Fotografer skildrade Mussolini som en övermänniska. Han var idrottsmannen till häst, på skidor eller med svärd och han hjälpte till på odlingarna såväl som på byggarbetsplatserna. Dessutom inspirerande han efterföljande diktatorer.

Diktatorskolan: Så blir du en framgångsrik diktator

Håll dina vänner i schack, få massorna med dig och hitta på en skapelsemyt. Den italienske ledaren Mussolini var så duktig på att skapa sig en diktatur att alla makthungriga galningar sedan dess har gått i hans fotspår.

26 augusti 2016 av Thomas Hebsgaard

Lektion 1: Gör en skapelsesmyt

Mussolini kallade fascisternas paradmarsch in i Rom för en väpnad invasion. Han
lärde världens diktatorer att sminka om det förflutna till en dramatisk legend.

Precis som religioner måste en diktatur ha en myt som berättar hur den gamla regimen störtades. Historien ska bestå av blodiga uppoffringar och desperat hjältemod, som banade väg för en bättre värld under den nye ledaren.

Mussolini ville göra sken av att han tog makten via en kupp, men marschen mot Rom var ren propaganda.

© SZ photo/Scanpix

Mussolini skapade mallen genom sin ”marsch mot Rom”, den dramatiska vandringen 1922 då 300 000 tungt beväpnade fascister intog Rom och avskaffade den korrupta demokratin. Berättelsen om kraft och mod sade inget om att bara 25 000 av Mussolinis svartskjortor deltog i marschen. Och när de kom fram hade kungen redan utnämnt Mussolini till premiärminister på vanligt sätt. Det var också kungen som beslöt att armén inte skulle försöka stoppa fascisterna.

Stormning räddade läget

Den sovjetiska arbetar­sta­ten bildades då folket stormade Vinterpalatset i Sankt Petersburg i oktober 1917. Så presenterade Lenin och hans efterträdare Stalin historien, som skildrats med stor dramatik på film och i konsten.

I själva verket gick rödgardisterna in utan att möta något egentligt motstånd. De hade skjutit fram sin aktion en hel dag för att minimera dödssiffrorna, och under tiden gick de flesta av slottets soldater hem. Några enstaka skott avlossades innan den borgerliga ”provisoriska regeringen” greps under protest.

Efter revolutionen skildrade kommunisterna händelsen med tillagt hjältemod och offervilja. 

Nazister dog för det tyska folket

Året efter Mussolinis maktövertagande i Italien försökte Adolf Hitler göra samma sak i Tyskland. Men ölkällarkuppen i november 1923 blev ett totalfiasko när polisen öppnade eld och jagade bort nazisterna.

Inte ens kreativ propaganda kunde förvandla en ogenomtänkt och illa ledd aktion till seger. I stället kallade Hitler sin misslyckade kupp för en offergärning i vilken martyrer gav sitt liv för det tyska folket. En blodstänkt hak­korsfana blev nazisternas relik och Hitler reste ett gravmonument över de 16 döda. 

Baath-partiet bars fram av folket

Saddam hävdade att det var en folklig revolution som gav hans Baath-parti makten i Irak 1968. Historien var en fantasi­full efterhandskonstruktion av ett maktskifte som hade ägt rum på normalt sätt enligt Irakiska förhållanden: genom en militärstödd kupp. Baathpartiet förvrängde fakta så att de passade ihop med partiets socialistiska budskap.

Lektion 2: Få massorna med dig
Mussolini ville att alla italienare skulle sluta upp kring staten. Folket skulle formas till fascistiska idealmänniskor som arbetade och krigade med glädje.

Det räcker inte att folket uppgivet lyder regimen. Alla ska upp ur soffan och visa hur mycket de uppskattar livet under den store ledaren.

Mussolini trollband italienarna när han stod på sin balkong i Rom och vilt gestikulerande talade om landets strålande framtid. Men folket förväntades göra mer än att bara lyssna.

Barn ned till sex års ålder skrevs in i fascisternas ungdomsrörelse, där de fick lära sig soldatdisciplin och utöva idrott för att bli starka och atletiska. Regimen lade sig även i föräldrarnas privatliv.

I en nationell ”kamp för födslar” uppmuntrades de till exempel till att vara aktiva i sängkammaren så att Italiens folkmängd skulle kunna öka. 

Läs mer om Mussolinis fascistiska diktatur.

Mussolini tränade unga pojkar för krig i fascisternas ungdomsrörelse.

© SZ photo/Scanpix

Äkta kommunister satsade på arbetet

Enligt kommunistiska lärosatser saknade den enskilde personen betydelse. Världen drevs av massorna. Trots det lät sig Stalin dyrkas som en röd Mussolini; han behövde förklara varför just han skulle bestämma över alla andra.

Förutom att avguda sin ledare skulle sovjetmedborgarna arbeta. De fick veta att en extra insats på fabrikerna och åkrarna skulle leda till världskommunism och ett samhälle utan klasskillnader.

Hitlers gåva var fritid

Nazisterna bildade Hitler-­Jugend som en kopia av Mussolinis fascistiska ungdomskår. Och precis som i Italien ersattes fackföreningarna med en samlad organisation som skulle tvinga arbetarna att jobba ännu hårdare.

I utbyte lovade Hitler billiga nöjen åt alla. Fritidsförbundet Kraft durch Freude (Kraft genom glädje) skickade folket på badsemester, seglade arbetare till Madeira med kryssningsfartyg och ville göra alla tyskar till bilägare. Men allt avblåstes när kriget bröt ut. 

Nazisternas billiga bil till folket försenades av andra världskriget.

© SZphoto/Scanpix

Araber skulle stå enade

Socialism och ett enande av alla araber var de hjärtesaker som skulle samla irakierna kring fadersgestalten Saddam. Men krig och FN-sanktioner tömde statskassan och regimens alla projekt avstannade. Shiamuslimerna, som är i majoritet bland irakierna, såg att makt och pengar gick till sunnimuslimerna. De jublade när USA störtade Saddams regim år 2003.

Tyskarna skickades på charterresor.

Lektion 3: Ge armén konkurrens

Mussolini litade inte på Italiens armé, som var lojal mot kungen. Han gav sina
fascistiska svartskjortor vapen så att de skulle kunna förhindra en militärkupp.


Militären är det största potentiella hotet mot regimen. Bygg upp en ny armé av trogna partisoldater som kan ingripa om armén försöker göra en kupp.
Mussolini visade vägen med sina svartskjortor. Efter maktövertagandet gjorde han ligistkåren till ett hemvärn utanför armén, med drygt en miljon fri­villiga som svor trohetsed till Il Duce.

Svartskjortorna var entusiastiska fascister men det uppvägde inte deras undermåliga utbildning, klena vapen och oerfarna ledare. I strid klarade de sig ännu sämre än den svaga italienska

armén. Tusentals svartskjortor kapitulerade för britterna 1940 och därefter
användes många fascistiska enheter endast som ockupationsstyrkor. 
Fascistiska svartskjortor bar de italienska specialstyrkornas fez.
© Rue des Archives/ Polfoto

Stalin spionerade på sina officerare

På 1930-talet rensade Stalin ut bland sina generaler för att radera alla potentiella hot. Men han nöjde sig inte med det. Alla officerare fick sällskap av politiska kommissarier som skulle godkänna varenda order. Resultatet blev en handlingsförlamad armé när världskriget bröt ut. Kommissarierna togs bort från alla chefsnivåer utom de allra högsta.
Sovjetunionens här hämmades av att allting skulle godkännas av politiska vakthundar.
© Alamy/Imageselect

Livvakt överglänste armén

Inspirerade av Mussolinis svartskjortor bildade de tyska nazisterna ”Sturmabtei­lung” – SA. De bar bruna uniformer och ägnade sig åt gatuvåld mot judar och socialister.

Efter Hitlers maktövertagande 1933 fick SA en mindre roll; Hitler förlitade sig i stället på de disciplinerade livvakterna i ”Schutzstaffel” – SS. De var vakter i koncentrationslägren, jagade politiska fiender, och under andra världskriget gav de sig även ut i strid för Hitler. Waffen-SS blev en tungt beväpnad elitstyrka som var dödligt effektiv på slagfälten och gjorde sig skyldig till otaliga krigsförbrytelser. 

Stamlojalitet var Saddams trygghet

Saddam var ständigt rädd att officerarna skulle försöka avsätta honom. Därför fyllde han Republikanska gardet med soldater som var sunnimuslimer, som han själv. År 1992 bildade han dessutom Specialrepublikanska gardet ur sin egen irakiska stam. Båda styrkorna gav dock snabbt upp när USA invaderade Irak 2003.

Ingen lyckades göra en kupp mot Saddam.

Lektion 4: Håll vännerna i schack

När Mussolini tagit kontrollen i Italien tvingades de starkaste fascisterna att gå
i pension. Men även lismande ja-sägare visade sig kunna hugga diktatorn i ryggen.

 Även andra kan få för sig att de ska bli landets högsta ledare. Se till att ingen kommer så nära makten att de har den inom räckhåll.

Benito Mussolini knöt sina löjtnanter i fascistpartiet tätt intill sig och avskedade dem direkt om han ansåg att de tänkte och agerade alltför självständigt.

Men fascistledaren hade en sårbar flank; han hade låtit kungen sitta kvar på tronen. Viktor Emanuel III var en given centralfigur för alla som fick nog av Mussolini efter andra världskrigets många nederlag. Dolkstöten kom i juli 1943, då fascistpartiet bad kungen överta makten. Mussolini arresterades, och även om tyskarna återinsatte honom var han därefter bara en marionett. 

År 1943 befriade tyskarna Mussolini från hans landsmän.
© Getty Images

Stalin var ensam i nödens stund

ngen var mera noggrann med att utplåna potentiella rivaler än Stalin. Skickliga politiker och generaler rensades rutinmässigt ut när den paranoide sovjetledaren tyckte att det behövdes. Kommunistpamparna blev därför lättade när Stalin fick en stroke 1953. De såg till att någon läkare inte tillkallades förrän det var för sent. 

Hitler såg inte faran nalkas

Söndra och härska. Det var Hitlers recept för en trygg vardag som diktator, och han spelade effektivt ut Göring, Himmler och de andra nazisttopparna mot varandra.

Hitler kände sig så trygg att han missade att några officerare planerade en kupp. En bomb var nära att döda honom i juli 1944, men efter det såg han till att det inte skulle kunna ske igen. Nazisterna avrättade nästan 5 000 kritiker.

Ingen ville förråda Saddam

Saddam Hussein utnyttjade traditionella arabiska band som Iraks härskare. Hans innersta krets utgjordes av släktingar och på andra viktiga positioner placerade han personer som han hade kopplingar till genom klan- och stamtillhörighet.

Systemet innebar att det sällan var de största begåvningarna som hjälpte Saddam att regera. Å andra sidan var hans ministrar och officerare generellt mycket lojala. För det fick de hög lön, lyxartiklar till sina familjer och dyra bilar.

Stödet för Saddam var så stort att hans anhängare höll honom gömd när amerikanerna jagade honom år 2003..

Läs mer

R.J.B. Bosworth: Mussolini, Arnold, 2002. David G. Williamson: The Age of the Dictators, Routledge, 2013.

Kanske är du intresserad av...