När släkten bytte namn
Om du har släktingar som bytt efternamn har det sannolikt satt spår i arkiven. I alla fall om det skedde efter 1901, då den första namnlagen kom.

Familjen Andersson blev Ståhl 1904.
En viktig del av ens identitet är det egna släktnamnet. Varför heter man som man gör, och vem var den förste i släkten som tog sig detta namn? Varför bytte en viss förfader sitt efternamn, och var kommer namnet egentligen från? Det är relevanta frågor, men alla är inte lika lätta att besvara. Vissa frågor tenderar ibland att mest utmynna i spekulationer.
Ny namnlag 1901
Innan den första namnlagen kom i slutet av år 1901 var det fritt fram för vem som helst att kalla sig för nästan vad som helst. Det fanns inga regler eller restriktioner, men med den nya förordningen fick Sverige ett formaliserat beslutsförfarande vid namnändringar.
Ville man byta släktnamn fick man vända sig till ”Kungl. Befallningshavande” i länet, det vill säga till landshövdingeämbetet (i Stockholm överståthållarämbetet), eller landskansliet, det vill säga dagens länsstyrelse. Landskansliernas handlingar förvaras på landsarkiven.
Även om det kan finnas anteckningar om äldre tiders namnbyten i olika källor, är det alltså först från och med 1902 som man kan göra systematiska sökningar i arkivmaterial efter dokumentation rörande namnbyten.
Regeringskansliet 1919–1946
Mellan 1919 och 1946 handlades namnändringsärenden av regeringskansliet. De akterna finns idag på Riksarkivet i Stockholm. Akterna från tiden efter det förvaras hos Patent- och registreringsverket, som sedan 1962 är beslutsfattande myndighet.