Walt Disney har svårt att behärska sig när han kör in genom grindarna till Disney-studion i Burbank, Kalifornien, på morgonen den 29 maj 1941. Hans Packard Coupé måste kila sig fram genom en folkmassa av strejkande anställda.
"Walt Disney, du borde skämmas!" skriker tecknaren Art Babbitt i en megafon innan han vänder sig till sina strejkande kollegor: "Där är han! Mannen som tror på broderskap för alla utom sig själv!"
Disney kokar av ilska. Han hoppar ur bilen och är på väg att ge sig på Babbitt när flera åskådare ingriper. Istället marscherar han in på sitt kontor, där han beordrar en fotograf att ta bilder på alla strejkande.
Fotografierna hängs upp på kontoret så att Disney kan se ansiktena på alla dem som har svikit honom - varenda anställd som har vågat trotsa honom.
Även om Disney är känd som USA:s "farbror Walt" - den roliga och vänliga filmskaparen - är han bakom kulisserna en bister chef som styr sitt företag med järnhand.
I "Olympia" använde Leni Riefenstahl kameravinklar och filmiska grepp - som närbilder - som var banbrytande på den tiden.
Rykten om nazism och judehat omger Walt Disney
**Disney hade kopplingar till den amerikanska högerflygeln, och hans nationalkonservativa åsikter och tvivelaktiga umgänge har lett till att han anklagats för att vara antisemit och nazistsympatisör.
Walt Disney dolde aldrig det faktum att han politiskt stod mer till höger än till vänster. Under en resa i Europa 1935 besökte Disney familjen Mussolini
När Hitlers favoritpropagandafilmare Leni Riefenstahl besökte USA 1938 tog Disney - till skillnad från alla andra i Hollywood - emot henne med öppna armar och visade henne runt i sin studio.
Samtidigt, i början av 1940-talet, uppträdde Disney på "America First"-möten som syftade till att hålla USA utanför kriget. Här deltog även piloten Charles Lindbergh, som yttrade sig positivt om Tredje Riket.
Dessa tvivelaktiga attityder gav upphov till historier om att Walt Disney var fascist och antisemit. Påståendena är dock tveksamma. Disney anställde judar och han avslog Riefenstahls begäran om att få marknadsföra sin? hennes film "Olympia" i USA.
"Jag har inte sett några bevis för att Walt Disney var antisemit, annat än den flyktiga antisemitism som uttrycktes av praktiskt taget alla icke-judar vid den tiden", säger Disneys biograf Neal Gabler.
Ledarstilen var trubbig
Efter den enorma framgången med Snövit och de sju dvärgarna (1937) hade Disney råd att bygga en stor filmstudio i närheten av Hollywood. Hans 1 000 anställda flyttade in i februari 1940.
Animationsbyggnaden utgjorde nervcentret i det 3 miljoner dollar dyra komplexet, där Walt tillbringade sina dagar. All hans uppmärksamhet var inriktad på tecknade filmer - särskilt långfilmer. Seriestripparna överlät han till stor del åt tecknaren Carl Barks.
Disney ville göra studion i Burbank till en perfekt arbetsplats. Men även om lokalerna var i toppklass var det långt ifrån något äventyr för de anställda att gå till jobbet, eftersom Disney var en tuff och krävande chef.
"Du fattar inte", brukade han utbrista om han såg teckningar som inte levde upp till hans förväntningar.
Walt Disney kläckte många briljanta idéer men det var hans konstnärer och den övriga personalen som omsatte dem till animerade filmer.
Walt Disney ställde höga krav - och han skällde ut sina konstnärer inför kollegorna om de inte levde upp till hans förväntningar.
Han förväntade sig att konstnärerna skulle arbeta från tidig morgon till sen kväll - precis som han alltid hade gjort. Och något erkännande för sitt hårda arbete skulle de inte räkna med.
"Beröm gör ingen nytta", sa han till en anställd.
På de så kallade story meetings, där filmerna diskuterades, kunde animatörerna i bästa fall hoppas på att Disney trummade med fingrarna på bordet när han utvärderade en idé eller några teckningar. Det betydde att materialet var användbart.
Om fingrarna slutade trumma var det tillbaka till ritbordet, visste de anställda. När Disney var på dåligt humör gillade han att förödmjuka sina anställda inför alla genom att förringa deras arbete.
"På möten försökte man göra sig så osynlig som möjligt för att undvika detta", minns serietecknaren Ward Kimball.
Ingen skulle behöva tvivla på att Disney var chefen, och enligt animatören Jack Kinney kunde stämningen bli mycket obehaglig om någon vågade säga emot chefen:
"Han tittade på dig med en elak blick samtidigt som han tryckte sitt finger i bröstet på dig - det var väldigt skrämmande".
Strejken gjorde Disney hämndlysten
Även om kraven var höga och tonen hård var det många som såg det som en ära att vara anställd av Walt Disney. Han var ju trots allt den tecknade världens kung.
Men lönen var usel - den motsvarade inte på något sätt de långa arbetstimmarna. Det var därför upproret pyrde i början av 1941.
Tecknarna Art Babbitt och David Hilberman hörde till ledarna i den grupp missnöjda anställda som ville ha bättre villkor. De gick med i fackföreningen Screen Cartoonists Guild (SCG).
Babbitt hade själv bra betalt, men han valde att kämpa för studions lågavlönade medarbetare. Han fattade beslutet samma dag som en kvinnlig anställd svimmade för att hon inte hade råd att köpa lunch.
"Jag är säker på att det hela har varit kommunistiskt inspirerat". Walt Disney om sina anställdas strejk 1941.
Allt fler anställda anslöt sig till SCG och krävde ett kollektivavtal med Disney. Men Walt vägrade att förhandla med fackföreningarna, som han avskydde.
När han avskedade Babbitt och 16 andra SCG-medlemmar var konflikten den 29 maj 1941 ett faktum. Cirka 300 strejkande skanderade stridsrop och visade banderoller med bilder av kända Disneyfigurer.
"Det finns inga trådar som styr mig", stod det på en teckning av Pinocchio. På en annan skylt stod det "Snövit och de 700 dvärgarna" - en referens till det faktum att Disney såg sina anställda som fogliga tomtar.
Från sitt kontor kunde Disney höra de strejkandes rop när han hängde upp fler och fler bilder på "förrädarna" på väggen.
"Fan också. Han har vänt mig ryggen. Vi klarar oss utan honom", väste Walt och tittade på ett foto av en anställd som han kände igen - allt medan den rasande chefen hade bjudit in olika icke strejkande anställda till sitt kontor. Bland dem Jack Kinney:
"Vi fick en obehaglig känsla av att han bevarade alla oförrätter i minnet för att kunna ge igen senare."
Oenighet om löner och arbetsvillkor ledde 1941 till en stor konflikt mellan Walt Disney och hans anställda.
Disney kände sig förrådd eftersom han trodde att han hade gjort allt för sina anställda. Därför vägrade han också att förhandla med de fackligt organiserade arbetarna, som han kallade "kommunistiskt avskum".
"Jag är säker på att det hela har varit kommunistiskt inspirerat", rasade Disney i en tidningsartikel.
Strejken hade gjort Disney bitter. I fortsättningen skulle han hålla ett vakande öga på sina anställda.
Walt började jaga kommunister
För att lösa konflikten övertalade Walts bror och affärspartner Roy honom att resa till Brasilien i augusti 1941. Roy Disney var därmed fri att förhandla med arbetarrörelsen.
Månaden därpå var de strejkande tillbaka på jobbet - nu med bättre lön och semester. Dessutom hade Roy återanställt Babbitt och de andra avskedade arbetarna.
Walt var enligt uppgift så rasande över uppgörelsen att han slog sönder sitt kontor i Rio de Janeiro. Han vägrade under en kort tid att någonsin göra tecknade filmer igen, men återvände snart till studion i Burbank.
Under andra världskriget producerade Disney-studion propagandafilmer för militären. Först efter kriget tog den reguljära produktionen av tecknade filmer fart igen.
Krigspropaganda räddade studion
Musse mobiliserade folket
Disney producerade många propagandaaffischer under kriget; till exempel påminde Musse Pigg människor om att "minnas Pearl Harbor" och att vara försiktiga med hot från hemliga spioner.
Kalle hånade nazistledare
I propagandafilmen “Der Fuehrer’s Face” (Kalle Anka som nazist) har Kalle Anka en mardröm och drömmer att han är nazist. I drömmen förlöjligas [Hitler], Goebbels och Göring innan Kalle Anka lättad vaknar igen.
Mimmi arbetade som sjuksköterska
Det var inte bara Disneys manliga karaktärer som hjälpte till under kriget. Som Röda Kors-sjuksköterska påminde Mimmi på den här affischen amerikanerna om att kvinnor också kunde bidra till att säkra segern.
VIDEO: Se trailern för Disney-filmen “Victory Through Air Power" (1943)
Trots studions ansträngda ekonomi betalade Disney filmatiseringen av boken "Victory Through Air Power" ur egen ficka. För Walt var det avgörande att övertyga allmänheten om att luftherravälde och bombplan var nyckeln till att vinna kriget.
Under tiden gömde sig Disney allt oftare på sitt kontor och puffade alltid på en cigarett. När han väl kom ut var han ännu mer påstridig och aggressiv mot sina anställda än tidigare.
"Hela hans uppträdande handlade om att trycka ner folk", minns Ward Kimball.
Personliga brev och FBI-dokument tyder på att Disney - i sin iver att knäcka vad han uppfattade som samhällets ogräs - hade blivit en informatör för FBI.
Enligt uppgift lämnade Disney redan i början av 1940-talet över information om sina anställda och kontakter i Hollywood. Efter strejken 1941 ska filmskaparen ha visat fotografier av de strejkande arbetarna för FBI för att identifiera potentiella kommunister.
Enligt ett FBI-dokument från 1954 var Disney så uppskattad som informatör att FBI-kontoret i Los Angeles rekommenderade att Walt Disney skulle anställas som "specialagent".
Familjen Disney har förnekat alla påståenden om Walts nära förbindelser med FBI, men att han förde en hård kamp mot kommunistiska element i sitt företag och i filmindustrin är ställt utom alla tvivel.
Hösten 1947 deltog Disney i en hearing i representanthuset i Washington där "Committee on Un-American Activities" undersökte kommunismens inflytande i landet. Disney tvekade inte att namnge tecknaren Hilberman.
"Han var hjärnan bakom det hela, och jag tror att han är kommunist. Han heter David Hilberman", sade Disney när han ombads nämna personer från 1941 års strejk som han trodde var kommunister.
Hilberman var inte längre anställd av Disney vid den tiden, och Walt berättade stolt för kommittén att han under årens lopp hade rensat ut de misstänkta kommunisterna i Burbank:
"Nu känns det som om alla i studion är 100 procent amerikaner", förklarade han.
När kommittén avslutade intervjun tackade en av medlemmarna Disney för att han varit "ett bra vittne".
Cancern tog livet av Disney
Även om de anställda inte kunde lita på Disney - och ofta drabbades av hans dåliga humör - producerade studion massor av tecknade filmer.
Samtidigt försämrades Disneys personliga hälsa. Han drabbades av det ena nervösa sammanbrottet efter det andra, och alla smärtstillande medel sköljdes ner med whisky.
1966 drabbades den kedjerökande seriekungen av lungcancer och på morgonen den 15 december dog Walt Disney på Burbank Hospital tvärs över gatan från studion. Han var då 65 år gammal.
Den strejkande Disneypersonalen använde Disneys egna karaktärer mot honom. "Det finns inga trådar som styr mig", står det på Pinocchio-skylten.
Även om den fulla omfattningen av Disneys arbete som FBI-informatör är okänd, var det uppenbarligen tillräckligt viktigt för att FBI-chefen J. Edgar Hoover personligen skulle skriva till Disneys efterlevande fru, Lilian Disney.
"Hans kamp för de högsta moraliska värdena och hans prestationer kommer alltid att stå som en inspiration för dem som hade förmånen att känna honom", stod det i telegrammet.
Vid sin död hade Disney vunnit hela 25 Oscars – nummer 26 tilldelades han postumt – fler än någon annan filmskapare i historien. Världen hade förlorat sin färgstarka favoritfarbror. Hans mörkare sida var bara känd av ett fåtal.