FN:s flagga

FN uppstod ur andra världskrigets ruiner

I kölvattnet efter andra världskriget bildade 51 nationer FN för att skydda världen från ett nytt globalt krig. I dag har FN 193 medlemmar, som arbetar för en säkrare, mer hållbar och jämlik värld.

I kölvattnet efter andra världskriget bildade 51 nationer FN för att skydda världen från ett nytt globalt krig. I dag har FN 193 medlemmar, som arbetar för en säkrare, mer hållbar och jämlik värld.

Shutterstock

Vad är FN?

I högkvarteret för FN – eller Förenta Nationerna – i New York City vajar organisationens flagga.

Flaggan är blå med en bild av jorden inramad av två olivkvistar. Olivkvistarna är symboler för fred, och världskartan symboliserar jordens alla människor.

Sedan FN bildades den 24 oktober 1945 i dyningarna efter andra världskriget har den internationella organisationen arbetat för att leva upp till flaggans symbolik och göra världen till en fredligare plats.

I dag är antalet medlemsländer 193, vilket omfattar nästan alla världens nationer. Medlemmarna i FN åtar sig att upprätthålla freden genom internationellt samarbete och kollektiva säkerhetsåtgärder.

För att bli medlem av FN måste ett land underteckna FN-stadgan.

I stadgan anges de fyra huvudmålen för FN:

  1. Att upprätthålla internationell fred och säkerhet.
  2. Att utveckla vänskapliga relationer mellan nationer.
  3. Att samarbeta om att lösa internationella problem.
  4. Att främja respekt för mänskliga rättigheter och att samordna nationernas arbete för dessa syften.

Vilka grundade FN?

FN planerades under kriget

Den 30 oktober 1943 möttes representanter för Kina, Sovjetunionen, Storbritannien och USA i Moskva och enades bland annat om att efter krigets slut upprätta en internationell organisation för fredsbevarande.

Avtalet fick namnet Moskvadeklarationen, och året därpå drogs de första detaljerade planerna för FN upp.

Det var dock först under San Francisco-konferensen (25 april–26 juni 1945) som grundprinciperna för FN sattes på pränt.

Den ursprungliga FN-stadgan

51 nationer undertecknade FN-stadgan den 26 juni 1945. I dag finns den ursprungliga FN-stadgan i National Archives i Washington DC.

© UN Photo/Rosenberg

Representanter för sammanlagt 50 länder – bland annat Danmark och Norge – deltog i San Francisco-konferensen. Arbetet resulterade i FN-stadgan och den internationella domstolen, som är FN:s huvudsakliga juridiska organ.

Sverige anslöt sig till FN först 1946, och Finland fick vänta med att bli medlem till 1955, eftersom landets ansökan om medlemskap från 1947 fördröjdes på grund av kalla kriget.

Vad är FN:s globala mål?

FN ska arbeta för klimatet

FN:s globala mål för hållbar utveckling antogs den 25 september 2015 i New York.

De innehåller 17 konkreta mål och 169 delmål, som syftar till att utrota fattigdom, stoppa klimatförändringar och skapa fredliga och trygga samhällen med hjälp av politisk vilja och en bättre fördelning av resurser.

FN:s 17 globala mål är:

  1. Avskaffa alla former av fattigdom i världen.
  2. Stoppa svält, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad nutrition samt främja hållbart lantbruk.
  3. Säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar.
  4. Säkerställa inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla.
  5. Uppnå jämställdhet och alla flickors och kvinnors egenmakt.
  6. Säkerställa tillgången till och en hållbar förvaltning av vatten och sanitet för alla.
  7. Säkerställa tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla.
  8. Verka för en varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla.
  9. Bygga motståndskraftig infrastruktur, verka för en inkluderande och hållbar industrialisering och samt främja innovation.
  10. Minska ojämlikheten inom och mellan länder.
  11. Göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.
  12. Säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
  13. Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser.
  14. Bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för hållbar utveckling.
  15. För ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald.
  16. Främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tilllhandahålla tillgång till rättvisa för alla samt bygga upp effektiva och inkluderande institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer.
  17. Stärka genomförandemedlen och revitalisera det globala partnerskapet för hållbar utveckling.

En av dem som närvarade under antagandet av FN:s 17 globala mål var den dåvarande amerikanske presidenten Barack Obama.

I sitt tal slog han fast att arbetet med att uppnå målen blir tufft, men att vi inte har råd att låta bli:

”Vi gör oss inga illusioner om de utmaningar som väntar oss. Men vi vet också att detta är något som vi är skyldiga att göra ... Vår gemensamma mänsklighet tvingar oss att agera.”

Video: Lyssna på hela Barack Obamas tal i FN

Vad är FN:s deklaration om mänskliga rättigheter?

År 1948 utformade FN en global förklaring om mänskliga rättigheter, som består av totalt 30 artiklar – eller innehållspunkter.

De mänskliga rättigheterna sammanfattas i den första artikeln i förklaringen, som säger att ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Eleanor Roosevelt

Som ordförande för FN:s kommission för mänskliga rättigheter var USA:s dåvarande presidenthustru Eleanor Roosevelt drivkraften bakom utformningen av Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna år 1948.

© National Archives and Records Administration

Förklaringen är inte formellt juridiskt bindande, men år 1966 antog FN två människorättskonventioner för att skydda:

Medborgerliga och politiska rättigheter, vars syfte är att skydda den enskilda individens frihet och värdighet.

Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter omfattar krav på staten att värna om och vidta positiva åtgärder för att garantera medborgarnas grundläggande livsvillkor.

Vilka länder är inte med i FN?

Fyra stater står utanför FN

Fyra stater står utanför gemenskapen inom FN.

Det rör sig om:

  • Kosovo
  • Taiwan
  • Palestina
  • Vatikanstaten.

Det rör sig om: Kosovo, Taiwan, Palestina och Vatikanstaten.

Kosovo förklarade sig självständigt från Serbien 2008 och har ansökt om medlemskap. Flera av medlemsländerna är dock motståndare till att släppa in Kosovo, däribland Ryssland och Kina, som är medlemmar av FN:s säkerhetsråd och därmed kan lägga in veto om medlemskap.

Taiwan hade en plats i FN under namnet Kina fram till 1971, då landet förlorade platsen till Folkrepubliken Kina, som förklarades som fullvärdig medlem.

Det palestinska självstyret ansökte senast 2014 om erkännande som suverän stat, men endast åtta av de femton medlemmarna i FN:s säkerhetsråd röstade för.

Vatikanstaten är inte medlem av FN, eftersom katolska kyrkan ska vara politiskt neutral. Sedan 1964 har Vatikanen som den enda självständiga staten i världen haft status som permanent observatör i FN.

Lista över FN:s medlemsländer

Här kan du se alla FN:s medlemsländer i alfabetisk ordningsföljd samt årtal för när de blev medlemmar:

  • Afghanistan – 1946
  • Albanien – 1955
  • Algeriet – 1962
  • Andorra – 1993
  • Angola – 1976
  • Antigua och Barbuda – 1981
  • Argentina – 1945
  • Armenien – 1992
  • Australien – 1945
  • Azerbajdzjan – 1992
  • Bahamas – 1973
  • Bahrain – 1971
  • Bangladesh – 1974
  • Barbados – 1966
  • Belarus – 1945
  • Belgien – 1945
  • Belize – 1981
  • Benin – 1960
  • Bhutan – 1971
  • Bolivia – 1945
  • Bosnien och Hercegovina – 1992
  • Botswana – 1966
  • Brasilien – 1945
  • Brunei – 1984
  • Bulgarien – 1955
  • Burkina Faso – 1960
  • Burundi – 1962
  • Centralafrikanska republiken – 1960
  • Chile – 1945
  • Colombia – 1945
  • Costa Rica – 1945
  • Cypern – 1960
  • Danmark – 1945
  • Djibouti - 1977
  • Dominica – 1978
  • Dominikanska republiken – 1945
  • Ecuador – 1945
  • Egypten – 1945
  • Ekvatorialguinea – 1968
  • Elfenbenskusten – 1960
  • El Salvador – 1945
  • Eritrea – 1993
  • Estland – 1991
  • Etiopien – 1945
  • Fiji – 1970
  • Filippinerna – 1945
  • Finland – 1955
  • Frankrike – 1945
  • Förenade Arabemiraten – 1971
  • Gabon – 1960
  • Gambia – 1965
  • Georgien – 1992
  • Ghana - 1957
  • Grekland – 1945
  • Grenada – 1974
  • Guatemala – 1945
  • Guinea – 1958
  • Guinea-Bissau – 1974
  • Guyana – 1966
  • Haiti – 1945
  • Honduras – 1945
  • Indien – 1945
  • Indonesien – 1950
  • Irak – 1945
  • Iran – 1945
  • Irland – 1955
  • Island – 1946
  • Israel – 1949
  • Italien – 1955
  • Jamaica – 1962
  • Japan – 1956
  • Jemen – 1947
  • Jordanien – 1955
  • Kambodja – 1955
  • Kamerun – 1960
  • Kanada – 1945
  • Kap Verde – 1975
  • Kazakstan – 1992
  • Kenya – 1963
  • Kina – 1945
  • Kirgizistan – 1992
  • Kiribati – 1999
  • Komorerna – 1975
  • Kongo (Brazzaville) – 1960
  • Kongo (Kinshasa) – 1960
  • Kroatien – 1992
  • Kuba – 1945
  • Kuwait – 1963
  • Laos – 1955
  • Lesotho – 1966
  • Lettland – 1991
  • Libanon – 1945
  • Liberia – 1945
  • Libyen – 1955
  • Liechtenstein – 1990
  • Litauen – 1991
  • Luxemburg – 1945
  • Madagaskar – 1960
  • Malawi – 1964
  • Malaysia – 1957
  • Maldiverna – 1965
  • Mali – 1960
  • Malta – 1964
  • Marocko – 1956
  • Marshallöarna – 1991
  • Mauretanien – 1961
  • Mauritius – 1968
  • Mexiko – 1945
  • Mikronesien – 1991
  • Moldavien – 1992
  • Monaco – 1993
  • Mongoliet – 1961
  • Montenegro – 2006
  • Moçambique – 1975
  • Myanmar (tidigare Burma) – 1948
  • Namibia – 1990
  • Nauru – 1999
  • Nederländerna – 1945
  • Nepal – 1955
  • Nicaragua – 1945
  • Niger – 1960
  • Nigeria – 1960
  • Nordkorea – 1991
  • Nordmakedonien – 1993
  • Norge – 1945
  • Nya Zeeland – 1945
  • Oman – 1971
  • Pakistan – 1947
  • Palau – 1994
  • Panama – 1945
  • Papua Nya Guinea – 1975
  • Paraguay – 1945
  • Peru – 1945
  • Polen – 1945
  • Portugal –1955
  • Qatar – 1971
  • Rumänien – 1955
  • Rwanda – 1962
  • Ryska federationen – 1945
  • Saint Christopher och Nevis – 1983
  • Saint Lucia – 1979
  • Saint Vincent och Grenadinerna – 1980
  • Salomonöarna – 1978
  • Samoa – 1976
  • San Marino – 1992
  • São Tomé och Príncipe – 1975
  • Saudiarabien – 1945
  • Schweiz – 2002
  • Senegal – 1960
  • Serbien – 2006
  • Seychellerna – 1976
  • Sierra Leone – 1961
  • Singapore – 1965
  • Slovakien – 1993
  • Slovenien – 1992
  • Somalia – 1960
  • Spanien – 1955
  • Sri Lanka – 1955
  • Storbritannien – 1945
  • Sudan – 1956
  • Surinam – 1975
  • Sverige – 1946
  • Swaziland – 1968
  • Sydafrika – 1945
  • Sydkorea – 1991
  • Sydsudan – 2011
  • Syrien – 1945
  • Tadzjikistan – 1992
  • Tanzania – 1961
  • Tchad – 1960
  • Thailand – 1946
  • Tjeckien – 1993
  • Togo – 1960
  • Tonga – 1999
  • Trinidad och Tobago – 1962
  • Tunisien – 1956
  • Turkiet – 1945
  • Turkmenistan – 1992
  • Tuvalu – 2000
  • Tyskland – 1973
  • Uganda – 1962
  • Ukraina – 1945
  • Ungern – 1955
  • Uruguay – 1945
  • USA – 1945
  • Uzbekistan – 1992
  • Vanuatu – 1981
  • Venezuela – 1945
  • Vietnam – 1977
  • Zambia – 1964
  • Zimbabwe – 1980
  • Österrike – 1955
  • Östtimor – 2002