinga­de honom att fly till Saudi­arabien. Amin dog år 2003.

Hastings Banda: Alla skulle stödja Banda

Var: Malawi
Titel: :President på livstid, stora lejonet.
Vid makten: 1964-1994

I polisstaten Malawi måste alla vara medlemmar i Bandas parti och alltid bära med sig medlemskortet. På fabrikerna hängde presidentens porträtt – inget annat fick hänga högre.

Banda förlorade makten efter Malawis första demokratiska val år 1994.

Mobutu Sese Seko: Zaires Messias stal 5 miljarder dollar

Var: Zaire
Titel: Messias, nationens fader och den allsmäktige krigaren, som på grund av sin uthållighet går från seger till seger och lämnar efter sig eld i spåren.
Vid makten: 1965-1997

Mobutu var ingen vanlig politisk ledare; han framställde sig själv som Jesus och sin mor som Jungfru Maria.

Enligt Mobutu var hans parti MRP varken ”vänster- eller högerorienterat – och inte heller i mitten”.

Omvärlden kallade hans styrelseform kleptokrati (då diktatorn personligen roffar åt sig) och trots att folket var utfattigt försåg han sig själv med minst fem miljarder dollar.

Jean-Bédel Bokassa: Åt upp sina motståndare

Var: Centralafrikanska Republiken
Titel: :Kejsar Bokassa I av Centralafrika.
Vid makten: 1966-1979

Efter att Bokassa tagit makten införde han genast flera stränga lagar. Män och kvinnor mellan 15 och 55 fängslades om de inte hade något arbete, och tiggeri förbjöds.

År 1976 krönte Bokassa sig själv till kejsare och stramade åt greppet om landets missnöjda invånare.

År 1979 beordrade han soldater att skjuta rakt in i en grupp demonstreran­de skolelever. Ett hundratal dog, och enligt ryktena var kejsaren själv med och åt liken innan han några månader senare störtades från makten.

Francisco Nguema: Förbjöd kyrkobesök och undervisning

Var: Ekvatorialguinea
Titel: President på livstid, enastående mirakel, utbildningens stormästare.
Vid makten: 1968–1979

Nguema blev ökänd som Afrikas motsvarighet till Pol Pot. Han stängde skolor och sjukhus, förbjöd kyrkobesök och ordet intellek­tuell, som inte representerade afrikanska värden.

Uppemot 20000 mördades i politiska utrensningar och 100000 flydde – nästan en tredjedel av befolkningen.

Mengistu Mariam: Drömde om ett sovjetiskt Afrika

Var: Etiopien
Titel: President.
Vid makten: 1977–1991

Inspirerad och stödd av Sovjetunionen förstatligade Mengistu banker och företag, medan lärare och skolelever tvångsrekryterades till att arbeta i kollektivjordbruk. Parallellt drev han en Röd Terror-kampanj i vilken bland annat tiotusentals barn dödades.

Strax innan gerillatrupper intog huvudstaden Addis Abeba 1991 flydde Mengistu och fick asyl i ­Zimbabwe, där han lever än i dag.

Samuel Doe: Begick självmord efter tortyr

Var: Liberia
Titel: President
Vid makten: 1980–1990

Samuel Doe kom till makten efter en blodig kupp, i vilken han dödade och lemlästade den dåvarande presidenten i hans eget hus. Därefter införde Doe en av Afrikas mest brutala regimer.

Samuel Kanyon Doe störtades 1990. Hans motståndare för­evigade förhöret och tortyren av den forna diktatorn på video.

Efter att bland annat ha fått ena örat avskuret tog Doe livet av sig genom att dunka huvudet i väggen.